Lediga pappor gör det lätt för sig

Carlos Rojas får en halv framsida och nästan ett helt uppslag i DN idag. Ena sidospalten ges till Anna-Lena Almqvist och hennes forskning om föräldraledighet, Pelle Billing skriver om den i ett inlägg idag. Carlos ligger bland annat bakom sajten Klart jag ska vara hemma och vill att Pappor ska ta ut en större del av föräldraledigheten. Det har jag inget emot, snarare tvärtom. Att vara pappaledig har varit bland det bästa jag varit med om, och jag ser fram emot att vara det igen snart. Jag har heller inte alls något emot att ta ut hälften - eller mer av den.

Anna-Lena slår med sin forskning fast att:
Det är fortfarande mammorna som bestämmer om papporna ska få vara föräldralediga och pappor är inte beredda att slåss för sin rätt att vara hemma. Det visar ny forskning som Anna-Lena Almqvist, lektor i socialt arbete vid Mälardalens högskola har gjort.

På 'Klart jag ska vara pappa' läser jag att "Det är 51 år kvar, just nu, tills män tar ut lika mycket föräldraledighet som kvinnor när vi får barn". Med Anna-Lenas forskning i åtanke, borde det inte stå att "Det är 51 år kvar tills kvinnor vill bidra lika mycket till försörjningen som män när vi får barn"?

Trots detta tycker jag DN vinklar det till att det är männens fel:


En vanlig kommentar är att det är kvinnorna som måste släppa taget och låta papporna vara med och bestämma.
– Men vadå? Män är väl inga lealösa mähän. Jag skulle aldrig vara tillsammans med en kvinna som inte lät mig vara hemma med mina barn.

Här tycker jag Carlos gör det lite väl enkelt för sig. Det kommer fram att han och barnens mamma är separerade och har barnen halva veckan var. Det är kanon tycker jag, men då kvinnorna vinner majoriteten av vårdnadstvisterna kan man inte bortse från det faktum att det som man inte alltid är så enkelt ställa dessa krav. Om en kvinna tar till B-vapnet ("om du inte gör som jag säger ser jag till att du inte får träffa dina barn mer") har hon idag goda chanser att få enskild vårdnad.

Dessutom kan vi också i presentationen av Anna-Lenas forskning läsa att kvinnorna skulle uppskatta att männen tog större ansvar för hemmet. Papporna gör det enkelt för sig och lagar korv och makaroner istället för att tänka på hela veckans näringsintag. Göra matlista för hela veckan och köpa presenter till släkten skulle vara önskvärt, istället för att "bara" leka med barnen. Här blir jag återigen fundersam över varför "ta ansvar för hemmet" alltid betyder matlagning och det som traditionellt ansetts som kvinnliga sysslor. Hur många mammor känner du som byggt en altan eller lagar punkteringar på barnens cyklar? Från egen erfarenhet vet jag att jag knappast skulle bli populär om jag skriver en matlista för veckan med mat som jag vill ha. Den mat som jag gillar är inte den som frun gillar. Det skulle med största sannolikhet bli "fel" om jag gjorde matlistan och köpte presenterna. Och det är helt OK med mig att jag inte bestämmer över de här sakerna. Min fru ger mig heller inte skit för att jag inte "tar initiativ" kring dessa grejor. Det gör däremot DN, och det är det jag är så trött på.

Måste det ändå vara männens fel - trots att artikeln presenterar forskning som tyder på att även kvinnors beteende har något med det hela att göra?