Michael Moore har tydligen inte koll på hur det ser ut i Sverige, med det vidgade begreppet av våldtäkt - eller så vill han medvetet inte gå in på det. Det är heller inte viktigt för vissa av de poänger han vill göra. Oavsett om han vet eller inte är det intressant att se hur omvärlden ser på Sverige i och med hanteringen av Assange-fallet. Det är inte positivt. I vanliga fall får vi bara veta vår egen medias syn på det som händer, och vad de skriver är rätt förutsägbart - i många frågor.
Johanna Koljonen berättar en historia om vad hon själv varit med om - som hon tror liknar Assange-fallet. Hon berättar sedan om Twitterdiskussionerna som kommit upp under taggen #prataomdet:
"Både män och kvinnor berättar, både som offer och förövare, ofta förvånade över hur svårt det var att veta vilket man var."
Om någon inte vet om att hon/han är förövare och i ärlighetens namn inte förstår det - och den andra parten, som i Johannas historia, inte protesterar - hur ska människor ens kunna umgås med varandra? Är det inte dags att börja ta ansvar för våra handlingar? Det håller inte om staten ska vara tvungen att lägga sig i varenda gång vi upplever oss orättvist behandlade.
Sen finns det både män och kvinnor som är svin, som kommer försöker utnyttja andra för egen vinning. Det tar emot att säga ifrån, oavsett vad det handlar om - och det är något de här männisorna utnyttjar. Det finns dock bara två val i det fallet - antingen ger man sitt tysta medgivande eller så säger man till. Ingen vet hur du känner och kommer inte att försöka ta reda på det. Det ansvaret har du själv - något annat fungerar liksom inte. Även om vi ofta önskar att någon annan skulle göra det åt oss.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar