Pelle Billing har tidigare uppmärksammat effekter av den norska lagen om kvotering av kvinnorna till styrelseposter. Kontentan är att rapporter visar att erfarenhetsnivån har sjunkit i styrelserna. Den teoretiska utbildningsnivån har visserligen höjts, men att som DN mena att detta betyder att den faktiska kompetensen höjts är att dra på för stora växlar då de kvinnor som kvoteras in i styrelserna har mindre erfarenhet av höga chefspositioner sedan tidigare. Kvinnorna är i genomsnitt sju år yngre än männen och enligt NY Times sköter sig företagen 20% sämre enligt "Tobin Q"-värdet på bolagen.
Nu kommer artiklar som visar att det faktiskt blir färre kvinnor i styrelserna på grund av kvoteringslagen. Detta på grund av att man har så svårt att hitta kvinnliga styrelseledamöter att man byter bolagsform från ASA (Almennaksjeselskap) till AS (Aksjeselskap). Det finns också artiklar att hitta om att man i Norge försöker få utländska kvinnor att hoppa på styrelseuppdrag i norska bolag, då det inte verkar finns tillräckligt många kvinnor inom landet som är intresserade eller har kompetensen.
Vad betyder då detta? På Norska Wikipedia läser vi om skillnaden mellan AS och ASA-bolag:
"Et allmennaksjeselskap (forkortet ASA) er en betegnelse beregnet på aksjeselskaper med mange aksjeeiere. I et allmennaksjeselskap kan aksjer tegnes av eller selges til en ubestemt krets – allmennheten. Et allmennaksjeselskap må ha en aksjekapital på minimum 1 million kroner, et styre på minst tre medlemmer og én daglig leder. Blant styremedlemmene i allmennaksjeselskaper stiftet etter 1. januar 2006 skal det være et minimumsantall av hvert kjønn tilnærmet 40 prosent. Allmennaksjeselskaper som er stiftet før 1. januar 2006 får to år på seg før de må oppfylle kravene til kjønnsrepresentasjon."
Detta betyder vad jag förstår att ett ASA är att jämföra med en bolagsform där man har möjlighet att lista bolaget på börsen och ta in kapital på ett mycket lättare sätt än för ett AS (nyckelorden är många aktieägare, till en obestämd krets, fritt överlåtelsebara). Kvoteringens effekt - att bolag gör om sin bolagsform till AS från ASA borde med andra ord definitivt ha påverkan för det Norska samhällets tillväxt och innovationsförmåga. Någon som är expert på Norsk bolagslagstiftning detta får gärna förklara detta i detalj.
Tyvärr får vi väl anta att media i sedvanlig ordning kommer att tolka detta som att det bara handlar om ett patriarkat som med näbbar och klor försöker behålla sin makt. Här är en norsk kvinna som menar att kvoteringen är kvinnofientlig.
Jag noterar också att man i pappers-DN angående pojken som tog självmord framför webbkameran beskriver Flashback som ett forum för arga, unga, vita lågutbildade män. Vi ska enligt en psykolog "slå larm och att försöka vidga dialogen" för att komma tillrätta med problemet. Jag tror personligen att det skulle vara bättre att lyfta självmorden bland unga som en mansfråga. Det är trots allt den vanligaste dödsorsaken bland män i ålder 15-44 år, och män är överhuvudtaget klart överrepresenterade bland självmorden.
Expressen publicerar glädjande nog en artikel som faktiskt tar upp detta här. Jag blir faktiskt uppriktigt förvånad över att en artikel som denna faktiskt får publiceras idag. Anders Kilander avslutar väldigt personligt:
"Den dagen jag själv gjorde debut i våldsstatistiken var jag knappt sjutton år fyllda. Jag hade precis fått näsbenet avslaget av en kille som på det viset ville visa att han ogillade mitt val av klädsel. Hade jag själv fått välja så hade jag nog tagit min trasiga näsa och gått raka vägen hem. Jag hade aldrig haft en tanke på att anmäla min självutnämnde modekritiker.
För det var inte första gången jag blev misshandlad. Det hade såklart hänt dussintals gånger tidigare. Gör det mig unik? Det händer faktiskt alla killar någon gång. Ett blåmärke, en fläskläpp... i bästa fall bara en stukad självkänsla och en för alltid ökad beredskap. Men rädd? Nej. Det får jag inte vara. Då får jag inte tjejer, då är jag en liten pojke. En man är inte svag. Det var därför jag aldrig anmälde den där exflickvännen som spräckte mitt revben heller. Hur skulle det sett ut?"
Och du, om du nu får för dig att det här inte är ditt problem? Tänk om. Den här machoidén jag och mina medmän fortfarande släpar omkring på kommer inte bara från pappa eller fotbollslaget. Jag fick den från lärarinnor, skolpsykologer, genusvetarbrudar och hela tjocka släkten.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar