Om feminism och jämställdhet

Anledningen till att jag skriver om detta är att jag planerar att släppa ett par grejor som är relaterade till ämnet, och jag vill därmed åskådliggöra åsikter jag har, och inte har, i frågan. Jag vill dock inte använda min tid till att skriva ner allt vad jag tycker och har heller inte bestämt mig i alla frågor än, men hänvisar till Pelle Billing som har funderat i detalj över de här frågorna. Hittills har jag inte läst något han skrivit som jag inte håller med om i stort. Hans manifest rekommenderas varmt.

Jag vill verkligen inte kalla mig feminist men inte antifeminist heller. Jag tycker att feminismen som den framstår i media idag är otäck men feminismen är en spretig rörelse och jag är definitivt inte oense i varenda fråga med varenda feminist. Vissa påstår att feminism handlar om att vi ska uppnå jämlikhet mellan könen - jag får tyvärr inte den uppfattningen. Ett av de stora problemen är den s.k. könsmaktsordningen. Så fort man accepterar denna idé, som säger att män är överordnade kvinnor, blir allting mannens fel. Det är ju männen som är i överläge och då måste följdaktligen allt ont tillskrivas männen - det är ju män som bestämmer här i världen. Kvinnorna är av naturen goda och reduceras till viljelösa offer.

Könsmaktsordningen beskrivs ibland som en kollektiv sammansvärjning mellan män genom alla tider, i alla samhällen. Männen förtrycker kvinnorna för att de har något att tjäna på det. Vad känns mer troligt: ovanstående konspirationsteori (som har tydliga likheter med idéer som florerade i efterkrigstyskland om en judisk-kommunistisk sammansvärjning) eller att det helt enkelt förr har handlat om att det var fördelaktigare för mänsklighetens överlevnad att männen var ute och slet på åkern medan kvinnorna var hemma med barnen? Som någon sagt - kvinnorna är den enda förtryckta klassen genom tiderna vars härskare slitit ute på åkern för att föda dem.

En gravid kvinna i hårt arbete på åkern eller i skogen var knappast optimalt ur överlevnadssynpunkt. Det blev mannens uppgift att skydda kvinnan. En kvinnas liv är värt mer än mannens med avseende på reproduktion då en kvinna med en annan man kan få fler barn - och för att kunna hävda sig mot konkurrerande stammar/länder är nativiteten viktig. En fördel med mannens traditionella könsroll har därför varit att män haft större frihet medan kvinnans traditionella könsroll haft fördelen med större trygghet. Friheten har dock sitt pris. Män har i allmänhet setts, och ses fortfarande, som försumbara. Farliga jobb görs fortfarande av män, de som skickas ut i krig är män och män förväntas offra livet för kvinnor när fara uppstår. Kvinnor och barn först. Det har också tjänat ett syfte - överlevnad.

Samhället idag ser däremot annorlunda ut. Jag är definitivt ingen förespråkare av det traditionella "kvinnorna ska vara hemma vid spisen"-samhället, och även om vi skulle vilja gå tillbaka till hur det var förr tror jag inte vi kan det. Jag har inte alls något emot att vara hemma med barn, städa eller annat som traditionellt setts som kvinnligt - tvärtom tycker jag att det är rätt bra sysselsättning jämfört med många traditionellt manliga sysslor. Dammsuga huset eller isolera krypgrunden i sommarstugan - vilket skulle du välja? Jag definierar dock inte jämställdhet på statsfeministiskt vis, vilket innebär 50/50-fördelning i alla bolagsstyrelser, jobb och utbildningar, och tycker inte att alla måste göra som vi har gjort när det gäller uppdelningen av arbete hemma. Jämställdhet betyder för mig att alla ska ha samma förutsättningar och möjligheter, oavsett kön, ras, sexuell läggning osv - inte att vi måste vara lika.

I feminismens spår uppstår den politiskt grundade pseudovetenskapen "genusvetenskap". Tanja Bergkvist, doktor i matematik, behandlar denna s.k. vetenskap på sin blogg. Anledningen till att jag kallar den pseudovetenskap är att den inte försöker utgå förutsättningslöst från världen som den är utan i förväg har starkt politiska idéer om hur man tycker att världen skall vara. Främst tänker jag på den socialkonstruktivistiska synen på kön.

Den socialkonstruktivistiska synen på kön innebär att det inte finns några väsentliga biologiska skillnader mellan könen utan att kön ("genus") är något som skapas av samhället. Jag har själv vuxit upp med många av dessa värderingar inpräntade i mig från skolan, men det är för mig helt otroligt att man kan tro på den socialkonstruktivistiska synen på kön om man själv fått barn och ser sitt och andras barn växa upp. Även om jag tror på biologisk skillnad mellan könen är det förstås ingen regel att alla individer av ett visst kön är på ett visst sätt. Varje barn bör betraktas som en individ. Det måste inte vara så att pojkar ska leka med bilar och flickor med dockor, men det är världsfrånvänt att i förskolorna plocka bort pojk- eller flickleksaker eller förbjuda flicklekar, på genusvetares direktiv. Genuspedagogernas intåg i skolorna är ett exempel på hur man vill påskina att det handlar om att man tillämpar objektivt grundad vetenskap när det istället från första början handlar om genomförande av den egna politiken. Att se könet som en social konstruktion samtidigt som man accepterar idén att män är överordnade kvinnor ser jag som en logisk motsättning. När det passar delar man upp mänskligheten i biologiskt kön och när det passar påstår man att biologiskt kön saknar mening.


I SvD idag kan man läsa att det gått så långt att t.o.m. Moderaterna godtar könsmaktsordningen, en idé i sann Marxistisk anda, ställer upp på idén om genuscertifiering av högskolor samt också en av genusvetenskapens grundpelare - den socialkonstruktivistiska synen på kön. I Sverige, år 2010 alltså. I lästipsen för artikeln nämns (se bilden) bl.a. Valerie Solanas hyllade S.C.U.M.-manifest (en skrift som har likheter med Mein Kampf) vars huvudsakliga åsikt är att alla män ska utrotas. Vissa påstår att det är ironiskt skrivet. Jag kan inte se det ironiska i det, men läs och avgör själv.

Statsfeminismen i Sverige idag missar att:

- Internationell forskning visar att användandet av våld i hemmet i princip är lika fördelat mellan könen. I Sverige delar man ut miljardbelopp mot mäns våld mot kvinnor. En man som utsätts av våld av sin kvinna har svårt att bli trodd eller få hjälp.

- På samma sätt som män är överrepresenterade i samhällets topp är män också överrepresenterade i det lägsta skiktet. 70% eller fler av de hemlösa är män t.ex.

- Frågor som borde klassas som mansfrågor klassas som allmänmänskliga. Feministerna brukar då kontra med att det beror på att mannen är norm. Att vara norm är som synes inte alltid till fördel. Ett exempel på en fråga som borde vara en mansfråga är massarbetslösheten till följd av finanskrisen. Majoriteten av alla som förlorade jobbet var män. Männen osynliggörs i och med att frågan klassas som allmänmänsklig.

- Pojkar har sämre studieresultat i skolan än flickor. Hade situationen varit omvänd skulle detta med största sannolikhet bero på patriarkalt förtryck. Istället för att stödja pojkarna skyller man på att det beror på pojkarnas förtryckarkultur.

- Vi har idag i stort sett lika lön för lika arbete

- Det finns områden där kvinnor traditionellt sett varit och fortfarande är i överläge. Vårdnadstvister och rättssäkerhet är ett par exempel.

- Män tilldelas hårdare straff för brott jämfört med kvinnor

- ....

Listan kan göras mycket längre men här lägger jag ner skyttegravskriget och ber er istället läsa Billing och Bergkvist. Det har gått för långt. Jag har barn som ska växa upp i det här vansinnet och som förälder är det min plikt att åtminstone säga att jag inte håller med längre.

Jag vill speciellt skicka en hälsning till er yngre kvinnor som är verksamma eller studerande inom traditionell naturvetenskap. Ni som inte har hjärnan förstörd av "strukturer" och postkolonialt svammel. Jag hoppas ni blir fler, tror på er och sätter extra stort hopp till er då jag läst att ni är kritiska i högre grad än äldre kvinnor. Jag tror också att ni har större möjlighet än männen i samma sits att få stopp på detta. Högskolor och universitet i det här landet skulle överhuvudtaget behöva en rejäl ökning av "strukturfria" studenter och forskare som inte tror att man bara behöver studera ett enskilt fall för att kunna dra vilka allmänna slutsatser som helst som man själv vill ha ( = som ens lärare, doktorandhandledare, eller annan överordnad vill ha för att uppfylla genuscertifieringen t.ex.).

Till er som blir upprörda vill jag bara berätta att det för min egen del har varit en besvärlig resa att komma hit. Jag har upptäckt så många fördomar jag själv vuxit upp med. Hur mycket jag har fått med mig från skolan och media. Jag har tidigare trott att jag sympatiserat med feminismen men ser fler och fler tecken på hur ensidig den är och hur den skadar både män och kvinnor. Jag har själv inte kunnat tro att det jag läst varit sant - speciellt svårt har jag haft att ta in rapporterna om våld i nära relationer. Det har legat så inpräntat i mig att det alltid är män som slår försvarslösa kvinnor. Det är svårt att tro att världen ska kunna vara på något annat sätt än det man hört sen man var liten. Ge åtminstone den andra sidan en chans innan du förkastar allt.

”Det enda det onda behöver för att segra är att det goda ingenting gör.”