Naturligtvis blir det personligt

"nej. DU personligen har inte gjort ngt, men du som "vit man" är del av en grupp som utövat strukturellt förtryck mot många"

En del har reagerat över att jag tog med den nedersta tweeten i mitt förra inlägg som handlade om feminister som anser att män enbart genom sin existens förtrycker kvinnor. Jag tog faktiskt med den nedanstående tweeten med flit - den låter inte lika otrevlig som de ovanstående men hur stor skillnad är det egentligen? Jag som man ingår tydligen i en "förtryckande struktur" - enbart på grund av mitt biologiska kön - medan någon född till kvinna inte ingår i denna förtryckande struktur. Skillnaden jämfört med den "rabiata" tweeten är att jag "ingår i en förtryckande struktur" jämfört med att jag "förtrycker kvinnor enbart genom att existera".

I mitt tycke är det bara hårklyverier att diskutera skillnaden. Naturligtvis tar jag det personligt som man att jag enbart pga det kön jag är född till ska vara dömd till att vara del av en struktur som förtrycker kvinnor. Ibland hör man förstås också att även kvinnor är en del i dessa strukturer, men det brukar komma som en liten passus på slutet.

Oftast ser det ut på ovanstående sätt. Som man är du del av en förtryckande struktur, och strukturer går inte att frikoppla från de människor som är en del av dessa annat än i semantisk mening.

Läs också Pelle Billings lysande inlägg om att "mansrollen är det som en majoritet av män gör". Det är många som går hårt åt "mansrollen" idag och sedan verkar bli förvånade över att män tar det personligt. "Jag kritiserar ju inte män, bara mansrollen!". Det är samma sak som med strukturerna. Det går inte att kritisera mansrollen och förtryckande strukturer som män är en del av utan att kritisera män.

Naturligtvis blir det personligt när någon påstår att jag är del av en struktur som förtrycker, enbart på grund av vilket kön jag råkade födas till. Hur skulle det inte kunna vara det?


Ett enkelt test du kan göra själv är: Vad skulle kännas bättre? Att födas till att ingå i en del av en förtryckande struktur, eller att slippa födas till att vara del av en förtryckande struktur? Svaret är självklart.

EDIT: Jag säger inte att man inte får tala om strukturer och mansrollen. Man kan naturligtvis göra det, men man ska inte låtsas som att det är något som hänger löst i luften helt frikopplat från män. Vore det det skulle begreppen vara meningslösa.

Feminister och feminister

Snubblade över en diskussion på Twitter idag där en Cimon Lundberg hamnade i diskussion med ett par andra twittrare (som kallar sig feminister). Om jag förstod det hela rätt handlade det hela om att Cimon hade skrivit någon fråga om feminism/genus och plötsligt blev tonen allt annat än trevlig. Kan inte säga mer än att jag tyckte Cimon uppförde sig bra under den tiden jag följde diskussionen, till skillnad från motparterna då.

Cimon är initiativtagare till hashtaggen #killgruppen, tänkt som ett forum för killar att diskutera sådant som berör just... killar. Som jag förstått det uppstod det hela mer av en slump och enligt historien ska #killgruppen rätt snabbt ha blivit anfallen av folk som ifrågasatt idén och vad killar nu kan ha för problem till skillnad från tjejer. Som jag förstod det kom kritiken mot #killgruppen också just från sådana som kallar sig feminister. #killgruppen verkar, i mitt tycke, ha blivit något man diskuterar OM snarare än ett forum man diskuterar I, kanske just på grund av detta - men initiativet är bra.



"Du är man, du är en del av strukturen. På så vis förtrycker du kvinnor i den rådande könsmaktsordningen genom att bara existera. Jag snackar inte om ngt personligt, jag känner inte dig."


Det är långt ifrån första gången jag hör detta. Hur kan man som man inte ta det personligt när någon påstår att man förtrycker kvinnor bara genom att existera? Det är samma sak som de beskyller den "hegemona maskuliniteten" för allt ont. Man menar alltså att det inte är någon skillnad på det som håller ihop ett manligt fotbollslag och ett gäng brandmän som det som skapar Hell's Angels och ett gäng fotbollshuliganer. Den hegemona maskuliniteten ligger också bakom krig, våld, kvinnomisshandel, och inte minst att pojkar får sämre betyg i skolan. Den hegemona maskuliniteten är i sig något dåligt, oavsett utfall. Naturligtvis påverkar det dig som man om du väljer att ta åt dig ett sådant påstående. Naturligtvis blir det personligt.

Huruvida det här är representativt för feminister eller inte har jag inte tänkt gå in på. Striden om vad ordet feminism betyder eller inte är inte min strid. Det gör mig iallafall glad att se att andra (som kallar sig feminister) som Hanna Fridén och Cissi Wallin tar avstånd från de här feministerna. De menar att de här människorna inte ens förtjänar att kalla sig feminister.

Jag måste (dessvärre för de som kallar sig för feminister) erkänna att de feminister jag till, åtminstone relativt nyligen, träffat på i princip alla varit sådana som lyckats skuldbelägga mig för mitt kön. Jag har varit en del i könsmaktsordningen, patriarkatet eller som bärare av den hegemoniska maskuliniteten. Enbart på grund av att jag finns till i egenskap av att jag är man. Det gör mig iallafall glad att se att det finns feminister som inte skriver under på det, och att de höjer rösterna mot detta.

För övrigt, citatet ovan är nästan exakt vad regissören för Turteatern sa i en intervju i kulturnyheterna på TV. Att han, enbart i egenskap av att finnas till som man deltar i en förtryckande struktur. Det hindrade honom inte att trots detta uppföra sig som den radikalfeministiska nidbilden av en man.

Klart män tar det personligt.

Cissi Wallin: De som inte borde få kalla sig feminister
Hanna Fridén: De här människorna förtjänar inte privilegiet att kallas feminist
Michael Eriksson: Varför killgruppen behövs
OneWayCommunication-Hannah: Ibland är feminister verkligen idioter

Låt det bero

Hörni alla människor. Apropå etikettklistrande, diverse kartläggningar och anklagelser. Lyssna på lite Loke Martinzon. Låt det bero... låt det bero.

We (Mansnätverket) come in peace! :-)

Sexism kommer i många former

Debatten går hög om sexism inom idrottsvärlden. Det började med att nättidningen Feministiskt Perspektiv avslöjade att ledarna för ett Engelholms FBC:s pojklag använt sig av sexistiskt material när de tränat 14-åriga pojkar.

Låt mig börja med att jag det jag läst är rätt grovt. Jag är heller inte förvånad över att sånt här förekommer inom idrotten. Frågan är däremot i vilken utsträckning det existerar och hur pass grovt det är. Av det jag själv sett och upplevt har attityden funnits där men den har aldrig varit så uttalad att den funnits i själva träningen och inte heller har den varit så grov som i Engelholms pojklag. Diskussionen är välkommen för min del.

Man ska dock komma ihåg är att sexism kommer i många former. Nu upprörs antidiskrimineringsorganisationer över att idrottsförbunden inte varit nog intresserade av en diskrimineringskonferens. Medlemmar i FIA-projektet är t.ex. Eritreanska kvinnorättsföreningen. Ett av FIA-projektets projekt syftar t.ex. till att kartlägga tjejers plats i musikverksamheten, ett annat handlar om Intersektionellt antidiskriminerings- och jämställdhetsarbete inom SIOS. Frida Karlsson från Diskrimineringsbyrån Uppsala var en av de som talade på diskrimineringskonferensen. Ett exempel på ett verktyg för att motverka diskriminering menar hon är att mäta maktfördelningen på årsmötena. Man kan väl anta att det handlar om att räkna biologiska könsorgan och antal människor med en viss hudfärg t.ex. Då man vet hur s.k. jämställdhetsarbete ofta bedrivs i samhället idag, dvs man tittar enbart på de problem kvinnor har/haft och mäns fördelar samtidigt som man helt missar mäns problem och kvinnors fördelar är jag alltid skeptisk till sådana här s.k. jämställdhetsprojekt och antidiskrimineringsorganisationer. Hur ser det ut vad gäller FIA-projektet själva? Har de en balanserad inställning i frågan? Hur väl uppfyller de sina egna uppställda mål på jämställdhet? På deras hemsida ser jag inte något som tyder på att det handlar om annat än det gamla vanliga. Kvinnor är offer, män är förövare - om än inte direkt så väldigt uttalat. Dyker man ner i deras första nyhetsbrev (finns på webben) hittar man sådant som visar att det finns kopplingar mellan FIA-projektet och feminism. Man tipsar om en bra bok som kan användas när man saknar svar på tal då någon uttrycker sig sexistiskt eller rasistiskt:

Ta makt i vita rum - handbok i ny upplaga

Interfems makthandbok för unga feminister som (be)möter rasism
och sexism i föreningslivet har kommit i ny upplaga.


Boken kan beställas från Interfem, vars vision är ett samhälle fritt från diskriminering där vi kvinnor med utländsk bakgrund blir en erkänd resurs och får större ekonomisk och politisk betydelse på arbetsmarknaden och i samhället (min fetmarkering).

Precis som Frida säger i intervjun - "Ingen sektor i samhället är problemfri. Det här är frågor som hela civila samhället skulle behöva kraftsamla kring." kan man fundera över hur det ser ut just i antidiskrimineringslobbyn? Vad har man för könsfördelning? Vilken utgångspunkt är det som gäller för diskussionerna? Vilket utrymme ger man för mäns problem? Är det något man i sedvanligt ordning hånskrattar bort med hänvisningar till "vita kränkta män"? Den sedvanliga logiken som innebär att eftersom män är överrepresenterade i maktpositioner i samhället är det helt okej att ignorera de problem alla andra män har. Som om en kille som blir våldtagen av en annan man kan stå där och småskrocka under tiden han blir våldtagen eftersom hans köns minsann är överrepresenterat i styrelser? Vad hjälper det honom?

Faktum är att sexism kommer i många former. Den sexism som finns bland ledarna i Engelholms pojklag är dock inte en del av den institutionaliserade sexism som våra barn och ungdomar möter i skolan och media dagligen. En idrottsförening är frivillig att delta i till skillnad från obligatorisk undervisning - därmed inte sagt att man ska negligera den för det - men vi behöver diskutera den institutionaliserade sexism som våra unga drabbas av till vardags. Unga pojkar som tidigt får lära sig att de är del i en "förtryckande struktur", om "mäns våld mot kvinnor" och att män och manlighet är något dåligt. Att det är något på tok när killar har bättre betyg än tjejer men att det beror på pojkars antipluggkultur när killar har sämre betyg än tjejer. Tjejer uppmanas att ta plats, pojkar uppmanas att stå tillbaka - enbart på grund av det biologiska kön man är född till - istället för att även se att det också finns pojkar som behöver uppmuntras att ta plats. Pojkar behöver lära sig att "uttrycka sina känslor", på kvinnors sätt medan flickor uppmanas att anta det som traditionellt anses vara manliga egenskaper (dvs manliga egenskaper är bra om en kvinna har dom, kvinnliga egenskaper är bra om en man har dom - men kvinnliga egenskaper är förstås ändå bättre än manliga). Om inte det är sexism vet jag inte vad som är det.

Tipstack till Erik.

Här vore det inte OK med könsbyte

Jag skulle inte gå så långt som att påstå att den här videon är mansföraktande, jag tycker den är mer bizarr och äcklig, och min humor är dessvärre lagd åt det hållet. Däremot kan jag konstatera att det inte på nåt vis skulle vara möjligt att göra en video där en äcklig tant som flashar tuttarna och får de avskurna av pizzaboomerangen. Här är det istället en manlig flashare i parken som får sin penis avhuggen av pizzaboomerangen (och sen äter machosnubben upp pizzaboomerangen efteråt.... Äkta splatterfilmshumor... eller nåt).

SVT har skickat information till oss om deras barnprogram

Som tur är kan vi läsa att de tittar extra mycket på hur serierna speglar könsrollerna i samhället. Det känns ju tryggt!

Misandri i media igen

Okej, det här är en hel massa klipp och stundtals ett väldigt otrevligt tonläge, men det säger en hel del om den bild av män som ges i media och att det som lyfts som problem för kvinnor tydligen är okej att visa i TV. Jag skulle inte vilja kalla det för "The Effects of Emasculation", snarare Misandri i media. Tänk er ombytta kön i de här klippen... Det här visar hur tonläget i debatten har skruvats upp - från båda håll. Var kommer det att sluta?