Makten är en underdog

Låt mig börja med att konstatera att efter att jag ramlat in i bloggvärlden för ett år sedan har jag definitivt tappat mycket av det lilla förtroende jag haft för media och politiker. Min tro på rättsväsendet har även det minst sagt naggats i kanten. Även om jag tycker att det varit jobbigt att se hur illa det är ställt med många saker idag har det samtidigt fört mycket positivt med sig. Tidigare har jag inte varit engagerad i samhällsdebatten. Jag har alltid känt att det ändå inte har funnits någon källa jag kunnat lita på. Nu har jag istället lärt känna människor jag har förtroende för, människor jag vet drivs av sin egen övertygelse, människor som jag inte tror kommer att kohandla för att få eller behålla sin makt. Människor som faktiskt verkar mena det de säger.

Det hela började med att jag ramlade in i genusdebatten via Tanja Bergkvists blogg. Jag har sedan börjat smygfölja klimatdebatten, piratrörelsen och nu efter valet medias reaktioner på Sverigedemokraternas intåg i riksdagen.

Som jag upplever det idag har vi ett samhälle med en elit som gör sitt bästa i att försöka kontrollera sina medborgare. Man menar att vi lever i en demokrati, men den styrande eliten försöker hellre att tvinga sina medborgare att uppföra sig på det sätt man själv tycker är korrekt istället för att försöka lyssna till sina medborgare. Visst kan det finnas anledning till att staten vill ska göra det, men jag tycker att gränsen är rejält överskriden.

Jag börjar tro att Winston Churchill hade rätt när han menade att framtidens fascister skulle kalla sig för antifascister. Det finns gemensamma drag mellan genusrörelsen, klimatalarmisterna och antifascisterna. Det postkoloniala perspektivet med den vite mannen som ond förtryckare av hela världen är en sådan. Postmodernismens syn på vetenskap en annan. "Vetenskap" både ses och används som ett maktmedel. Erik på Aktivarum sammanfattade det hela rätt bra (hittar ingen länk) då han analyserade Focaults idéer om maktutövning inom organisationer och och hans politiska aktivism. Focault var en inflytelsefull filosof och mycket av hans idéer präglar vårt samhälle idag. Han var revolutionär, antiborgerlig och funderade mycket över makt och maktutövning. En av hans böcker heter t.ex. "En genealogisk studie av maktens organisation och organisationens makt".

Jag är ingen Focault-kännare och har inte tänkt bli en heller, och har dålig koll på nutida filosofer, men jag upplever att vi hamnat i ett samhälle där de som Focault menade hade makt har blivit utbytta mot dåtidens maktkritiker. Etablissemanget blev störtat av antietablissemanget, som nu blivit ett nytt etablissemang. De lever dock kvar i tron (eller låtsas göra det) att de är underdogs och att de för de förtrycktas talan, medan det i själva verket är de som utövar makten.

Exempel på detta är socialdemokratin, tidigare ett parti som stod för att de värnade om de svaga. Nuförtiden upplever jag dom som ett maktfullkomligt parti som är mer intresserade av att behålla makten genom att köpa röster istället för att verka för ett bättre samhälle för alla. Ett annat är antifascisterna och vänstern som hellre spittar sin minimala riksdagsgrupp, än sitter på samma våningsplan som Sverigedemokraterna och uppmanar till utomparlamentariska metoder som leder till att politiker knivhuggs, misshandlas och hotas. Politisk förföljelse med andra ord. Vi har feminismen som är i existensiell kris och istället för att handla om kvinnokamp istället anammats av politikerna i hopp om att detta ska ge dom mer makt över medborgarnas liv, till och med över sådana saker som vad föräldrar ska få sätta för kläder på sina barn.

Vilka är det som är oliktänkande idag? De som riktar kritik mot hur invandring sköts. De som undrar om koldioxidutsläppen verkligen är orsak till global uppvärmning. De som vågar kritisera radikalfeminismens grundläggande tes att män förtrycker kvinnor för sin egen vinnings skull. De som menar att det faktiskt finns prostituerade som gör det för att de väljer det själva, och tycker att prostitution ska vara laglig. Detta var några exempel. Hur behandlas dessa människor?

Här är dock det som fick mig att skriva det här inlägget överhuvudtaget. Ett exempel på hur vissa inom miljörörelsen verkar resonera vad gäller oliktänkande om klimatfrågan och koldioxidutsläpp. "Vi gillar olika" men bara inom de gränser som vi själva satt upp. Man har nu dragit tillbaka den här informationsfilmen och bett om ursäkt, men vad har man för värderingar om man ens kommer på tanken att göra en film som denna?


Vad har man för nytta av Focault när dåtidens underdogs har tagit över och blivit maktfullkomliga? Dekonstruktionen har blivit den allenarådande strukturen. Den skulle nog må bra av att dekonstrueras.

Uppdatering: Notera att ActionAid är inblandade i 10-10-kampanjen.