Om män vore judar (Fredags-Transgenus)

Pelle Billing tar upp en artikel från Grön Ungdom som kollektivt skuldbelägger män. Artikeln är i precis samma anda som en från Sundsvalls Tidning, dvs man funderar inte överhuvudtaget över sådana saker som att män i större utsträckning arbetar inom transportnäring, för att försörja familjen, medan kvinnor oftare arbetar närmare hemmet för att de är hemma med barnen i större utsträckning. Både kvinnor och män drar nytta av bilen! Om vi vill ha det så att kvinnor är mer hemma med barnen än män är en helt annan fråga, men i dagsläget har vi denna fördelning.

Med Transgenus i antisemitläge får vi resultat som:

Förbifartsprojektet – av judar för judar
Judar står för 75 procent av allt bilkörande i Sverige. Moderaterna har kommit på att de måste vinna svenskarnas röster för att vinna valet. Därför gör de nu sitt bästa för att framstå som rasbalanspartiet nummer ett. Problemet är att moderaterna och alliansregeringen konsekvent för en politik som gynnar konservativa judar framför nytänkande svenskar.

...

Att bränna 28 miljarder på en motorväg är inte bara ett slöseri med skattepengar eller ett rent hån mot all retorik om att ta ansvar för klimatet,. Det är också ett projekt som gynnar judar mer än svenskar.

...

Innebär detta då att judar inser vilken klimatpåverkan deras beteende har och därmed blir benägna till förändring? Nej, tvärtom. Rapporten ”Rasperspektiv på allmänhetens kunskaper och attityder till

Åtta av tio svenskar är beredda att köra mindre bil för klimatets skull. Motsvarande siffra för judar är bara två av tre.

Hälften av judarna uttalar att de inte är beredda att åka mer kollektivtrafik. Tre av fyra svenskar är beredda att åka mer kollektiv för klimatets skull.

84 procent av svenskarna är beredda att köra långsammare för att minska påverkan på klimatet. Markant färre judar, två av tre, är beredda att köra långsammare.

Judarna är dessutom kraftigt överrepresenterade bland de som kör särskilt bränsleslukande bilar, tex stadsjeepar. Judarnas trafikvanor tar kål på klimatet.

Och, som vanligt, jag tycker själv inte alls om såna här texter. Jag vill bara visa hur illa det skulle låta om man beskrev andra grupper av människor på samma sätt som man beskriver män i media idag.

Dagens DN

Jag brukar 'roa' mig med att plocka fram tidningssidor och snabbt söka igenom texten med orden "kvinna" och "man/män". Om jag hade tid skulle jag göra ett script som plockade ut de artiklar som man får upp då.Här har vi resultatet ur dagens DN:

Storbritanniens premiärminister glömmer mikrofonen på - kallar kvinna inskränkt. Tungan slant. Gordon Brown ”mötte vanligt folk” och råkade beskriva ett samtal med en kvinna som ”rena katastrofen”

Anhållen för grova sex-sms
Hundratals meddelanden till flickor och kvinnor. En familjefar som har anhållits har gjort vissa medgivanden.

Fler kvinnliga entreprenörer gynnar jämställdheten

28 skolbarn knivhuggna i Kina - Man gick till attack med kniv på förskola.


Vi kan snabbt konstatera att det inte är direkt någon positiv bild av män som framställs. De poängterar att det är en man som gick till attack på förskolan (vid olyckor är det personer som är drabbade om det är män, t.ex. de män som var instängda i den kinesiska gruvan för ett tag sedan). Det är inte en person som skickat grova sex-sms. Det är inte bara en man. Det är en familjefar. Så där hör ni, det där är sånt som varenda familjefar håller på med där ute i stugorna.

Jag har nu inte ens orkat lyssna på Gordon Brown, men jag undrar bara om hans uttalande varit lika hemskt om det var en man han hade sagt varit "rena katastrofen".

Vi konstaterar alltså att i dagens sökning kom det inte fram några positiva omdömen om det manliga könet. Kanske det ser bättre ut imorgon? (drömma går ju)

Istället för Transgenus

Den här var najs. En konverterare som får en sida att se ut som en gammal Geocities-sida. Jag blir nostalgisk på nåt dåligt sätt. Bloggen blir fin i den.

Om jag hade tid...

Om jag hade tid skulle jag:

Skriva ett script som genererar artiklar som bortförklarar kritik mot kvinnor på det här viset. Man skulle på en webbsida mata in ett namn, (=(offret)), ett namn på någon som 'uttalat sig klumpigt' (=(manlig knöl), den vars kritik ska tystas) och så en kort text om vad det hela handlar om. T.ex. 'Mona Sahlin', 'Mats Odell' och 'kallar hennes politik för "Tobleronepolitik"' (= (kritik)). Sedan drar scriptet igång på ett liknande sätt:

'Forskare' kritiserar '(manlig knöl)':s uttalande: "En man hade aldrig blivit anklagad för (kritik)". Det är ett välkänt faktum att kvinnor bedöms hårdare, medan mäns misstag glöms bort. (manlig knöl):s uttalande om (kritik) är ett uttryck för en arrogans, oavsett om det är medvetet eller omedvetet. Det är en brist på respekt för kvinnor. När det gäller kvinnor handlar det om att underminera deras auktoritet, att få det att framstå som att (offret) inte är en person som man kan lita på.

Det är bara att jämföra med (Wanja Lundby-Wedin|Mona Sahlin|Maud Olofsson|Ebba Lindsö|...)-affären. Hade de varit män hade de aldrig blivit lika hårt kritiserade.


Sedan skulle man slumpa in ett eller andra olika s.k. sanningar, som man inte underbygger med någon fakta överhuvudtaget - då man inte har fakta som styrker detta (men det finns fakta som talar mot dessa "sanningar"). De behöver heller inte ha något med fallet i sig att göra, huvudsaken är att man återupprepar dom så folk till sist tror på dom. Exempelvis:

- Kvinnor i karriären har det svårare än män. Det är ett välkänt faktum att kvinnor inte bara har det tuffare på sina arbeten. Dessutom drar de ett tyngre lass hemma.

- Kvinnor med makt är fortfarande väldigt kontroversiellt. Män är rädda för kvinnor med makt och många kvinnor känner sig utfrysta i de här sammanhangen. De upplever att det finns en "manlig klubb" med hemliga koder och tecken, och att kvinnor stängs ute ur dessa klubbar

- Vi måste diskutera mäns förtryck av kvinnor och varför kvinnor blir bedömda hårdare än män. Redan från barnsben lär sig pojkar att slå sig fram på flickors bekostnad, medan flickorna hålls tillbaka och får lära sig att vara tysta och snälla.

Artikeln avslutas sedan med något i den här stilen:

Det här är ett klockrent exempel på manlig härskarteknik från (manlig knöl):s sida, avslutar forskaren. Vi har långt kvar till en jämställd offentlig debatt.

En liten Python eller PHP-snurra skulle fixa det här rätt enkelt. Sen skulle jag sälja den här generatortjänsten till tidningarna, så slipper de skriva såna här artiklar med jämna mellanrum. Att sedan få en forskare som kan skriva under på dessa sanningar, utan att data presenteras för dessa, verkar ju inte vara några problem.

Om jag hade tid...

Inte bara kvinnor våldtas

Margot Wallström kämpar mot våldtäkter mot kvinnor i Kongo. Och det är bra. Men män eller pojkar som våldtas eller utnyttjas sexuellt? Dessa nämner hon inte överhuvudtaget.

Afghanistan har vi fått höra om som ett av de länder där det värsta kvinnoförtrycket råder. Att även män har det väldigt tufft här är ingenting jag läst något om. Jenny Nordberg tar upp nya sidor av Afganistan, och visar att det inte är så lätt för männen där heller.

De vackraste unga pojkarna, som ofta är föräldralösa, lärs upp till dansare och säljs till krigsherrar eller andra förmögna män. De får sedan underhålla på fester, där de också våldtas av de manliga gästerna.

När prostitution diskuteras i media idag handlar det oftast om att män köper sex av kvinnor. Man glömmer lätt bort att det finns prostituerade män också. Bland ungdomar är det vanligare att unga pojkar prostituerar sig än unga flickor. Törs vi gissa att detta osynliggörs eftersom det inte riktigt passar in i teorin om könsmaktsordning?

Tvärtom är alltid bra

När man har småbarn och funderar över vad det är för värld de växer upp i har jag börjat fundera över barnböcker på ett annat sätt än förut. Det har som bekant dykt upp bokförlag som specialiserar sig på genuspedagogiska barnböcker.

Visst, jag tycker att barn bör få veta att det finns de som t.ex. föredrar sitt eget kön och att det inte är något fel med det. Det jag hakar upp mig på är att man i de här sammanhangen kan höra att man ska ”krossa heteronormen”. Om 90% av oss trots allt är hetero känns det i mitt tycke märkligt och rent odemokratiskt om vi ska göra något annat till norm, vilket verkar vara önskan. Eller är jag bara för dum för att fatta?

En dag snubblade jag in på hos FoFF, Forum för Feministiska Föräldrar.Där läser man att Förskolan/skolans är för alla, därför är det viktigt att den förmedlar en icke heteronormativ bild av sexualitet.. Jaha, vad hände med de 90% som är hetero? Vad föreslår man istället, mononormativitet, eller något annat, av sympati för de övriga 10 procenten?

Att tillhöra de 10 andra procenten är per definition avvikande, tyvärr, det är ingenting det går att göra något åt. Det är samma sak med vänsterhänta – det är norm att vara högerhänt. Acceptera faktum, det löser inte problemet att tvinga de andra att ändra sin sexualitet. Att påstå att sexualitet är en social konstruktion, att jag som hetero lika gärna skulle kunna vara homo eller något annat, är lika illa som de som påstår att homosexualitet är en sjukdom.

Det är mänskligt att kategorisera, och visst är det viktigt att vara medveten om att man gör det. Sen kan man naturligtvis göra så att man i samhället ser till att det t.ex. finns verktyg anpassade för vänsterhänta men att komma och bli kränkt om någon tar en för högerhänt är löjligt och orealistiskt. Att den andra parten generaliserar och utgår från det som är vanligast förekommande, bör inte detta sägas vara ”sunt förnuft”?

Vänsterhänta ”diskrimineras” också. Ta t.ex. gitarrer, en gitarr för vänsterhänta kostar mycket mer än en för högerhänta. Att avvika från normen har sitt pris vare sig man väljer att göra det eller inte. Lösningen är inte att de högerhänta ska lära sig skriva med vänster hand.


Via Forum för Feministiska Föräldrar hittar jag förslag på barnböcker som ska vara bra. Bra barnböcker är sådana där flickor framstår som starka och pojkar som känsliga och att de kan visa svaghet. Visst, jag är inte förtjust i exempel som dessa men blir det bättre om man bara gör tvärtom? Argumentet för det brukar dock vara att man försöker kompensera för omvärldens påverkan, men var drar man gränsen? Om man alltid kritiserar det som är norm och för att kompensera för detta konsekvent framställer verkligheten på ett annat (gärna motsatt) sätt än vad vi är vana vid, blir inte detta väldigt märkligt?


”*Tormod Haugen, Prinsussan Klura och draken
Boken handlar om prinsessor som slåss mot drakar och räddar prinsar, som de sen inte vill gifta sig med. (Inte för de allra minsta barnen)

* Annette Lundborg och Mimmi Tollerup-Grkovic, Malins mamma gifter sig med Lisa

* Lena Landström, Fyra hönor och en tupp
Jätterolig bilderbok som handlar om fyra hönor som blir hunsade av en kaxig liten tupp. Men så åker de på kurs och lär sig säga ifrån, och sedan blir det jämställt hemma i hönsgården ("Patriarkatet" för barn antar jag)

* Solveig Hägerström, Resan till Ulliga bergen, Jättens borg, Staden som ligger vid vattnet
En serie böcker om mod, att finna sig själv, att leva i fosterfamilj, att ha en mamma men kanske inte som andra mammor, vänskap och riddarprinsessor som räddar prinsar som blivit bortrövade.

* Stina Wirsén, Vem är arg
Bra för att det är ”han” som har hjärta på sej och är allmänt snäll, medan ”hon” är den som bråkar.”

* Per Gustavsson, Så gör prinsessor
En cool och annorlunda bok om prinsessor. Jättebra är för att visa att prinsessor idag spelar ishockey ,om de vill, samt fäktas med drakar om det skulle behövas.”

Personligen upplever jag det som att titlarna ovan förstärker det som traditionellt sammankopplas med den manliga könsrollen som positivt och åtråvärt. Det manliga görs till norm.

Jag sparar dock den värsta boken till sist, Flickans lilla:
Flickans lilla handlar om tre flickor som samlar namn på flickors könsorgan, står upp och kissar och säger ”utta pillutta du har ingen mutta” till pojkar som retas och säger att de inte har snopp…

Nu är jag intresserad av att höra med er andra här – har ni i er uppväxt någonsin varit med om att pojkar retat flickor för att de inte har en snopp? Jag och min fru är helt förbluffade inför detta, enligt vår erfarenhet, icke-problem. Och om man nu tycker att pojkar inte ska retas med flickor för att de inte har snopp – ska man då uppmuntra flickor till att ha samma beteende? Snacka om låg nivå! Och vilken banbrytande grej att stå och kissa! Man börjar nästan tro att författarinnan (det måste väl vara en hon/hen?) är missnöjd över sin egen utrustning. Man kan ha överseende med att barn gör dumheter och retas – men vad är det för vuxna människor som skriver böcker som denna?

Lediga pappor gör det lätt för sig

Carlos Rojas får en halv framsida och nästan ett helt uppslag i DN idag. Ena sidospalten ges till Anna-Lena Almqvist och hennes forskning om föräldraledighet, Pelle Billing skriver om den i ett inlägg idag. Carlos ligger bland annat bakom sajten Klart jag ska vara hemma och vill att Pappor ska ta ut en större del av föräldraledigheten. Det har jag inget emot, snarare tvärtom. Att vara pappaledig har varit bland det bästa jag varit med om, och jag ser fram emot att vara det igen snart. Jag har heller inte alls något emot att ta ut hälften - eller mer av den.

Anna-Lena slår med sin forskning fast att:
Det är fortfarande mammorna som bestämmer om papporna ska få vara föräldralediga och pappor är inte beredda att slåss för sin rätt att vara hemma. Det visar ny forskning som Anna-Lena Almqvist, lektor i socialt arbete vid Mälardalens högskola har gjort.

På 'Klart jag ska vara pappa' läser jag att "Det är 51 år kvar, just nu, tills män tar ut lika mycket föräldraledighet som kvinnor när vi får barn". Med Anna-Lenas forskning i åtanke, borde det inte stå att "Det är 51 år kvar tills kvinnor vill bidra lika mycket till försörjningen som män när vi får barn"?

Trots detta tycker jag DN vinklar det till att det är männens fel:


En vanlig kommentar är att det är kvinnorna som måste släppa taget och låta papporna vara med och bestämma.
– Men vadå? Män är väl inga lealösa mähän. Jag skulle aldrig vara tillsammans med en kvinna som inte lät mig vara hemma med mina barn.

Här tycker jag Carlos gör det lite väl enkelt för sig. Det kommer fram att han och barnens mamma är separerade och har barnen halva veckan var. Det är kanon tycker jag, men då kvinnorna vinner majoriteten av vårdnadstvisterna kan man inte bortse från det faktum att det som man inte alltid är så enkelt ställa dessa krav. Om en kvinna tar till B-vapnet ("om du inte gör som jag säger ser jag till att du inte får träffa dina barn mer") har hon idag goda chanser att få enskild vårdnad.

Dessutom kan vi också i presentationen av Anna-Lenas forskning läsa att kvinnorna skulle uppskatta att männen tog större ansvar för hemmet. Papporna gör det enkelt för sig och lagar korv och makaroner istället för att tänka på hela veckans näringsintag. Göra matlista för hela veckan och köpa presenter till släkten skulle vara önskvärt, istället för att "bara" leka med barnen. Här blir jag återigen fundersam över varför "ta ansvar för hemmet" alltid betyder matlagning och det som traditionellt ansetts som kvinnliga sysslor. Hur många mammor känner du som byggt en altan eller lagar punkteringar på barnens cyklar? Från egen erfarenhet vet jag att jag knappast skulle bli populär om jag skriver en matlista för veckan med mat som jag vill ha. Den mat som jag gillar är inte den som frun gillar. Det skulle med största sannolikhet bli "fel" om jag gjorde matlistan och köpte presenterna. Och det är helt OK med mig att jag inte bestämmer över de här sakerna. Min fru ger mig heller inte skit för att jag inte "tar initiativ" kring dessa grejor. Det gör däremot DN, och det är det jag är så trött på.

Måste det ändå vara männens fel - trots att artikeln presenterar forskning som tyder på att även kvinnors beteende har något med det hela att göra?

Vulkaner säger så mycket

Det verkar som det är många som vill framställa sig som vulkantolkare men istället låter den Isländska vulkanen föra just deras egen personliga talan. Oh the irony skrev om en psykiater som förde vulkanens talan i Aftonbladet för en vecka sedan. Psykiatern påstår att vulkanen säger att vi håller på att förstöra jorden:

Eyjafjallajökull talar med kraftfull stämma, som fått nästan hela Europa att stå stilla. Men lyssnar vi tillräckligt noga? Hör vi henne när hon säger att vi har förlorat vår ödmjukhet inför naturen och manar oss att ta vara på möjligheten att leva så att vi inte förstör jorden för kommande generationer?"

Vad gäller miljöförstöring... Är det något vi människor faktiskt inte har kontroll över är det vulkaner. De lyckas rätt bra med att förstöra saker själva. Vulkaner är helt naturliga och naturen är inte av naturen (pun intended) kvinnlig och god. Naturen är. Men naturligtvis, låt oss ha dåligt samvete över all miljöförstörelse vi inte har kontroll över, så duktiga som vi redan är på att förakta oss själva till vardags.

Andra tycker att vulkanen gör ett bra arbete med att reducera koldioxidutsläppenoch jämför flygstopp med strömavbrott i hemmet. Strömavbrott är mysiga, man kopplar av och varvar ner. Efter en kort tid anpassar man sig till den nya situationen och börjar rentav gilla den. Inte sällan sätter det fart på nya tankar. Ungefär som när det är -20 ute och hela rasket stänger ner - då tänker man rätt snabbt många nya tankar om vad som händer om inte strömmen kommer tillbaka jäkligt snabbt...

Sen trillade jag på en Lindenfors som tog upp religiösa ledare som tolkar vulkanen. Här handlar det om att vulkanutbrottet är ett tecken på Europas övergivande av sitt kristna arv, eller, ännu bättre - en amerikansk radiopratare som påstår att det beror på Guds vrede över Obamas sjukvårdsreform!. Psykiaterns flummiga snack om vulkaners österländska visdom framstår plötsligt i en mycket bättre dager.

Själv väntar jag på ett officiellt uttalande från någon känd feminist att vulkanutbrottet ska ses som ett tydligt tecken patriarkatets destruktivitet, för inte kan väl "Moder jord" stå för så mycket destruktivitet och förstörelse?

Det är patriarkatets fel

Forskaren Elza Dunkels återupprepar delar av en tidigare bloggpost i en krönika i pappersversionen av Computer Sweden igår. Hon ställer sig frågande till vad Internet har att göra med det som hände i Bjästa. Egentligen vill jag inte ta i den historien ens med tång då det är väldigt känsligt och jag heller inte vill förringa det som hänt där. Så missförstå mig inte, jag tycker hela historien är tragisk och jag håller också med Elza om att man inte ska skylla på Internet för det som hänt. Det jag vänder mig mot är hur hon försöker använda denna händelse till att styrka feministiska dogmer:

det är patriarkatet som gör att vi sviker flickor för att skydda pojkar. Vi orkar inte se hur illa det ligger till och tar den enkla vägen. De är mycket lättare att svika ett barn eftersom de flesta barn inte säger ifrån och om man sviker dem tillräckligt ofta blir de helt tysta. Och det är mycket lättare att svika en flicka eftersom hon är van och man slipper se pojkarnas anklagande och besvikna miner.

Jag har väldigt svårt att se att man kan dra dessa slutsatser utifrån ett enskilt fall. Kanske är det vanligt att våldtagna flickor kan bli beskyllda för att ha 'varit med på det'. Jag känner själv inte till någon vedertagen forskning på området, men då en forskare drar denna slutsats från ett enda enskilt fall gör det mig oroad. Vad är det som säger att vi generellt lättare sviker flickor än pojkar? Hur stämmer detta överens med fakta som visar att pojkar och unga män är klart överrepresenterade i självmordsstatistiken gentemot kvinnor? Hur stämmer detta överens med att kvinnor får lägre straff än män för samma brott?

Och då blir det lättare att försöka hitta en syndabock än att gå in i oss själva och tänka på att vi är kuggar i ett stort, sjukt maskineri. Att utan vårt medlöperi skulle patriarkatet förtvina. Att just jag spelar roll, att just jag sviker varje dag. Det är en otroligt jobbig process och då är det enklare att hitta en syndabock som till exempel internet.

Nej visst, låt oss inte använda Internet som syndabock - låt oss skylla på patriarkatet istället.

Svenskar och barn först

Mer Transgenus, nu från en artikel i Expressen som Genusnytt bloggat om igår. Artikeln finns Transgenusifierad här.

Resultatet från konverteringen ger såna här uttalanden:

"Svenskar arbetar hårt och är ansvarstagande. De dricker inte, spelar inte och överger inte sin familj"
...
Ges bistånd till invandrare är risken tyvärr stor att de slösar bort pengarna. Bistånd till svenskar hjälper desto fler; svenskar tar hand om sina barn och planerar långsiktigt.
...
Traditionellt har hjälpinsatser hanterats framför allt invandrare emellan. Att flytta tyngdpunkten till svenskar och barn borde vara ett centralt mål för snart sagt alla hjälporganisationer.


Har man verkligen belägg för att säga att det alltid är bättre att bara hjälpa kvinnor vid katastrofer, att män alltid tar hjälpinsatsen för sin egen del och struntar i sina familjer? Tänk om det också skulle kunna förklaras av olika länders kultur, snarare än kön? Jag säger inte att det är så, men en sådan förklaring kan troligtvis inte kunna diskuteras idag, och jag har inte svar själv. Jag anser däremot att många biståndsorganisationers syn på män bidrar till att splittra könen, inte ena.

Övervaka tidningarna du också

Hittade åt sajten MediaCreeper som är väldigt intressant, då den visar på vad svensk media bevakar själva. Man lägger helt enkelt in en liten kodsnutt på sin sida och så skickas statistik till MediaCreeper som sparar detta. Sen kan man gå in och kika på hur ofta tidningarna besöker den sajten - och fundera över varför de följer saker och inte rapporterar om det.

Ytterligare en bok om onda män?

Josefine Sundström skriver sin första bok. Den är en historia om ”kvinnor som omges av destruktiva män” och bygger på Sundströms mammas och mormors liv. Anar vi ytterligare en "sann" historia i stil med "Alfahannen" eller "Mia - sanningen om gömda", för att inte nämna Milleniumtrilogin (som inte är sann) som i typisk misandrisk anda framställer män som onda och kvinnor som goda?

Seminarium om kvinnor, fred och säkerhet imorgon

Lövet tipsar i en kommentar på Genusnytt om att Försvarsdepartementet bjuder in till ett seminarium imorgon om kvinnor, fred och säkerhet.

I inbjudan står:
Kvinnor påverkas av och kan påverka väpnade konflikter. Frågan handlar både om kvinnors och flickors utsatthet och deras aktörskap. I en efterkrigssituation kan kvinnor ofta spela en särskilt viktig roll för samhällsuppbyggnaden. Det är viktigt att kunna skydda kvinnor och barn i konflikter och även stärka kvinnors inflytande i återuppbyggnad och fredsprocesser - inte minst mot bakgrund av att kvinnor i en efterkrigssituation ofta utgör en högre andel än hälften av befolkningen. När Sverige deltar i uppbyggnaden av ett samhälle, med såväl civila som militära resurser är det väsentligt att även kunna förmedla grundläggande jämställdhetsvärden.

Det är alltså oftast mer än hälften av befolkningen i en efterkrigssituation som är kvinnor - eftersom männen har offrat sina liv i kriget. Mot bakgrund av detta undrar man om det är precis det det handlar om när det gäller att förmedla grundläggande jämställdhetsvärden.

Anpassningsbar retorik

Jag upplever att jag ofta hör och läser att svenska män måste bli bättre på att ta ut föräldraledighet. Det är fortfarande så att mammorna tar ut större delen av föräldraledighet, och männen är de som är skyldiga till att det är på det viset.

I dagens pappers-DN får Linda Lindenau, författare till "Ta rodret, kvinna!" en artikel på en halv sida. Man konstaterar att segling är en av männens sista bastioner vi läser också (och jag antar att det är Lindas egna ord även om det inte skrivs som ett citat):

Att kvinnorna inte kan, och inte anses kunna har bara att göra med att de inte tillåts skaffa egna erfarenheter.

Varför låter det så när det handlar om områden där det finns få kvinnor och på ett annat sätt när det är ett område där det finns få män? Slutsatsen är hur som helst att om det är få kvinnor inom ett område är det männens fel att det är på det viset. Att det är många kvinnor inom ett område är också männens fel. För det är väl helt otänkbart att det skulle kunna vara så att kvinnorna har mer att säga till om vad gäller föräldraledigheten, och att de i större grad vill vara den som är hemma med barnen? Hur som helst tvivlar jag på att vi får läsa i DN eller någon annan större tidning att män inte kan, och inte anses kunna har bara att göra med att de inte tillåts skaffa egna erfarenheter.

För övrigt kan jag tillägga att jag själv inte alls har något emot att dela på föräldraledigheten. Även om jag inte tycker det ska spela någon roll, men någon vill säkert gärna tro att fallet inte är så.

Pär Ström har bloggat om Linda Lindenau tidigare.

Mer SCUM-manifest

Det gick lite för fort med inlägget om SCUM-manifestet och det finns mycket mer att hämta där. Jag tänkte att jag åtminstone skulle göra ett inlägg till på temat.

Här har vi en sida där man kan köpa boken, i Transgenusifierad version. Som vanligt - det här är (i stort sett) resultatet av en maskinöversättning där man byter ord för kvinnor mot svenskar och män mot judar. Det är inget jag tycker är trevligt själv.

Vi läser i beskrivningen av boken:
Juden befinner sig i skymningslandet mellan apa och människa. Juden är besatt av döden, av sex och av att förstöra saker. Juden är en maskin, en vandrande dildo, en emotionell parasit, en biologisk olycka; judiskhet är en bristsjukdom.
...
Att behålla juden har inte ens ett mycket tvivelaktigt biologiskt syfte. Juden är en biologisk olycka.
...
Med andra ord, juden är en ofullständig svensk, ett vandrande misslyckande, strandad redan på genstadiet.

Här har vi några av de hyllningar som blir "bäst" körda genom Transgenusmotorn:

”Äntligen en skitförbannad svensk som tillåter sig vara det, som uppfinner en så rolig grotesk sammanställning som Society for cutting up jews och sedan agerar ut det som är så gräsligt förbjudet i Skandinavien: judehat.”

...

”Manifestet slår fast att juden skapat ett samhälle besatt av våld, sex och pengar som inte på något sätt är relevant för svenskar – varje ansvarstagande svensk bör därför göra sitt till för att störta den judiska maktordningen.”

...

”…en rasande kampsång om svensk stolthet, om juden som förvandlat världen till ett ’skitställe’.

Daddy's har bloggat om Transgenushistorien, kört lite annat kul genom motorn, och t.o.m. lagt in "fina" bilder på vissa chefsredaktörer!

Solanas transgenusifierad

Jag har alltid funderat på att köra SCUM-manifestet genom Transgenusmotorn. Nu har jag fått oväntad hjälp genom en några år gammal artikel i SvD, skriven av en Eva Moberg. Jag har tänkt att det borde bli något i stil med Mein Kampf. Resultatet är riktigt läskigt.

Edit: Jag borde poängtera att Eva Moberg faktiskt är kritisk till hyllandet av SCUM-manifestet (därav den oväntade hjälpen). Tack, Anna!

Till att börja med vill jag som vanligt framföra att jag inte på något vis tycker om dessa texter. Jag förespråkar definitivt inte antisemitism eller nazism. Resultatet av länken är en ersättning och något som uppstår som en funktion av webbsidans tidigare innehåll och ett byte av ord för män till judar och kvinnor till svenskar.

Artikeln kan du läsa transgenusifierad här.

Rubriken blir alltså Så utrotar vi judarna. Inledningen är direkt kuslig med andra världskriget och Cyklon B i åtanke:

Juden är en sexualfixerad blodsugare, en emotionell parasit som inte förtjänar att leva. Hur ska vi utplåna judarna? Själv lutar jag åt biologiska stridsmedel, skriver Eva Moberg...

Man läser här och där att SCUM-manifestet ska ses som "humor", men när man vet att Solanas sköt Andy Warhol i ett försök att mörda honom känns det otrevligt nog. Läser man sedan följande hyllningar får jag dåliga vibbar i hela kroppen. Citaten är en smula ryckta ur sitt sammanhang, men ändå. Titta in på den ursprungliga sidan och läs själv.

När jag på 70-talet läste Valerie Solanas ”Scum Manifest” såg jag det som ett utbrott av en högt begåvad men svårt skadad svensk.
...
Nu inser jag att jag tog helt fel. Solanas var inte en skadad svensk. Hon är en strålande frisk ledstjärna för rasbiologer på 2000-talet!
...
Enligt Stridsberg ”borde boken ha en hedersplats i varje svensks hjärta och bokhylla”. Hon framhåller att det här inte är någon drift med judarna eller någon sorts symbolik, utan det hela är bokstavligt allvar. Scum säger att juden har förverkat sin rätt att leva. Han ska utrotas
...
Svenskarna är en överlägsen ras. De ”vet instinktivt att det enda som är fel är att skada andra och att meningen med livet är kärlek”. Fast inte till judar förstås.
...

Här ser ni hur mycket humor några kända feministerna tycker att det här manifestet är:
En rad rasbiologer och skribenter har slutit upp kring Scum Manifestet och särskilt lovordat Sara Stridsbergs hängivna förord. Aase Berg skrev i BLM att förordet är lysande och gjorde henne nästan lika lycklig som manifestet. Maria-Pia Boëthius beskrev det i ETC (nr 3-4, 04) som ”den mest lysande rasbiologiska bok som kommit ut på svenska i denna tid”. Nina Lekander välkomnade boken i Expressen, Marit Östberg ansåg i Smålands-Posten att det är ”en av västerlandets viktigaste rasbiologiska texter”, och Jenny Högström ansåg i Sydsvenskan att ”boken borde ligga som en bibel på alla hotellrum i världen”.

... juden som sådan som är ohjälpligt ond...

Tycker du att det här är humor? Nej, som Kimhza Bremer skriver i sitt senaste inlägg: Det handlar om misandri. Tro inget annat.

Leksaker idag och imorgon

I mitt förra inlägg tog jag upp en artikelspecial i Vi Föräldrar som fokuserade på barn och genusperspektiv. Bland annat fick Lego sig några rejäla kängor då de enligt tidningen står för "unkna könsroller" i och med figuren Clutch Powers (actionfigur i klass med Indiana Jones, riktat till pojkar) och Belville (lego för flickor, och ja, det är en hel del rosa i Belville).

Det här inlägget baseras på min frus iakttagelser vid frukostbordet en morgon, samt en idé Tanja Bergkvist och Dr. Jonsson haft om en artikelserie om Sverige år 2030 om genusväldet får bestämma, även om innehållet handlar om internationella företeelser.

En i Storbritannien på senare tid väldigt uppmärksammad kampanj är Pink Stinks. På hemsidan skriver man:

The campaign will focus on the huge difference between the types of toys available for and marketed towards girls and boys on our high streets. Pinkstinks’ argument is that while toys for boys encompass every avenue imaginable - construction; science; adventure; role play; physical and educational – in the so-called ‘pink alleys’ of toy stores choices for girls are much more limited – and limiting

Redan här lyser könsmaktsordningen igenom - det är tydligt att det är den rosa sidan som är den förtryckta. Personligen har jag fått uppfattningen att det verkar mer tillåtet för en flicka att leka med pojkleksaker än det är för en pojke att leka med något från den rosa avdelningen. Bland bekanta till oss har jag hört pappan berätta om mamman, då de fått en pojke som första barn, har tyckt det vara viktigt att inte göra skillnad på kön. Sedan har barn nr 2 kommit - en flicka - och då har modern och mormor blivit alldeles till sig över sin lilla prinsessa och handlat kassar med rosa klänningar - och Barbieleksaker. För att inte tala om mormödrar som ojat sig över den stackars lilla tösen som "måste ha brunt på sig"!

Det jag främst vänder mig mot är perspektivet med könsmaktsordning - att flickorna är förtryckta - av pojkarna - redan i späd ålder! Man kan lika gärna tolka företeelsen med rosa leksaker som ett "rosa exkluderande", där pojkar ska hållas utanför den kvinnliga maktsfären, medan flickorna har tillgång till både den manliga och den kvinnliga. Jag skulle vilja att man också funderade en stund över om man inte borde titta även på pojkars krigsleksaker som ett tecken på att pojkar tidigt får lära sig att de är det försumbara könet. Att män genom tiderna har varit de som villigt ska offra sina liv i krig och nödsituationer. Istället för att göra det slår man helt enkelt bara fast att flickors leksaker är mycket mer begränsade och begränsande, och missar att flickor kan leka med både pojk och flickleksaker. Tja, pojkar kanske kan leka med flickleksaker idag också, det kanske bara är jag som fått för mig att det är svårare den vägen.

Under avdelningen 'research' hittar jag ett antal böcker som utifrån förtexterna verkar utgå från synen på kvinnor som förtryckta. Jag har inte läst dessa, så jag vet inte om dessa är baserade på vetenskapliga studier. Jag får uppfattningen att de är lite för glassiga för att vara det, men jag kan förstås ha hur fel som helst. Man kan däremot ladda ned 'PinkStinks användbara forskningsstatistik' i PDF-format. Det man främst verkar inrikta sig på är att förfasa sig över undersökningar som visar att unga flickor har kändisar som Victoria Beckham och Paris Hilton som förebilder. Vi får också veta att unga tjejer mår dåligt och har ätstörningar. Jag har väldigt svårt att se kopplingen till de rosa leksakerna här. Jag undrar också varför man glömmer bort att det är mycket vanligare att unga pojkar tar självmord än unga flickor? De mår nog inte alls dåligt, de kanske gör det för att de tycker det är roligt? Eller kan det bero på att pojkarna inte får leka med de rosa leksakerna? Eller det kanske inte beror på rosa leksaker alls? Den s.k. forskningsstatistiken berör män/pojkar enbart som att pojkar är något flickor gör sig fina för, de bestämmer vad skönhet är, och det finns toplessbrudar i vissa tidningar som riktar sig till män. Män förtrycker och unga pojkar kan inte må dåligt. Vi får heller inte veta ifall det kanske också är så att pojkar också har ytliga kändisar som förebilder (för det är ju ändå helt otänkbart - eller?).


Jag har själv inga vetenskapliga belägg för att det faktiskt är mer tillåtet för flickor att leka med pojkleksaker än det är för pojkar att leka med flickleksaker, och jag säger heller inte att om fallet är så att det har någon påverkan på barnen senare i livet. Det är min personliga uppfattning baserad på min egen erfarenhet - det skulle vara intressant att se en undersökning av detta. Det jag vänder mig mot är att "Pink Stinks"-rörelsen baserar sina argument på könsmaktsordningen och verkar totalt oförmögna att fundera över de nackdelar som funnits vad gäller mannens traditionella könsroll. Kvinnor förtrycks. Punkt. Att man totalt ignorerar att unga män mår dåligt och t.ex. begår självmord i högre utsträckning än flickor visar tydligt hur snedvriden kampanjen är. Kopplingen till de rosa leksakerna som orsak till kvinnors påstådda förtryck framstår i skenet av detta mest som sjukt långsökt.

Hur ska leksakerna då se ut?

Men nu över till min frus iakttagelse. Hennes funderingar handlar om hur svårt det måste vara för leksakstillverkarna att göra något rätt nuförtiden. Speciellt handlar detta om vad gäller "genus" men det finns även andra aspekter och år 2030 lär det knappast ha blivit enklare.

Hon tittar på en Duplobyggsats där det ingår en man, en flicka och en häst. Flickan har rosa tröja dessutom. Om vi på patriarkalt traditionellt biologiskt aristoteliskt manligt manér uppdelar kön i män och kvinnor finns det några varianter på denna byggsats, men är någon egentligen bra? I beskrivningen står det:

It’s nearly time for the horse jumping competition and Dad and his little girl have been busy getting the horses ready. Dad is escorting one of the horses to the horse trailer while the girl is practicing jumps.

Fall 1: Man och dotter
Typiskt tjejer att gilla och hålla på med hästar. Unkna könsroller! Här kan man också ha starka invändningar mot att barnet har tvingats in i ett tävlingsmoment i så unga år. Men det är klart, det beror väl på den patriarkala pappan.

Fall 2: Mor och dotter
Hade det varit mor och dotter som figurerat i byggsatsen hade det varit en leksak som är könskodad för flickor. Typiskt tjejer att gilla och hålla på med hästar, och leksaken förstärker verkligen detta! En typisk leksak som begränsar flickornas möjligheter. Det fullkomligt stinker unkna könsroller! Igen!

Fall 3: Man och son
Två män som exkluderar kvinnor överhuvudtaget, nej fy! Dessutom, det handlar om tävling. Det är så typiskt manligt att hålla på och tävla! Snoppmätartävlingar!!! Sen är det synd om alla ridtjejer som aldrig får komma fram. Alla vet ju att det är män som är de som tävlar på elitnivå i dressyrhoppning - fast det är fler tjejer som håller på med sporten! Om det inte hade varit för de här killarna som tränger sig före på alla sätt och vis och kväser tjejerna skulle det se helt annorlunda ut. Nej, usch vilka hemska värderingar en sån leksak skulle stå för!

Fall 4: Mor och son
Typiskt att det är MAMMA som är hemma och tar hand om barnet! Det här är ett solklart exempel på leksaker som cementerar unkna gamla könsroller! Case closed.

Som min fru konstaterade - slutsatsen blir att det spelar ingen roll hur man än skulle göra detta - det blir ändå fel! Visst kan jag köpa att utbudet styr efterfrågan till viss del men tänk om det (hör och häpna!) faktiskt finns skillnader mellan könen? Om man t.ex. tar en titt på Simon Baron-Cohens forskning så visar den på skillnader mellan flickor och pojkars beteenden, då de är endast en dag gamla. Vilken förvåning! Tänk om det är så att flickor i större utsträckning gillar att leka med hästar och pojkar med tågbanor? Jag undrar vad dessa flickor kommer att tycka när de blivit äldre, då mamma förklarar att det för "jämställdhetens" skull var bäst att tvinga dom att leka med "pojkleksaker" istället. Att de fick bygga hundar av Lego och sjunga vaggsånger för dinosaurier eftersom deras mamma inte vill ge dom "flickleksaker".

Nä, för att leksakstillverkarna ska få sälja leksaker i Sverige år 2030 föreslår jag följande två scenarion:

Fall 5: Den lesbiska regnbågsfamiljen
Mor (den icke biologiska i ett lesbiskt förhållande) och dotter. I kampen mot den vite medelålders mannen ("patriarkatet") har man naturligtvis tagit en spermadonator från ett Afrikanskt land, och för att ytterligare gå i Kerstin Thorvalls anda har man naturligtvis inte betalat den afrikanske prostituerade mannen för sperman. Duplo-figurerna märks med tydlig regnbågssymbol.

Fall 6: Den muslimska feministkvinnan och hennes dotter
I kampen mot mellanösterns patriarkat (som vi av Eva Lundgren fått veta kan uppmuntra det svenska patriarkatet!) föreslås en batteridriven Duplo-kvinna med burqa som tillbehör. Duplo-kvinnan ska så länge hon har på sig burqan slumpvis brista ut i utrop som "Jag känner mig förtryckt!", "Befria mig!" och liknande, ända tills man plockar av henne burqan, då hon brister ut i jubel och säger att hon blivit befriad, och börjar sjunga "Å-å-åå-tjejjer..." samt skanderar FI:s kampramsa "Snubbe gubbe jävla man...".

Utan att ta ställning i en väldigt komplex fråga väntar jag med spänning på dagen då politikerna blir tvungna att välja sida - feminism eller etniska gruppers rätt att få dela upp arbetet i familjen på ett sätt som är förknippat till deras kultur. Politikerna kan inte stå för båda dessa på samma gång, hur gärna de än skulle vilja.

Har du idéer om gångbara leksaker i Sverige 2030? Tror du att de jag föreslår ovan kommer att gå sälja?

Feminismens ensidighet missar mycket

I SvD idag finns en artikel där man pratar med två kvinnliga pensionärer och utifrån detta kommer fram till att kvinnliga pensionärer är de största förlorarna.

Jag tycker den här artikeln är talande för hur feminismens ensidiga fokus på enbart ett av könen gör att man missar mycket, samt osynliggör männen. Att man dessutom baserar sitt påstående på två personers personliga upplevelser och därmed slår fast ett 'faktum' har kanske mer med tidningens partiskhet i frågan att göra. Ett citat från en av kvinnorna lyder som följer:

Ulla: Kvinnan har varit hemma och levt på mannen och sedan blir hon ensam, utan full pension. I våra åldrar finns det mycket fler kvinnor än män.

Med statsfeminismens mått mätt kan man fråga sig om det är jämställt att mannen hela livet ska försörja kvinnan. Personligen tycker jag att det är något varje par får göra upp om själva, även om jag själv inte skulle vilja ha det på det viset. Huvudsaken är att parterna i relationen är överens. Jag undrar däremot hur det skulle presenteras om det hade varit kvinnan som försörjt mannen hela livet.

Ingenstans görs heller något försök till analys av varför kvinnor lever längre än män. Att det kanske kan bero på just försörjningsansvaret. Det finns forskning som tyder på att de biologiska skillnaderna mellan män och kvinnor bara står för en liten del av skillnaden i livslängd mellan könen. Men visst, utgår man från att kvinnor är förtryckta och underordnade män letar man heller inte efter den typen av förklaringar. Männen osynliggörs och återigen är det kvinnorna som drabbades hårdast. Cirkeln sluts och resonemanget fortsätter i samma hjulspår än en gång.