Snubblade över en diskussion på Twitter idag där en
Cimon Lundberg hamnade i diskussion med ett par andra twittrare (som kallar sig feminister). Om jag förstod det hela rätt handlade det hela om att Cimon hade skrivit någon fråga om feminism/genus och plötsligt blev tonen allt annat än trevlig. Kan inte säga mer än att jag tyckte Cimon uppförde sig bra under den tiden jag följde diskussionen, till skillnad från motparterna då.
Cimon är initiativtagare till hashtaggen #killgruppen, tänkt som ett forum för killar att diskutera sådant som berör just... killar. Som jag förstått det uppstod det hela mer av en slump och enligt historien ska #killgruppen rätt snabbt ha blivit anfallen av folk som ifrågasatt idén och vad killar nu kan ha för problem till skillnad från tjejer. Som jag förstod det kom kritiken mot #killgruppen också just från sådana som kallar sig feminister. #killgruppen verkar, i mitt tycke, ha blivit något man diskuterar OM snarare än ett forum man diskuterar I, kanske just på grund av detta - men initiativet är bra.
"Du är man, du är en del av strukturen. På så vis förtrycker du kvinnor i den rådande könsmaktsordningen genom att bara existera. Jag snackar inte om ngt personligt, jag känner inte dig."
Det är långt ifrån första gången jag hör detta. Hur kan man som man
inte ta det personligt när någon påstår att man förtrycker kvinnor bara genom att existera? Det är samma sak som de beskyller den "hegemona maskuliniteten" för allt ont. Man menar alltså att det inte är någon skillnad på det som håller ihop ett manligt fotbollslag och ett gäng brandmän som det som skapar Hell's Angels och ett gäng fotbollshuliganer. Den hegemona maskuliniteten ligger också bakom krig, våld, kvinnomisshandel, och inte minst att pojkar får sämre betyg i skolan.
Den hegemona maskuliniteten är i sig något dåligt, oavsett utfall. Naturligtvis påverkar det dig som man om du väljer att ta åt dig ett sådant påstående. Naturligtvis blir det personligt.
Huruvida det här är representativt för feminister eller inte har jag inte tänkt gå in på. Striden om vad ordet feminism betyder eller inte är inte min strid. Det gör mig iallafall glad att se att andra (som kallar sig feminister) som
Hanna Fridén och
Cissi Wallin tar avstånd från de här feministerna. De menar att de här människorna inte ens förtjänar att kalla sig feminister.
Jag måste (dessvärre för de som kallar sig för feminister) erkänna att de feminister jag till, åtminstone relativt nyligen, träffat på i princip alla varit sådana som lyckats skuldbelägga mig för mitt kön. Jag har varit en del i könsmaktsordningen, patriarkatet eller som bärare av den hegemoniska maskuliniteten. Enbart på grund av att jag finns till i egenskap av att jag är man. Det gör mig iallafall glad att se att det finns feminister som inte skriver under på det, och att de höjer rösterna mot detta.
För övrigt, citatet ovan är nästan exakt vad regissören för
Turteatern sa i en intervju i kulturnyheterna på TV. Att han, enbart i egenskap av att finnas till som man deltar i en förtryckande struktur. Det hindrade honom inte att trots detta uppföra sig som den radikalfeministiska nidbilden av en man.
Klart män tar det personligt.
Cissi Wallin:
De som inte borde få kalla sig feministerHanna Fridén:
De här människorna förtjänar inte privilegiet att kallas feministMichael Eriksson:
Varför killgruppen behövsOneWayCommunication-Hannah:
Ibland är feminister verkligen idioter