Det här är gammalt, men läsvärt. En debatt relaterad till unga modebloggare, mellan Alice Teodorescu, grundare av nätverket "Det finns en plats i himlen för kvinnor som hjälper varandra" och Elsa-Leone Milton, blivande sociolog med inriktning mot genus och arbetsliv. Milton menar att modebloggare inte kan kalla sig för feminister medan Teodorescu undrar varför Milton måste underminera kvinnlig framgång.
Jag har stött på Teodorescus nätverk tidigare och blivit glatt överraskad då hon beskriver nätverket som "en plats för kvinnor som både vill och kan. Som inte är offer för omständigheterna, strukturerna eller andra uppdiktade konstruktioner.... "Istället för att klaga på vad män gör, eller inte gör, kan vi fråga oss vad vi gör för oss själva. Och för varandra.". Hennes huvudlinje verkar vara att hon vänder sig mot att Milton inte vill erkänna framgångsrika kvinnor som inte valt traditionellt sett manliga områden. Jag kan inte annat än hålla med om att Milton själv gör det manliga till norm när hon gör på detta vis. Eller som Teodoresu uttrycker det:
"kvinnornas bloggande [värderas] lägre än motsvarande en man ägnar sig åt. Att kvinnorna hittat en nisch där de är framgångsrika är mindre värt per automatik bara för att de är kvinnor som sysslar med något som av tradition associerats med ett kvinnligt område.
Milton anklagar Teodorescu för att ha missuppfattat feminismen. Hon anser att kvinnligt och manligt är konstruktioner och att kvinnor inte föds till att bli modebloggerskor eller sjuksköterskor. Den ökade ohälsan bland unga kvinnor handlar om att kvinnor tvingas ner i en kvinnoform som bara passar några. Bilden som förmedlas i media är att kvinnor bara kan bli framgångsrika om de jobbar med inom media, med skönhet, sjunger eller modellar. Män, å andra sidan har betydligt fler valmöjligheter.
Här ger Milton prov på att återupprepa ett par feministiska myter. Först och främst likhetsfeminismens socialkonstruktionism, dvs att könet är en social konstruktion och i allt väsentligt inte har något med biologi att göra som är allt annat än vetenskapligt belagd. Vad gäller att män ska ha fler möjligheter undrar jag om detta verkligen stämmer idag. Kvinnor kan idag välja den traditionellt kvinnliga rollen (t.ex. att vara hemma med barn) eller att välja att göra karriär inom traditionellt sett manliga yrken. Det är kvinnorna som har den största makten över besluten om hur föräldraledigheten förvaltas och att de tar ut största delen själva är följdaktligen deras eget beslut. Därmed är det alltså svårare för en man att välja att han ska vara hemma med barnen medan kvinnan försörjer familjen. Det finns studier som visar att ju längre en man går arbetslös medan kvinnan har jobb, desto större risk att hon lämnar honom.
Majoriteten av Sveriges kvinnor vill faktiskt inte ut och arbeta heltid då barnen är små. En av de rödgrönas kampanjer för valet är rätten till heltid till kvinnor som jobbar i vården - trots att LO genomfört en undersökning hyfsat nyligt som visar att bara 24% av kvinnorna arbetar deltid för att de inte kunnat få heltid.. För att travestera den populära frasen "bakom varje framgångsrik man står en kvinna" kan man undra om man inte skulle göra tillägget "som vill bli försörjd"? Då jag inte gillar frasen från början tycker jag inte direkt den låter så bra med tillägget heller.
Jag ställer mig också frågande till om det verkligen är ett hinder att vara kvinna idag när det gäller just karriär då man gärna lyfter fram kvinnliga sökanden, samt tycker att det är viktigt att ha fler kvinnor på chefsposter.
Miltons uttalande om att unga kvinnor mår allt sämre bör ses i jämförelse med hur unga män mår. Självmord är den vanligaste dödsorsaken bland unga män och män i alla åldrar är klart överrepresenterade i självmordsstatistiken jämfört med kvinnor. Män står för 80% av självmorden som begås av personer i åldern 20-24 år. Sedan orkar jag inte ens ta upp såna saker som att det är män som utför i princip alla farliga arbeten, och att det i princip uteslutande är män av de som dör i arbetet.
Jag tycker Miltons artikel visar tydligt att feminister inte alls kämpar för kvinnors bästa. Feminister kämpar för ett fåtal kvinnor - de kvinnor som tycker som de själva tycker, men för alla andras talan utan att vara ombedda att göra det. Jag brukar säga att jag sätter extra hopp till unga kvinnor idag när det gäller att komma ifrån dagens vulgärfeminism. Teodorescu ger mig hopp för framtiden.
Det finns en plats i himlen för kvinnor som inte försöker göra sig karriär på att smutskasta män.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar