Jag råkade faktiskt se TV igår kväll. Hamnade framför Agenda, som diskutera vilken kvinnosyn de som kritiserar Mona Sahlin för hennes klädsel och person. "Missade" dock detta och fick istället se en genomgång av Göran Hägglunds Spotifylista, där man konstaterar att han har unkna låtar med textrader som "Baby, I was your whore" (Nina Persson). Undrar om Göran Hägglund ens vet vad de sjunger i låtarna? Många jag känner bryr sig inte ens om låttexterna utan vill bara att en låt ska vara "bra". Nåja, tar man till populistiska grepp får man räkna med såna här saker.
Det jag däremot reagerar över är att man sedan har ett rätt långt inslag om att man tar upp att pojkar används som självmordsbombare i Afghanistan. Man titulerar det dock att man använder barn, även om det verkar handla uteslutande om pojkar. Visst säger man att det är pojkar det handlar om men "barn" är rubriceringen och ett återkommande begrepp. Däremot har vi ofta hört att flickor inte får gå i skola i Afghanistan - då görs detta till en kvinnofråga. Så inte i fallet med pojkarna som kidnappas från skolorna av Talibanerna, till speciella träningsläger, där de hjärntvättas till att ta på sig en väst med sprängämnen och spränga sig själva i folksamlingar. Antingen får föräldrarna betala lösensumma för att få hem dom igen eller så kommer de till paradiset och är lyckliga för evigt. Win-win. 5000 pojkar kidnappas från skolor (förstod det som att Talibanerna eventuellt har nåt slags samarbete med skolorna, som är strikt fundamentalistiska, men kan ha missuppfattat det. Man kan iallafall fundera över vad det är för skolgång pojkarna har i det här området).
Hur som helst - det har talats mycket om hur hemsk kvinnosyn Talibanerna har. Gudrun Schyman har jämfört de svenska männen med talibanerna. Reinfeldt har sagt att Sverige måste åka till Afghanistan för kvinnornas skull. Jag tycker det är rätt tydligt att Talibanerna inte är så trevliga mot varken unga pojkar eller flickor. Vad är värre - att inte få gå skola eller ryckas bort från familj och tränas att dö? De pojkar som kommer undan från dessa läger är förmodligen skadade för livet. I Afghanistan har man för övrigt en tradition av att använda unga pojkar för prostitution, något jag skrivit om tidigare.
Jag vill inte göra någon tävling av detta, om vilket kön som har det värst. Jag vill bara att vi erkänner att även män är offer för krig. Jag betvivlar att det är trevligt att leva som man under talibanernas styre. Eller kvinna för den delen. Organisationer som Action Aid ("Bli fadder till en flicka") verkar dock ha låst fast sig vid att det alltid är kvinnorna det är mest synd om. De besvarar kritiken med att det finns studier som visar att jämställdhet är ett bra sätt att få stopp på fattigdom. Frågan är däremot vad de menar med jämställdhet. Ett exempel är att man vill att flickor ska få gå i skolan. Visst, men kan man inte säga att man vill att barn ska få gå i skolan? I Haiti är det t.ex. fler flickor som går i skola än pojkar. Att då köra en kampanj för att specifikt få faddrar till just flickor tycker jag tyder på en märklig människosyn.
Tanja Bergkvist skriver för övrigt om Nathan Shachar som använder begreppet "genustaliban".
måndagen den 31:e maj 2010
lördagen den 29:e maj 2010
Dio återuppväckt ur kryogenisk sömn
Drömde en sjuk dröm inatt. Ronnie James Dio visade sig blivit nedfrusen då han dog, ni vet kryogeniskt. Forskare hade hittat felet på honom och skulle laga det och tina upp honom, men det gick inte laga permanent. Dio kunde bara återuppväckas för en kväll, och då skulle han ge en sista konsert. Jag ville ha en biljett till giget, men svarta börs-priset för biljetterna var skyhögt...
Dessutom skulle han tydligen se totalt vanställd ut efter att ha varit nedfrusen och upptinad. Typ blek zombie med frostskador och blåmärken. Karln var ju inte vacker i vanliga fall om vi säger som så.
På tal om det, när jag gick i mellanstadiet gick ryktet att anledningen till att man aldrig fick se keyboardisten på hans gig var att Dio tyckte att han var för ful för att vara med på scenen...
Dessutom skulle han tydligen se totalt vanställd ut efter att ha varit nedfrusen och upptinad. Typ blek zombie med frostskador och blåmärken. Karln var ju inte vacker i vanliga fall om vi säger som så.
På tal om det, när jag gick i mellanstadiet gick ryktet att anledningen till att man aldrig fick se keyboardisten på hans gig var att Dio tyckte att han var för ful för att vara med på scenen...
onsdagen den 26:e maj 2010
Unisexbarnkläder är en nonsensfråga
Mats Pettersson skrev en krönika om att hans prinsessor passar i rosa. Att han inte kämpar för att göra sina två döttrar könsneutrala. Att han tror att det finns skillnader mellan män och kvinnor. Reaktionen lät inte vänta på sig. Han blev kallad för fossil och att det är synd om hans barn att de har en sån pappa, när han själv menar att han låter döttrarna välja själva vilka kläder de ska ha.
Mats menar att han inte behöver be om ursäkt för att han är man och vänder sig mot feminismens kollektiva skuldbeläggande av män. Att han vågar göra detta i press och att han har ett bra och sansat tonläge i det han skriver gör mig väldigt glad. Han har idag publicerat ytterligare en krönika där han jämför vad han kallar "genusmänniskorna" med "..idrottspappor som pushar sina söner mot framgång för att kompensera sin egen misslyckade idrottskarriär. Såna som använder sina barn för att manifestera sina egna politiska åsikter, för sina egna syften. " Det tycker jag var ganska träffande.
Jag är överens med Mats om att jag förmodligen har rätt mycket gemensamt med många som kallar sig för feminister. Jag vill dock lyfta fram en väsentlig skillnad mellan idrottspappor och "genusmänniskorna". Idrottspapporna utsätter sina egna barn medan genusmänniskorna inte nöjer sig med att enbart utsätta sina egna barn - de vill även tvinga på mina barn sina idéer. De tycker att de vet bättre än du och jag hur man ska uppfostra barn. De startar insamlingar mot butikernas indelningar av könsspecifika barnkläder, eller mot rosa barnkläder.
Jag är väldigt långt från nån machokille och jag tänker göra mitt bästa för att inte tvinga mina barn att bli något de inte vill bli, men det betyder också att om vår dotter faktiskt vill ha rosa ska hon få det. Vår pojke är tokig i grävmaskiner - själv har jag knappt koll på vad vi har för bil, vet inte årsmodellen och det var frun som bestämde att vi skulle byta bil de senaste två omgångarna - och till vilken bil, så maskinintresset ligger inte på min sida om vi säger så. Jo, skruva moppe gillar jag, men där går väl gränsen. Dockor har aldrig funkat med sonen, trots att vi har försökt. Han kastar iväg dom och säger att de är "dåliga". Eller värre, tar i dom i foten och dunkar huvet i golvet på dom. Efter att ha varit på många öppna förskolor och sett massor med riktigt små barn leka och välja leksaker kan jag ärligt sagt säga att jag aldrig sett en pojke leka med en babydocka eller ens nallar, medan jag sett småflickor som gjort det. Jag trodde själv inte det skulle vara så stor skillnad som jag upplever att det är. Men så finns det ju också forskning på att det är skillnad mellan könen på barn som bara är en dag gamla.
Jag är dock optimistisk i det att jag inte tror att genusmänniskorna kommer att kunna styra sina barns könsroller. Jag tror däremot att det har större betydelse för pojkar att fundera över hur det påverkar dom att män i 80% av de fall de framställs i media framställs på ett negativt sätt, än att de ska få ha rosa när de är små. Vad gäller de 20 andra procenten, där män framställs på ett positivt sätt, handlar det i några enstaka fall om bra pappor, män som har yrken där det innebär att de ska offra sina liv för andra som framställs som hjältar (brandmän t.ex.), men till stor del män som vänder sig mot det som traditionellt sett anses vara manligt. Män som "feminiseras". Den metrosexuelle mannen. Det är alltså inte utan orsak jag blir bedrövad när jag öppnar tidningen.
I och med studier som denna får jag mina farhågor besannade. Män demoniseras i media. De är pedofiler, våldtäktsmän, mördare, dåliga pappor, hustrumisshandlare. Män som är bra är män som inte är män, medan bilden av kvinnor i media är att de kan välja vad de vill. De kan välja den traditionellt kvinnliga eller den traditionellt manliga rollen. Man kommer undan med att skriva de mest häpnadsväckande mansfientliga saker i tidningar och studien visar också att kvinnor ofta framställs som överlägsna männen, som fridfullare och att världen skulle vara en bättre plats om kvinnor fick bestämma. Unga pojkar som växer upp får veta att det är deras fel att världen är så dålig. Det har jag också fått veta under min uppväxt - och det påverkar en, precis som kvinnor blir påverkade av denna propaganda. Att de tror att de måste "klumpa ihop män" eftersom de inte vet vilka som är våldtäktsmän, när män löper mycket större risk för att bli utsatta för våld. Dagens feminism är dålig för både kvinnor och män. Pröva det resonemanget på svarta amerikaner, som är överrepresenterade i brottsstatistiken i USA, och se om det blir lika politiskt korrekt.
Så strunta i sätta unisexkläder på din son utan fundera på viktigare saker istället. Som över hur din son kommer att må genom att få detta budskap itrummat i sig under hela sin uppväxt, i en skola som missgynnar pojkar och där det knappt finns några manliga förebilder. Vad kommer det att göra med sin sons självbild? Hur kommer han att se på sig själv? Och ni som inte har söner - vilken slags man vill ni att er dotter ska få? En hopkrympt stackars krake som ber om ursäkt för sin existens och inte vågar säga ifrån om det gäller att dina barnbarn någon gång far illa? Fråga dig också om du själv tycker att det är OK att din dotter försörjer sin man, renoverar huset och dessutom städar, medan han tar hand om barnen och lagar maten, bestämmer var de ska åka på semester och vilka släktmiddagar ni ska åka på. Tycker du verkligen den "kvinnlige mannen" är så attraktiv att du skulle vilja att din dotter tog ihop det med honom? Det kommer att bli väldigt intressant att följa utvecklingen inom just detta område, om könsrollerna verkligen kommer att förändras i den grad att vi framöver får kvinnor som försörjer sina män. Jag och fler med mig är skeptiska.
Mats, jag hoppas att du förstår i vilket sammanhang dina "enkla" och, i mitt tycke, allt annat än extrema krönikor ingår. Media idag är i stort behov av positiva bilder av män. Jag är tacksam över ditt bidrag till detta, och tror att dina barn har haft turen att få en bra pappa.
Uppdat: Dagens DN: Reinfeldt säger att det är männens fel att kvinnorna inte jobbar heltid. De tar inte nog med ansvar för barnen, medan han själv säger att "kvinnor inte vill vara med längre" när det handlar om att jobba över. Huh?!? Själv vill jag heller inte jobba över, men ibland upplever jag mig tvungen. Jag kanske är strukturellt förtryckt?
Mats menar att han inte behöver be om ursäkt för att han är man och vänder sig mot feminismens kollektiva skuldbeläggande av män. Att han vågar göra detta i press och att han har ett bra och sansat tonläge i det han skriver gör mig väldigt glad. Han har idag publicerat ytterligare en krönika där han jämför vad han kallar "genusmänniskorna" med "..idrottspappor som pushar sina söner mot framgång för att kompensera sin egen misslyckade idrottskarriär. Såna som använder sina barn för att manifestera sina egna politiska åsikter, för sina egna syften. " Det tycker jag var ganska träffande.
Jag är överens med Mats om att jag förmodligen har rätt mycket gemensamt med många som kallar sig för feminister. Jag vill dock lyfta fram en väsentlig skillnad mellan idrottspappor och "genusmänniskorna". Idrottspapporna utsätter sina egna barn medan genusmänniskorna inte nöjer sig med att enbart utsätta sina egna barn - de vill även tvinga på mina barn sina idéer. De tycker att de vet bättre än du och jag hur man ska uppfostra barn. De startar insamlingar mot butikernas indelningar av könsspecifika barnkläder, eller mot rosa barnkläder.
Jag är väldigt långt från nån machokille och jag tänker göra mitt bästa för att inte tvinga mina barn att bli något de inte vill bli, men det betyder också att om vår dotter faktiskt vill ha rosa ska hon få det. Vår pojke är tokig i grävmaskiner - själv har jag knappt koll på vad vi har för bil, vet inte årsmodellen och det var frun som bestämde att vi skulle byta bil de senaste två omgångarna - och till vilken bil, så maskinintresset ligger inte på min sida om vi säger så. Jo, skruva moppe gillar jag, men där går väl gränsen. Dockor har aldrig funkat med sonen, trots att vi har försökt. Han kastar iväg dom och säger att de är "dåliga". Eller värre, tar i dom i foten och dunkar huvet i golvet på dom. Efter att ha varit på många öppna förskolor och sett massor med riktigt små barn leka och välja leksaker kan jag ärligt sagt säga att jag aldrig sett en pojke leka med en babydocka eller ens nallar, medan jag sett småflickor som gjort det. Jag trodde själv inte det skulle vara så stor skillnad som jag upplever att det är. Men så finns det ju också forskning på att det är skillnad mellan könen på barn som bara är en dag gamla.
Jag är dock optimistisk i det att jag inte tror att genusmänniskorna kommer att kunna styra sina barns könsroller. Jag tror däremot att det har större betydelse för pojkar att fundera över hur det påverkar dom att män i 80% av de fall de framställs i media framställs på ett negativt sätt, än att de ska få ha rosa när de är små. Vad gäller de 20 andra procenten, där män framställs på ett positivt sätt, handlar det i några enstaka fall om bra pappor, män som har yrken där det innebär att de ska offra sina liv för andra som framställs som hjältar (brandmän t.ex.), men till stor del män som vänder sig mot det som traditionellt sett anses vara manligt. Män som "feminiseras". Den metrosexuelle mannen. Det är alltså inte utan orsak jag blir bedrövad när jag öppnar tidningen.
I och med studier som denna får jag mina farhågor besannade. Män demoniseras i media. De är pedofiler, våldtäktsmän, mördare, dåliga pappor, hustrumisshandlare. Män som är bra är män som inte är män, medan bilden av kvinnor i media är att de kan välja vad de vill. De kan välja den traditionellt kvinnliga eller den traditionellt manliga rollen. Man kommer undan med att skriva de mest häpnadsväckande mansfientliga saker i tidningar och studien visar också att kvinnor ofta framställs som överlägsna männen, som fridfullare och att världen skulle vara en bättre plats om kvinnor fick bestämma. Unga pojkar som växer upp får veta att det är deras fel att världen är så dålig. Det har jag också fått veta under min uppväxt - och det påverkar en, precis som kvinnor blir påverkade av denna propaganda. Att de tror att de måste "klumpa ihop män" eftersom de inte vet vilka som är våldtäktsmän, när män löper mycket större risk för att bli utsatta för våld. Dagens feminism är dålig för både kvinnor och män. Pröva det resonemanget på svarta amerikaner, som är överrepresenterade i brottsstatistiken i USA, och se om det blir lika politiskt korrekt.
Så strunta i sätta unisexkläder på din son utan fundera på viktigare saker istället. Som över hur din son kommer att må genom att få detta budskap itrummat i sig under hela sin uppväxt, i en skola som missgynnar pojkar och där det knappt finns några manliga förebilder. Vad kommer det att göra med sin sons självbild? Hur kommer han att se på sig själv? Och ni som inte har söner - vilken slags man vill ni att er dotter ska få? En hopkrympt stackars krake som ber om ursäkt för sin existens och inte vågar säga ifrån om det gäller att dina barnbarn någon gång far illa? Fråga dig också om du själv tycker att det är OK att din dotter försörjer sin man, renoverar huset och dessutom städar, medan han tar hand om barnen och lagar maten, bestämmer var de ska åka på semester och vilka släktmiddagar ni ska åka på. Tycker du verkligen den "kvinnlige mannen" är så attraktiv att du skulle vilja att din dotter tog ihop det med honom? Det kommer att bli väldigt intressant att följa utvecklingen inom just detta område, om könsrollerna verkligen kommer att förändras i den grad att vi framöver får kvinnor som försörjer sina män. Jag och fler med mig är skeptiska.
Mats, jag hoppas att du förstår i vilket sammanhang dina "enkla" och, i mitt tycke, allt annat än extrema krönikor ingår. Media idag är i stort behov av positiva bilder av män. Jag är tacksam över ditt bidrag till detta, och tror att dina barn har haft turen att få en bra pappa.
Uppdat: Dagens DN: Reinfeldt säger att det är männens fel att kvinnorna inte jobbar heltid. De tar inte nog med ansvar för barnen, medan han själv säger att "kvinnor inte vill vara med längre" när det handlar om att jobba över. Huh?!? Själv vill jag heller inte jobba över, men ibland upplever jag mig tvungen. Jag kanske är strukturellt förtryckt?
tisdagen den 25:e maj 2010
En dålig dag (notiser)
Så var det dags igen. Elza Dunkels måste återigen smyga in feministiska dogmer i tekniktidningen Computer Sweden. I en krönika som tar upp ett rätt intressant tema, att psykologins definition på galenskap innebär att man undantar sådant som finns i kulturen. T.ex. anses inte kristna människor vara galna för att de tror på gud då kristendomen är en del av kulturen.
Nu har däremot folk som tror att de blivit kidnappade av aliens och fått mikrochip inopererade av staten kunnat bilda sin egen kultur via Internet. Därför vill American Psychological Association alltså ta bort kriteriet med kultur som ett undantag från om man kan anses galen eller inte. Rätt intressant tycker jag. Trist bara att hon måste börja med att konstatera att jorden håller på att gå under eftersom Internet har gjort så att flickor tar plats med sina bloggar, vissa om så oviktiga och improduktiva saker som mode. Det kan till och med vara så illa att flickor i dag tar upp hälften av talutrymmet i medierna om man räknar in nätet. Alla förstår ju att vi inte kan ha det så..
Hallå, vad var det där nödvändigt för? Vem är det som påstår att alla tycker att flickor inte ska få höras? Med tanke på tidigare inlägg gissar jag att det är Patriarkatet som är ute och härjar igen.
DN pryder i stort sett hela framsidan med att konstatera att föräldrar som kidnappar sina barn är ett problem som ökar. Är det bara jag som är paranoid när jag konstaterar att det exempel man tar upp naturligtvis handlar om en mamma som fått barnet kidnappat av pappan? Inte för att det är så stor skillnad på hur många barn som kidnappas av sin mor eller far, mödrarna är med 2/3 en smula överrepresenterade, men det är det här att man så ofta smyger in bilden av mannen som ond och kvinnan god. Vid sidan av har man lägligt nog lagt in en text om att skillnaderna i inkomst mellan män och kvinnor ökar. Det är klart att det är intressant att titta på varför detta förändras, men har ni någon gång i någon större tidning fått reda på att män och kvinnor faktiskt har lika lön för lika arbete enligt JämO:s egen rapport 2007? OK 1% av löneskillnaderna var eventuellt oskäliga.
Vi kan också läsa att den s.k. Brommamamman, som plågade sina barn genom att skära dom med spikar och glasbitar och ge dom stryk varje dag får sitt straff sänkt till 1 år i hovrätten, jämfört med Tingsrättens 16 månader. Vi kan också läsa en chatt med en barnsoldat, naturligtvis en flicka, medans jag förstått det som att unga pojkar är överrepresenterade som barnsoldater. Men då rekryteras de väl för att de är onda, medan det i det här fallet är en barnsoldat vi ska tycka synd om.
Förhoppningsvis har jag bara jag och tidningarna en dålig dag. Det kanske ser bättre ut imorgon (drömma går ju)...
Nu har däremot folk som tror att de blivit kidnappade av aliens och fått mikrochip inopererade av staten kunnat bilda sin egen kultur via Internet. Därför vill American Psychological Association alltså ta bort kriteriet med kultur som ett undantag från om man kan anses galen eller inte. Rätt intressant tycker jag. Trist bara att hon måste börja med att konstatera att jorden håller på att gå under eftersom Internet har gjort så att flickor tar plats med sina bloggar, vissa om så oviktiga och improduktiva saker som mode. Det kan till och med vara så illa att flickor i dag tar upp hälften av talutrymmet i medierna om man räknar in nätet. Alla förstår ju att vi inte kan ha det så..
Hallå, vad var det där nödvändigt för? Vem är det som påstår att alla tycker att flickor inte ska få höras? Med tanke på tidigare inlägg gissar jag att det är Patriarkatet som är ute och härjar igen.
DN pryder i stort sett hela framsidan med att konstatera att föräldrar som kidnappar sina barn är ett problem som ökar. Är det bara jag som är paranoid när jag konstaterar att det exempel man tar upp naturligtvis handlar om en mamma som fått barnet kidnappat av pappan? Inte för att det är så stor skillnad på hur många barn som kidnappas av sin mor eller far, mödrarna är med 2/3 en smula överrepresenterade, men det är det här att man så ofta smyger in bilden av mannen som ond och kvinnan god. Vid sidan av har man lägligt nog lagt in en text om att skillnaderna i inkomst mellan män och kvinnor ökar. Det är klart att det är intressant att titta på varför detta förändras, men har ni någon gång i någon större tidning fått reda på att män och kvinnor faktiskt har lika lön för lika arbete enligt JämO:s egen rapport 2007? OK 1% av löneskillnaderna var eventuellt oskäliga.
Vi kan också läsa att den s.k. Brommamamman, som plågade sina barn genom att skära dom med spikar och glasbitar och ge dom stryk varje dag får sitt straff sänkt till 1 år i hovrätten, jämfört med Tingsrättens 16 månader. Vi kan också läsa en chatt med en barnsoldat, naturligtvis en flicka, medans jag förstått det som att unga pojkar är överrepresenterade som barnsoldater. Men då rekryteras de väl för att de är onda, medan det i det här fallet är en barnsoldat vi ska tycka synd om.
Förhoppningsvis har jag bara jag och tidningarna en dålig dag. Det kanske ser bättre ut imorgon (drömma går ju)...
söndagen den 23:e maj 2010
Bra betyg i matematik hänger ihop med betyg i andra ämnen
Snubblade över en undersökning som visar att de elever som har högt betyg i matematik i högstadiet ofta har höga betyg i andra ämnen.
"– Det visar sig att just matematikbetyget är den säkraste indikatorn på ett högt medelbetyg. Elever med VG eller MVG i matematik når ofta goda betyg även i alla andra skolämnen", säger Staffan Stenhag.
Frågan är väl om matematikstudier i sig utvecklar den intellektuella förmågan eller om det istället handlar om att man med hjälp av matematiska problem kan bedöma hur långt en elev nått i sin intellektuella utveckling. Dvs, är man duktig på andra ämnen för att man har fallenhet för matematik eller blir man bättre i andra ämnen av att studera matematik.
Tack, QED!
"– Det visar sig att just matematikbetyget är den säkraste indikatorn på ett högt medelbetyg. Elever med VG eller MVG i matematik når ofta goda betyg även i alla andra skolämnen", säger Staffan Stenhag.
Frågan är väl om matematikstudier i sig utvecklar den intellektuella förmågan eller om det istället handlar om att man med hjälp av matematiska problem kan bedöma hur långt en elev nått i sin intellektuella utveckling. Dvs, är man duktig på andra ämnen för att man har fallenhet för matematik eller blir man bättre i andra ämnen av att studera matematik.
Tack, QED!
fredagen den 14:e maj 2010
Pia Plopp svarar
Jag fick nyss svar av Pia Plopp angående mitt svar på hennes inlägg (se tidigare inlägg här).
Hej!
Tack för feedback :-)
Jag har fått massor av svar från tjejer som känner igen sig, och det här var inte heller första gången som mitt utseende användes som ett argument för att ta fokus från min professionella prestation vilket var precis det han ville uppnå. Du pratar på din blogg om olika sorters makt. Jodå, visst är det ofta kvinnan som bestämmer typ vad som skall ätas hemma men jag har ingenting emot att dela den makten mot lite mer inflytande i styrelserummen.
Generellt tror jag att vi alla skulle tjäna på att välkomna olikheter mer. Det skapar dynamik och stimulerar till kreativitet. För att få fram en bra idé måste det tillåtas att även dåliga idéer kastas fram. Det som vid första anblicken verkar vara en dålig idé kan mycket väl vara en genialisk idé - bara inte färdigbearbetad. För att nå dit måste vi våga verka annorlunda och ha ett klimat som välkomnar olikheter på flera plan. Gubb-välde är dåligt även för gubbar.
På min blogg finns en kategori som heter "Nina Hemmingsson". Hon gör serierutor som ofta är feministiska och samhällskritiska, bra och roliga tycker jag!
http://blogg.idg.se/piaplopp/2010/03/30/nina-hemmingsson-patriarkat/
http://blogg.idg.se/piaplopp/2010/03/24/ta-hand-om-mig/
Mitt svar nedan:
Hej igen!
Nu tycker jag det är lite större saker jag tar upp vad gäller olika typer av makt. Det handlar inte bara om att man byter vem som "bestämmer typ vad man ska äta" mot inflytande i styrelserummet. Rätten att umgås med sitt barn samt att kvinnan vanligtvis också har det största inflytandet vad gäller familjens sociala nätverk.
Ditt resonemang angående detta maktbyte väldigt långt från den verklighet majoriteten lever i idag. Det är ytterst få män som har något inflytande i styrelserummet överhuvudtaget och män ska enligt undersökningar otrivas i större utsträckning på sina arbeten än sina kvinnor. Utgår man från hur det ser ut för de flesta män är det mer realistiskt att ditt scenario med maktbyte istället handlar om att kvinnan ska ut och försörja familjen genom att arbeta i ett jobb som innefattar mycket större risker och fysiskt slit jämfört med de jobb kvinnor har idag, medan mannen är hemma med barnen i större utsträckning och arbetar deltid (eller inte alls). Det handlar i princip aldrig om att mannen ger upp ett av sina tiotal styrelseuppdrag för kvinnans räkning mot att han får bestämma maten en dag! Det är ett fåtal män som har mycket makt och män är samtidigt överrepresenterade i de lägsta samhällsskikten, medan kvinnor dominerar i mellanskiktet. Det vore lika korrekt att generalisera utifrån det fåtal män som har det sämst till att påstå att alla män generellt har det sämre än kvinnor, som det är att generalisera utifrån ett fåtal män med mer makt än kvinnor till att påstå att alla män har det bättre.
Sen tycker din hänvisning till glastak känns lite märkligt med tanke på din titel CIO. Jag säger ingenting om att du inte förtjänat ditt jobb, det har du säkert, men det finns rätt många män som aldrig når den titeln. Det finns kanske någon av dom som fastnat under "kvoteringstaket" eller "vi måste ha fler kvinnor till våra chefsposter för det ser inte bra ut annars så som man får du stå tillbaka"-taket? Med det sagt, inte mig emot med fler kvinnor, men vi ska också bedömas på lika villkor - och det ska gälla åt båda håll.
Tack för att du orkade svara!
Mvh Matte Matik
Lästips: Medborgarperspektivs underbara parodi på en dag i de grönas Sverige, som har fått med en hel del av dagens politiska dårskaper.
Hej!
Tack för feedback :-)
Jag har fått massor av svar från tjejer som känner igen sig, och det här var inte heller första gången som mitt utseende användes som ett argument för att ta fokus från min professionella prestation vilket var precis det han ville uppnå. Du pratar på din blogg om olika sorters makt. Jodå, visst är det ofta kvinnan som bestämmer typ vad som skall ätas hemma men jag har ingenting emot att dela den makten mot lite mer inflytande i styrelserummen.
Generellt tror jag att vi alla skulle tjäna på att välkomna olikheter mer. Det skapar dynamik och stimulerar till kreativitet. För att få fram en bra idé måste det tillåtas att även dåliga idéer kastas fram. Det som vid första anblicken verkar vara en dålig idé kan mycket väl vara en genialisk idé - bara inte färdigbearbetad. För att nå dit måste vi våga verka annorlunda och ha ett klimat som välkomnar olikheter på flera plan. Gubb-välde är dåligt även för gubbar.
På min blogg finns en kategori som heter "Nina Hemmingsson". Hon gör serierutor som ofta är feministiska och samhällskritiska, bra och roliga tycker jag!
http://blogg.idg.se/piaplopp/2010/03/30/nina-hemmingsson-patriarkat/
http://blogg.idg.se/piaplopp/2010/03/24/ta-hand-om-mig/
Mitt svar nedan:
Hej igen!
Nu tycker jag det är lite större saker jag tar upp vad gäller olika typer av makt. Det handlar inte bara om att man byter vem som "bestämmer typ vad man ska äta" mot inflytande i styrelserummet. Rätten att umgås med sitt barn samt att kvinnan vanligtvis också har det största inflytandet vad gäller familjens sociala nätverk.
Ditt resonemang angående detta maktbyte väldigt långt från den verklighet majoriteten lever i idag. Det är ytterst få män som har något inflytande i styrelserummet överhuvudtaget och män ska enligt undersökningar otrivas i större utsträckning på sina arbeten än sina kvinnor. Utgår man från hur det ser ut för de flesta män är det mer realistiskt att ditt scenario med maktbyte istället handlar om att kvinnan ska ut och försörja familjen genom att arbeta i ett jobb som innefattar mycket större risker och fysiskt slit jämfört med de jobb kvinnor har idag, medan mannen är hemma med barnen i större utsträckning och arbetar deltid (eller inte alls). Det handlar i princip aldrig om att mannen ger upp ett av sina tiotal styrelseuppdrag för kvinnans räkning mot att han får bestämma maten en dag! Det är ett fåtal män som har mycket makt och män är samtidigt överrepresenterade i de lägsta samhällsskikten, medan kvinnor dominerar i mellanskiktet. Det vore lika korrekt att generalisera utifrån det fåtal män som har det sämst till att påstå att alla män generellt har det sämre än kvinnor, som det är att generalisera utifrån ett fåtal män med mer makt än kvinnor till att påstå att alla män har det bättre.
Sen tycker din hänvisning till glastak känns lite märkligt med tanke på din titel CIO. Jag säger ingenting om att du inte förtjänat ditt jobb, det har du säkert, men det finns rätt många män som aldrig når den titeln. Det finns kanske någon av dom som fastnat under "kvoteringstaket" eller "vi måste ha fler kvinnor till våra chefsposter för det ser inte bra ut annars så som man får du stå tillbaka"-taket? Med det sagt, inte mig emot med fler kvinnor, men vi ska också bedömas på lika villkor - och det ska gälla åt båda håll.
Tack för att du orkade svara!
Mvh Matte Matik
Lästips: Medborgarperspektivs underbara parodi på en dag i de grönas Sverige, som har fått med en hel del av dagens politiska dårskaper.
tisdagen den 11:e maj 2010
Att ha snopp gör inte allting bättre
"Pia Plopp", Chief Information Officer på ett mångmiljardföretag, har en krönika i Computer Sweden idag om hur hon upplevt att hon blivit förfördelad på grund av sitt kön i arbetet. Eller som hon uttrycker det, hon saknar snopp, vilket hon menar gör att mannen med mycket makt inte kan identifiera sig med henne. Hon upplever det som att mannen dömer ut henne för att hon är kvinna och väldigt snygg, att detta har gett henne en massa fördelar men att det minsann inte funkar på honom; "hit men inte längre".
Visst, det finns garanterat en otrevliga människor med makt, och visst finns det en hel del män bland dessa. Men slutsatserna hon drar utifrån detta håller jag inte med om:
Låt mig klargöra en sak: vi lever inte i ett jämställt samhälle. Det är definitivt en fördel att ha en snopp, männen har fortfarande den största makten och de högsta inkomsterna och det finns ett glastak. Männen bevakar sina positioner och de anställer helst män på de högsta chefsposterna. Tror ni något annat har ni fel.
Vilken makt talar hon om? Relationsmakten, makten över relationen med barnen och inom familjen är ett område där kvinnorna fortfarande har makten. Handlar det om överlevnadsmakten lever kvinnor längre än män, och kvinnor och barn först är en princip som fortfarande gäller i samhället idag. Att ha hög inkomst betyder inte heller automatiskt makt över ekonomin. Om vi bortser från att det finns undersökningar att det i västvärlden är kvinnor som beslutar över inköpen i hushållen, dvs makt över 80% hushållets inköp, och bara tittar på makten inom näringslivet, så visst är den övervägande delen av topparna män. Detta är dock ett fåtal av alla män. Män är också överrepresenterade i samhällets bottenskikt, 70% av de hemlösa är män. Män förväntas utföra och utför majoriteten av alla farliga jobb, det talas inte om kvotering till dessa jobb och nästan alla som dör i arbetet är män. Män är klart överrepresenterade i självmordsstatistiken, unga pojkar har numera sämre betyg i skolan än flickorna och söker sig i mindre utsträckning till högskolan. Kvinnor dominerar istället på mellannivåerna och inom offentlig sektor är t.ex. mer än hälften av cheferna kvinnor.
Pia, i ditt möte med denne, som jag uppfattar det, osympatiska människa - visst kan det vara så att du blev ditklämd för att du var kvinna. Det tycker jag är väldigt dåligt. Däremot kan du inte vara säker på att du inte skulle ha blivit tillplattad om du hade snopp. Människor med mycket makt vill sällan dela den med varken andra män eller kvinnor. Hade du varit en snygg kille med en helt annan stil än denne maktman (som kanske är en ful fet gubbe, deprimerad över att aldrig nånsin ha fått dejta en snygg tjej som dig och därför måste ge igen, vad vet jag?) kan du säkert ha blivit avnäpsad på grund av ditt utseende då också. Visst, jag spekulerar - men det gör du också.
Hur som helst, kanske blev du hårdare bedömd för att du är kvinna i detta fall, men de slutsatser du drar om glastak och att det är fördel att vara man - det har du faktiskt inte fog för. Jag vet inte om du, liksom jag, har sett exempel på kvinnor som inom en traditionellt manligt dominerad bransch i vissa fall har mindre krav på sig än män, eftersom man gärna ser fler kvinnor där. Detta kan säkert gälla omvänt också, att en man kan komma undan med mer på en kvinnligt dominerad arbetsplats, bara för att det "är ju så bra att vi har fler av det underrepresenterade könet här". Det är heller ingenting jag beskyller kvinnor för, men jag kan tänka mig att det är en sidoeffekt som kommer sig av idén att jämställdhet betyder att det måste finnas 50 procent kvinnor (eller fler verkar det som ibland) överallt. En sidoeffekt som jag tror missgynnar de som är underrepresenterade (i detta fall kvinnor) då de som faktiskt är duktiga blir bedömda utifrån de som, medvetet eller omedvetet, använder sig av detta. "Hon har ju fått det enkelt för sig för att hon är kvinna".
Med detta sagt - inte mig emot med fler kvinnor i de tekniska yrkena - och fram för att vi blir bedömda utifrån samma kriterier! Båda könen måste dock ta det goda med det onda när vi nu frångår de traditionella könsrollerna, och det finns faktiskt nackdelar med den traditionellt manliga könsrollen. Dessa diskuteras inte särskilt mycket i media, utan istället framställer man bilden av att män har det bättre på alla tänkbara vis. Så är dock inte fallet, och det finns faror med att ta till "jag blir bedömd hårdare bara för att jag är kvinna"-kortet. "Kvinnokortet" är något som är specifikt för en kvinna att kunna dra. Kan vi bedöma kvinnor och män med samma måttstock om kvinnor använder sig av just en av de saker en man inte kan använda sig av?
Visst, det finns garanterat en otrevliga människor med makt, och visst finns det en hel del män bland dessa. Men slutsatserna hon drar utifrån detta håller jag inte med om:
Låt mig klargöra en sak: vi lever inte i ett jämställt samhälle. Det är definitivt en fördel att ha en snopp, männen har fortfarande den största makten och de högsta inkomsterna och det finns ett glastak. Männen bevakar sina positioner och de anställer helst män på de högsta chefsposterna. Tror ni något annat har ni fel.
Vilken makt talar hon om? Relationsmakten, makten över relationen med barnen och inom familjen är ett område där kvinnorna fortfarande har makten. Handlar det om överlevnadsmakten lever kvinnor längre än män, och kvinnor och barn först är en princip som fortfarande gäller i samhället idag. Att ha hög inkomst betyder inte heller automatiskt makt över ekonomin. Om vi bortser från att det finns undersökningar att det i västvärlden är kvinnor som beslutar över inköpen i hushållen, dvs makt över 80% hushållets inköp, och bara tittar på makten inom näringslivet, så visst är den övervägande delen av topparna män. Detta är dock ett fåtal av alla män. Män är också överrepresenterade i samhällets bottenskikt, 70% av de hemlösa är män. Män förväntas utföra och utför majoriteten av alla farliga jobb, det talas inte om kvotering till dessa jobb och nästan alla som dör i arbetet är män. Män är klart överrepresenterade i självmordsstatistiken, unga pojkar har numera sämre betyg i skolan än flickorna och söker sig i mindre utsträckning till högskolan. Kvinnor dominerar istället på mellannivåerna och inom offentlig sektor är t.ex. mer än hälften av cheferna kvinnor.
Pia, i ditt möte med denne, som jag uppfattar det, osympatiska människa - visst kan det vara så att du blev ditklämd för att du var kvinna. Det tycker jag är väldigt dåligt. Däremot kan du inte vara säker på att du inte skulle ha blivit tillplattad om du hade snopp. Människor med mycket makt vill sällan dela den med varken andra män eller kvinnor. Hade du varit en snygg kille med en helt annan stil än denne maktman (som kanske är en ful fet gubbe, deprimerad över att aldrig nånsin ha fått dejta en snygg tjej som dig och därför måste ge igen, vad vet jag?) kan du säkert ha blivit avnäpsad på grund av ditt utseende då också. Visst, jag spekulerar - men det gör du också.
Hur som helst, kanske blev du hårdare bedömd för att du är kvinna i detta fall, men de slutsatser du drar om glastak och att det är fördel att vara man - det har du faktiskt inte fog för. Jag vet inte om du, liksom jag, har sett exempel på kvinnor som inom en traditionellt manligt dominerad bransch i vissa fall har mindre krav på sig än män, eftersom man gärna ser fler kvinnor där. Detta kan säkert gälla omvänt också, att en man kan komma undan med mer på en kvinnligt dominerad arbetsplats, bara för att det "är ju så bra att vi har fler av det underrepresenterade könet här". Det är heller ingenting jag beskyller kvinnor för, men jag kan tänka mig att det är en sidoeffekt som kommer sig av idén att jämställdhet betyder att det måste finnas 50 procent kvinnor (eller fler verkar det som ibland) överallt. En sidoeffekt som jag tror missgynnar de som är underrepresenterade (i detta fall kvinnor) då de som faktiskt är duktiga blir bedömda utifrån de som, medvetet eller omedvetet, använder sig av detta. "Hon har ju fått det enkelt för sig för att hon är kvinna".
Med detta sagt - inte mig emot med fler kvinnor i de tekniska yrkena - och fram för att vi blir bedömda utifrån samma kriterier! Båda könen måste dock ta det goda med det onda när vi nu frångår de traditionella könsrollerna, och det finns faktiskt nackdelar med den traditionellt manliga könsrollen. Dessa diskuteras inte särskilt mycket i media, utan istället framställer man bilden av att män har det bättre på alla tänkbara vis. Så är dock inte fallet, och det finns faror med att ta till "jag blir bedömd hårdare bara för att jag är kvinna"-kortet. "Kvinnokortet" är något som är specifikt för en kvinna att kunna dra. Kan vi bedöma kvinnor och män med samma måttstock om kvinnor använder sig av just en av de saker en man inte kan använda sig av?
lördagen den 8:e maj 2010
Premierandets baksida
Genusnytt bloggar om det kvinnliga nätverket Hilda, utifrån en artikel från InfoTorg. Nätverket Hilda har som uttalat mål att få fram fler kvinnliga chefer i domstolarna och riksrevisionen har konstaterat att majoriteten av de representanter i Domarnämnden, som tillsätter domare, ingår i Hilda.
Artikeln tar upp ett fall då man i Domarnämnden diskuterat tillsättning av tjänsten som lagman i Helsinborgs tingsrätt, och de som fattat beslutet är sju personer varav 6 av dessa är medlemmar i Hilda. Jobbet går till en Ylva Norling Jönsson, en av 4 kandidater, av vilka två är män och två kvinnor. Det som tydligen gjort att det blivit ståhej runt detta är att de tre som inte fick jobbet redan är/har varit lagmän, medan Ylva Norling Jönsson bara varit chefsrådman.
Det kanske inte är så att det i det här fallet har spelat in att Hilda-medlemmar haft en förkrossade majoritet vid valet av Ylva Norling Jönsson. Kanske var hon det rätta valet, trots att hon, vad jag förstår, inte haft samma erfarenhet som de andra tre. Det som är intressant, förutom att den här frågan faktiskt tas upp, är att man här kan se ett exempel på vilken effekt det kan få när man på olika sätt försöker att premiera en viss grupp av människor till en viss position, oavsett om det handlar om kvotering eller nätverkande. Enbart misstanken om att en viss person kan ha blivit premierad på grund av annat än kompetens gör att folk blir upprörda. I detta fall rör det sig om misstanken att någon blivit premierad på grund av sitt kön, men i andra fall kan det handla om att någon är släkt med en chef (nepotism). Bara att någon är kompis med en chef kan göra att folk blir sura. Hon fick ju jobbbet bara för att hon är kompis med chefen.
Människor jag känner som jobbar med personalfrågor brukar tala om vikten av tydliga karriärvägar. Att det ska vara tydligt vad som krävs för att avancera. Har man inte det är det lätt att folk blir missnöjda.
Då kvoteringsfrågan är högaktuell samtidigt som det finns tecken på att mansfrågor får ökat utrymme tror jag att det kommer att bli hårdare granskning av nätverk av den här typen framöver. Nätverk där kvinnor försöker ge andra kvinnor maktpositioner just för att de är kvinnor. Ja därför också granskning av manliga nätverk som främjar mäns karriär på grund av att de är män för den delen (om sådana existerar). Effekten kan bli att kvinnor som får eftertraktade jobb ses som att de fått dom bara för att de är kvinnor - även om de faktiskt fått jobben på egna meriter.
Ylva Norling Jönsson riskerar att bli sedd som kvinnan som fick förtur på grund av sitt kön - oavsett om hon faktiskt förtjänat jobbet eller inte. Det har hon Hilda att tacka för.
InfoTorg har en webbomröstning om folk tycker att Hildas majoritet i Domarnämnden rubbar förtroendet för den. I skrivande stund tycker 62% att den gör det.
Artikeln tar upp ett fall då man i Domarnämnden diskuterat tillsättning av tjänsten som lagman i Helsinborgs tingsrätt, och de som fattat beslutet är sju personer varav 6 av dessa är medlemmar i Hilda. Jobbet går till en Ylva Norling Jönsson, en av 4 kandidater, av vilka två är män och två kvinnor. Det som tydligen gjort att det blivit ståhej runt detta är att de tre som inte fick jobbet redan är/har varit lagmän, medan Ylva Norling Jönsson bara varit chefsrådman.
Det kanske inte är så att det i det här fallet har spelat in att Hilda-medlemmar haft en förkrossade majoritet vid valet av Ylva Norling Jönsson. Kanske var hon det rätta valet, trots att hon, vad jag förstår, inte haft samma erfarenhet som de andra tre. Det som är intressant, förutom att den här frågan faktiskt tas upp, är att man här kan se ett exempel på vilken effekt det kan få när man på olika sätt försöker att premiera en viss grupp av människor till en viss position, oavsett om det handlar om kvotering eller nätverkande. Enbart misstanken om att en viss person kan ha blivit premierad på grund av annat än kompetens gör att folk blir upprörda. I detta fall rör det sig om misstanken att någon blivit premierad på grund av sitt kön, men i andra fall kan det handla om att någon är släkt med en chef (nepotism). Bara att någon är kompis med en chef kan göra att folk blir sura. Hon fick ju jobbbet bara för att hon är kompis med chefen.
Människor jag känner som jobbar med personalfrågor brukar tala om vikten av tydliga karriärvägar. Att det ska vara tydligt vad som krävs för att avancera. Har man inte det är det lätt att folk blir missnöjda.
Då kvoteringsfrågan är högaktuell samtidigt som det finns tecken på att mansfrågor får ökat utrymme tror jag att det kommer att bli hårdare granskning av nätverk av den här typen framöver. Nätverk där kvinnor försöker ge andra kvinnor maktpositioner just för att de är kvinnor. Ja därför också granskning av manliga nätverk som främjar mäns karriär på grund av att de är män för den delen (om sådana existerar). Effekten kan bli att kvinnor som får eftertraktade jobb ses som att de fått dom bara för att de är kvinnor - även om de faktiskt fått jobben på egna meriter.
Ylva Norling Jönsson riskerar att bli sedd som kvinnan som fick förtur på grund av sitt kön - oavsett om hon faktiskt förtjänat jobbet eller inte. Det har hon Hilda att tacka för.
InfoTorg har en webbomröstning om folk tycker att Hildas majoritet i Domarnämnden rubbar förtroendet för den. I skrivande stund tycker 62% att den gör det.
onsdagen den 5:e maj 2010
Fokus på pappors situation i vårdnadstvister
Häromdagen publicerade Skånskan en artikel om en undersökning som Minpappa.nu har gjort angående vårdnadstvister i Skåne, där man gått igenom alla 804 domstolsbeslut mellan 2007-2010, dvs alla domstolsbeslut under två år. Det visar sig att när det gäller strid om enskild vårdnad får mammorna den i 76% av fallen i hela Skåne i stort. Däremot är Lunds kommun värst, där har inte en enda pappa tilldelats enskild vårdnad, medan 40% av papporna tilldelas enskild vårdnad i t.ex. Malmö. Man kan börja fundera över om det är så att papporna är mycket värre i Lund jämfört med i Malmö, eller om de diskrimineras särskilt i Lund.
Nu har glädjande nog även lokala TV4-nyheterna gjort ett inslag om detta. Man intervjuar Inga-Lille Sjunnesson, Socialdirektör i Lund, angående vad hon tycker om utredningen. Hon säger att de "kommer att läsa utredningen och det är ju möjligt så att det finns... kan finnas andra intresserade av att titta på hur... hur socialtjänsten och familjerätten sköter sina utredningar" I klippet sker också följande replikväxling:
Reporter: ”Är det svårare för pappor att få vårdnaden i Lunds kommun?”
Inga-Lille: ”Nej!”
Är det rimligt att tro att det är så stor skillnad på papporna och målen mellan två närliggande städer? Det borde väl vara intressant att åtminstone undersöka det här ordentligt? Jag upplever det dessvärre som att socialdirektören inte är så värst intresserad över varför de här skillnaderna finns. Vill Inga-Lille behålla sin trovärdighet borde hon inte avfärda kritiken på det här sättet, utan istället medge att det faktiskt är märkligt att det ser ut på det här viset, och att man ska ta en titt på detta. Men det gör hon som sagt inte. Det tycker jag är minst sagt märkligt.
Se även Genusnytt och Medborgarperspektiv:s och Ann-Maris inlägg om detta. Nedan finns TV4-inslaget:
Nu har glädjande nog även lokala TV4-nyheterna gjort ett inslag om detta. Man intervjuar Inga-Lille Sjunnesson, Socialdirektör i Lund, angående vad hon tycker om utredningen. Hon säger att de "kommer att läsa utredningen och det är ju möjligt så att det finns... kan finnas andra intresserade av att titta på hur... hur socialtjänsten och familjerätten sköter sina utredningar" I klippet sker också följande replikväxling:
Reporter: ”Är det svårare för pappor att få vårdnaden i Lunds kommun?”
Inga-Lille: ”Nej!”
Är det rimligt att tro att det är så stor skillnad på papporna och målen mellan två närliggande städer? Det borde väl vara intressant att åtminstone undersöka det här ordentligt? Jag upplever det dessvärre som att socialdirektören inte är så värst intresserad över varför de här skillnaderna finns. Vill Inga-Lille behålla sin trovärdighet borde hon inte avfärda kritiken på det här sättet, utan istället medge att det faktiskt är märkligt att det ser ut på det här viset, och att man ska ta en titt på detta. Men det gör hon som sagt inte. Det tycker jag är minst sagt märkligt.
Se även Genusnytt och Medborgarperspektiv:s och Ann-Maris inlägg om detta. Nedan finns TV4-inslaget:
tisdagen den 4:e maj 2010
Unken manssyn i Computer Sweden
Uppdatering: Artikeln finns på nätet, här! Filmen, "Som en pascha", kommer att visas i SVT snart.
Computer Sweden gör sitt bästa för att försöka ta bort IT-branschens gubbstämpel genom feministiskt vinklade artiklar och inlägg, jag kan inte tolka det på annat sätt. Jag har misstänkt det ett längre tag efter artiklar om mäktigaste kvinnorna i IT-branschen och fokus på kvinnliga chefer, VD:ar m.m. Och visst, det skadar inte att det finns kvinnliga förebilder, men då det trots allt är flest män som arbetar i branschen blir det en smula verklighetsfrämmande när man försöker vikta det med 50-50 i tidningen. Men men, det har jag översyn med.
På sistone tycker jag det hela har eskalerat. För någon vecka sedan fick Elza Dunkels göra kopplingar till Bjästafallet och patriarkatet på baksidan och idag är det dags igen. Jag förstår liksom inte varför det här är saker som ens är intressanta i en tidning som handlar om IT? Kopplingen mellan feministisk ideologi och IT känns krystad.
Idag handlar det om en av Spray-killarna, Svante Tidholm, som klev av tåget under guldruschen och nu har gjort en film om en Tysk bordell. Jag har inte sett filmen och vet inte hur mycket CS vinklar intervjun med honom men tycker att artikeln andas rätt mycket mansförakt. Det påstås att om man ska studera manlig sexualitet är det på en bordell. Många män som kommer dit vill hata och förnedra kvinnor. Män som haft en dålig dag kommer hem från jobbet och vill trösta sig med sex och då är det jobbigt när man får ett "nej!". Och kvinnorna som jobbar på bordellen mår verkligen skit. Inte nog med att de måste betjäna män sexuellt, de måste verka lyckliga också. Uttrycket "manliga sexzombies" nämns. Att alla män som inte köper sex klassas utifrån de som köper sex är typisk feministisk retorik á la könsmaktsordning:
[våldtäkter är] något som pågår och är vanligt även bland helt normala män. Det är inga monster, utan män som du och jag som inte klarar att ta ett nej.
Pratar vi om ett U-land här? Det är en sak med sexturism, vare sig den är manlig eller kvinnlig - att man åker till länder där folk har svårt att försörja sig på något annat sätt - det är läskiga grejor. Jag förstår heller inte varför män eller kvinnor som kan ta ett städjobb istället väljer att börja jobba på en bordell, men bara för att jag inte skulle kunna tänka mig att göra det behöver det inte betyda att andra inte ska få göra det valet. Om man faktiskt har möjlighet att gå på A-kassa, få socialbidrag eller ta ett jobb som burgarvändare eller städare, vilket jag tror man har i Tyskland, och ändå väljer att arbeta på en bordell - är man då strukturellt förtryckt? Eller kan det, hemska tanke, vara så att det faktiskt finns någon som väljer att göra det iallafall? I andra fall hör vi att det är kvinnans kropp, men tydligen inte då det handlar om att sälja sex. För övrigt kan jag tillägga att jag heller inte kan tänka mig att gå på bordell själv, men återigen, bara för att jag inte vill göra något tvingar jag inte mitt val på alla andra.
Hur som helst är det här ingenting som hör hemma i en tidning om IT-branschen. Computer Sweden, jag har tålamod ett tag till, men snart säger jag upp prenumerationen. Det här luktar unket. Det luktar unken manssyn!
Lästips: Realtid vågar ta upp Amnestys censur (?) av skolelevers film om pappors rättigheter. Läs artikeln här.
Computer Sweden gör sitt bästa för att försöka ta bort IT-branschens gubbstämpel genom feministiskt vinklade artiklar och inlägg, jag kan inte tolka det på annat sätt. Jag har misstänkt det ett längre tag efter artiklar om mäktigaste kvinnorna i IT-branschen och fokus på kvinnliga chefer, VD:ar m.m. Och visst, det skadar inte att det finns kvinnliga förebilder, men då det trots allt är flest män som arbetar i branschen blir det en smula verklighetsfrämmande när man försöker vikta det med 50-50 i tidningen. Men men, det har jag översyn med.
På sistone tycker jag det hela har eskalerat. För någon vecka sedan fick Elza Dunkels göra kopplingar till Bjästafallet och patriarkatet på baksidan och idag är det dags igen. Jag förstår liksom inte varför det här är saker som ens är intressanta i en tidning som handlar om IT? Kopplingen mellan feministisk ideologi och IT känns krystad.
Idag handlar det om en av Spray-killarna, Svante Tidholm, som klev av tåget under guldruschen och nu har gjort en film om en Tysk bordell. Jag har inte sett filmen och vet inte hur mycket CS vinklar intervjun med honom men tycker att artikeln andas rätt mycket mansförakt. Det påstås att om man ska studera manlig sexualitet är det på en bordell. Många män som kommer dit vill hata och förnedra kvinnor. Män som haft en dålig dag kommer hem från jobbet och vill trösta sig med sex och då är det jobbigt när man får ett "nej!". Och kvinnorna som jobbar på bordellen mår verkligen skit. Inte nog med att de måste betjäna män sexuellt, de måste verka lyckliga också. Uttrycket "manliga sexzombies" nämns. Att alla män som inte köper sex klassas utifrån de som köper sex är typisk feministisk retorik á la könsmaktsordning:
[våldtäkter är] något som pågår och är vanligt även bland helt normala män. Det är inga monster, utan män som du och jag som inte klarar att ta ett nej.
Pratar vi om ett U-land här? Det är en sak med sexturism, vare sig den är manlig eller kvinnlig - att man åker till länder där folk har svårt att försörja sig på något annat sätt - det är läskiga grejor. Jag förstår heller inte varför män eller kvinnor som kan ta ett städjobb istället väljer att börja jobba på en bordell, men bara för att jag inte skulle kunna tänka mig att göra det behöver det inte betyda att andra inte ska få göra det valet. Om man faktiskt har möjlighet att gå på A-kassa, få socialbidrag eller ta ett jobb som burgarvändare eller städare, vilket jag tror man har i Tyskland, och ändå väljer att arbeta på en bordell - är man då strukturellt förtryckt? Eller kan det, hemska tanke, vara så att det faktiskt finns någon som väljer att göra det iallafall? I andra fall hör vi att det är kvinnans kropp, men tydligen inte då det handlar om att sälja sex. För övrigt kan jag tillägga att jag heller inte kan tänka mig att gå på bordell själv, men återigen, bara för att jag inte vill göra något tvingar jag inte mitt val på alla andra.
Hur som helst är det här ingenting som hör hemma i en tidning om IT-branschen. Computer Sweden, jag har tålamod ett tag till, men snart säger jag upp prenumerationen. Det här luktar unket. Det luktar unken manssyn!
Lästips: Realtid vågar ta upp Amnestys censur (?) av skolelevers film om pappors rättigheter. Läs artikeln här.
måndagen den 3:e maj 2010
Sitt inte bara och gnäll, gör nåt!
Amnestys censur efter påtryckningar från Uppsala kvinnojour är skrämmande. Visa att du inte accepterar detta genom att lämna ett meddelande på deras sida:
http://www.amnesty.se/kontaktaoss/lamnaettmeddelande
http://www.amnesty.se/kontaktaoss/lamnaettmeddelande
Mer Solanas
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)