Jämställdhetsparadoxen och IT-branschen

Kompetensbrist i IT-branschen meddelar Computer Sweden. Att locka fler kvinnor till IT-utbildningarna är ett sätt att lösa problemet enligt Peter Gudmunsson, rektor på KTH.

– Andelen tjejer är låg jämfört med andra utbildningar. Det finns en stor potential om man kan få fram en bättre bild av branschen och på så sätt locka fler tjejer.

Om man sett TV-programmet Hjernevask så tar man bl.a. upp forskare som studerat just val av kvinnors utbildning. I öststaterna finns det fler kvinnor inom teknikyrken medan man i t.ex. Norge och Sverige och andra länder som anses vara mer jämställda har en mer traditionell uppdelning vad gäller yrkesval med avseende på kön. Man kallar ibland detta för "jämställdhetsparadoxen" - att kvinnor tenderar att välja yrken som anses vara traditionellt kvinnliga då materiell status ökar och man känner att man kan välja sådant man vill, medan man i t.ex. öst inte har lika stor valmöjlighet. Här i Sverige verkar många tro att det räcker med att ge en bättre bild av IT-branschen för att få fler tjejer att söka sig dit.

Ledaren i samma nummer går också under titeln Vill din dotter jobba med IT?. Jag får nästan DN-vibbar när jag i samma nummer också läser att Jämställdhet är en viktig ledningsfråga. Då det är Karin Lindström som kåserar på andrasidan och inte, som i vanliga fall, chefredaktören Hallsenius, får jag nästan lite konspiratoriska tankar, då hon klagat över att IT-branschen är ojämställd tidigare. Computer Sweden 26:e Oktober känns som Computer Sweden, Tema "DN-feminism".

En hel liten bilaga om Sundsvall 42 finns också med, där Rättviseförmedlingen presenterar sig, på samma sida som man uppmärksammar att det är övervägande manlig dominans vad gäller talarna på eventet. Anders Larsson, en av de ansvariga, uttalar sig:

"– Vi har en medveten ambition att det ska vara jämställt men det är en viktig del i Sundsvall 42 att konferensen ska bygga på föreläsare som självmant anmält sitt intresse att komma dit och prata, säger Anders Larsson."

I pappersbilagan kommer det fram att de flesta som anmält sig som föreläsare är just män. Man frågar sig - om det nu råkar vara så att de flesta som jobbar i branschen är män, och de flesta som anmäler sig som talare är män - betyder detta verkligen att det är ett tecken på att det är brist på jämställdhet? Ska kvinnor tvingas att söka till IT-utbildningar och att föreläsa? Vad är det för kvinnosyn bakom detta synsätt - att kvinnor är hjälplösa offer som inte själva kan välja eller vågar utsätta sig för samma saker som män utsätter sig för? Och missförstå mig rätt, jag har inte ett dugg emot fler kvinnor i IT-branschen, tvärtom! Jag blir bara så förbaskat trött på att höra att det indirekt är männens (och därmed också mitt) fel att situationen är som den är.

För övrigt noterar jag att man för första gången i Sverige åtalar någon för att ha utfört omskärelse av pojkar utan att vara behörig. 3000 pojkar omskärs i Sverige varje år, ett ingrepp som inte är riskfritt och medför att vävnad som är viktig för sexuell njutning skärs bort, och enbart 1000 av dessa omskärelser genomförs av personer med socialstyrelsens tillstånd. En del bryr sig inte om att söka tillstånd - då det handlar om att de utför omskärelsen på barn som är äldre än 2 månader - och därmed ändå aldrig skulle få tillstånd, vilket ökar riskerna:

Under rättegången den 29 november i Södertörns tingsrätt ska en videofilm styrka att en pojke i Tierp inte var tillräckligt bedövad under ingreppet. Vittnesuppgifter och rättsintyg ska visa att två bröder i Botkyrka drabbades av bland annat vävnadsskador, smärta och cirkulationsbrist av ett strypande förband som den åtalade ska ha lagt runt penisarna.



Andra inlägg om jämställdhet och IT-branschen:
Bedöm efter prestation, inte kön
En dålig dag (notiser)

Norsk kvotering påverkar innovation och tillväxt

Pelle Billing har tidigare uppmärksammat effekter av den norska lagen om kvotering av kvinnorna till styrelseposter. Kontentan är att rapporter visar att erfarenhetsnivån har sjunkit i styrelserna. Den teoretiska utbildningsnivån har visserligen höjts, men att som DN mena att detta betyder att den faktiska kompetensen höjts är att dra på för stora växlar då de kvinnor som kvoteras in i styrelserna har mindre erfarenhet av höga chefspositioner sedan tidigare. Kvinnorna är i genomsnitt sju år yngre än männen och enligt NY Times sköter sig företagen 20% sämre enligt "Tobin Q"-värdet på bolagen.

Nu kommer artiklar som visar att det faktiskt blir färre kvinnor i styrelserna på grund av kvoteringslagen. Detta på grund av att man har så svårt att hitta kvinnliga styrelseledamöter att man byter bolagsform från ASA (Almennaksjeselskap) till AS (Aksjeselskap). Det finns också artiklar att hitta om att man i Norge försöker få utländska kvinnor att hoppa på styrelseuppdrag i norska bolag, då det inte verkar finns tillräckligt många kvinnor inom landet som är intresserade eller har kompetensen.

Vad betyder då detta? På Norska Wikipedia läser vi om skillnaden mellan AS och ASA-bolag:

"Et allmennaksjeselskap (forkortet ASA) er en betegnelse beregnet på aksjeselskaper med mange aksjeeiere. I et allmennaksjeselskap kan aksjer tegnes av eller selges til en ubestemt krets – allmennheten. Et allmennaksjeselskap må ha en aksjekapital på minimum 1 million kroner, et styre på minst tre medlemmer og én daglig leder. Blant styremedlemmene i allmennaksjeselskaper stiftet etter 1. januar 2006 skal det være et minimumsantall av hvert kjønn tilnærmet 40 prosent. Allmennaksjeselskaper som er stiftet før 1. januar 2006 får to år på seg før de må oppfylle kravene til kjønnsrepresentasjon."

Detta betyder vad jag förstår att ett ASA är att jämföra med en bolagsform där man har möjlighet att lista bolaget på börsen och ta in kapital på ett mycket lättare sätt än för ett AS (nyckelorden är många aktieägare, till en obestämd krets, fritt överlåtelsebara). Kvoteringens effekt - att bolag gör om sin bolagsform till AS från ASA borde med andra ord definitivt ha påverkan för det Norska samhällets tillväxt och innovationsförmåga. Någon som är expert på Norsk bolagslagstiftning detta får gärna förklara detta i detalj.

Tyvärr får vi väl anta att media i sedvanlig ordning kommer att tolka detta som att det bara handlar om ett patriarkat som med näbbar och klor försöker behålla sin makt. Här är en norsk kvinna som menar att kvoteringen är kvinnofientlig.

Jag noterar också att man i pappers-DN angående pojken som tog självmord framför webbkameran beskriver Flashback som ett forum för arga, unga, vita lågutbildade män. Vi ska enligt en psykolog "slå larm och att försöka vidga dialogen" för att komma tillrätta med problemet. Jag tror personligen att det skulle vara bättre att lyfta självmorden bland unga som en mansfråga. Det är trots allt den vanligaste dödsorsaken bland män i ålder 15-44 år, och män är överhuvudtaget klart överrepresenterade bland självmorden.

Expressen publicerar glädjande nog en artikel som faktiskt tar upp detta här. Jag blir faktiskt uppriktigt förvånad över att en artikel som denna faktiskt får publiceras idag. Anders Kilander avslutar väldigt personligt:

"Den dagen jag själv gjorde debut i våldsstatistiken var jag knappt sjutton år fyllda. Jag hade precis fått näsbenet avslaget av en kille som på det viset ville visa att han ogillade mitt val av klädsel. Hade jag själv fått välja så hade jag nog tagit min trasiga näsa och gått raka vägen hem. Jag hade aldrig haft en tanke på att anmäla min självutnämnde modekritiker.

För det var inte första gången jag blev misshandlad. Det hade såklart hänt dussintals gånger tidigare. Gör det mig unik? Det händer faktiskt alla killar någon gång. Ett blåmärke, en fläskläpp... i bästa fall bara en stukad självkänsla och en för alltid ökad beredskap. Men rädd? Nej. Det får jag inte vara. Då får jag inte tjejer, då är jag en liten pojke. En man är inte svag. Det var därför jag aldrig anmälde den där exflickvännen som spräckte mitt revben heller. Hur skulle det sett ut?"

Och du, om du nu får för dig att det här inte är ditt problem? Tänk om. Den här machoidén jag och mina medmän fortfarande släpar omkring på kommer inte bara från pappa eller fotbollslaget. Jag fick den från lärarinnor, skolpsykologer, genusvetarbrudar och hela tjocka släkten.

Vad är "jämställda" löner?

”Kvinnors dolda kompetens måste med i lönesättningen”. Börjar man inte bli lite trött nu? JämO konstaterade redan 2007 att vi har lika lön för lika arbete. För den som inte har följt den debatten rekommenderar jag The Genderrorists inlägg - "Löneskillnaderna är i princip obefintliga". Jag tycker mig märka att det finns en medvetenhet om detta, man kommer inte undan med att påstå dessa saker lika lätt - därför har man istället börjat tala om "strukturella" skillnader i lön mellan kvinnor och män. Att vi inte har "jämställda" löner. Att ha "jämställda" löner betyder att män och kvinnor tjänar lika mycket - och det gör vi fortfarande inte. Frågan är om det verkligen är det som är "jämställda" löner?

Kvinnor arbetar i större utsträckning i vården och det offentliga, män i det privata. Män har arbeten som medför större risk för olyckor, mer övertid och obekvämare arbetstid till exempel. Om vi nu ska hålla debatten på den nivån. Annars kan man alltid mena att kvinnor utnyttjar män som löneslavar då kvinnorna styr det mesta av hemmets inköp. Om man vill ha debatten på den nivån, alltså. Sedan kan man också peka på statistik som visar att män dominerar i de lägst betalda, skitigaste jobben. Om man vill ha debatten på den nivån, alltså.

Sedan kan man också påpeka att två kvinnor här i landet har ett väldigt stort inflytande över kvinnors löner. Socialdemokraterna och LO har rätt tight koppling och högsta hönsen Vanja Lundby-Wedin och Mona Sahlin har garanterat en del att säga till om vid löneuppgörelserna. Varför ser inte de till att fixa "jämställda löner"? Om man vill ha debatten på den nivån. Och så vidare...

Men... det som gör att man sitter och gapar när man läser den här artikeln är den här fräscha "kvinnor är bättre än män"-vinklingen som på ett tämligen ogenerat sätt presenteras i artikeln. Inte för att kvinnor är kvinnor, utan för att de "förvärvat dessa egenskaper via det sociala arvet". Likafullt har kvinnor som grupp tydligen ändå en osynlig kompetens som män inte har.

"Kvinnor har genom sitt sociala arv kunnat förvärva egenskaper som simultankapacitet, förmåga till överblick, att ge akt på beteenden och analys av dessa. (Medan mormor vispade i såsen hade hon öronen i barnkammaren. När barnen kom från skolan avläste hon hur det varit och vilket stöd som behövdes och när husfar kom hem avläste hon hur arbetsdagen varit och anpassade konversationen efter det.) Förmågan till den typ av analys som mormor gjorde är vad som numera ofta tas upp i chefs- och ledarutbildningar. Den kompetens inom detta område som många kvinnor burit med sig har vi inte namngivit och därför inte heller värdesatt."

"Kvinnor har generationer igenom utbildats i umgänge och burit med sig en kompetens om detta som en dold kunskap. När detta inte givits något namn är det inte så konstigt om funktionen umgänge får stryka på foten, när nu varmhållningen av maten är ordnad."

Storslaget avslutar Margareta Sandebo Eriksson med att även vi män ska få lära oss dessa "osynliga kunskaper": "Vi bör bjuda in männen att också få del av dessa kunskaper."

Tack, Margareta. Det känns jättebra att vi kan hålla det hela på en saklig nivå med gott om faktaunderlag som gör att kopplingen känns jättetydlig. Det är väl den här "osynliga kompetensen" som är anledningen till att kvinnor startar färre framgångsrika företag än män? Det är väl därför kvinnor betalar mindre i skatt än män? Det är väl därför kvinnor stått för färre uppfinningar genom tiderna än män? Om man nu ska hålla debatten på "vilket kön är bäst"-nivån - oavsett om man försöker dölja sin kollektivisering av män och kvinnor genom att hänvisa till socialt arv eller inte. Det handlar iallafall om att generalisera utifrån kön, något som syns tydligt om man läser man det hela genom Transgenusmotorn.

Män och kvinnor har redan idag lika lön för lika arbete, var vill ni komma härnäst? Jag är så trött på "vilket kön är bäst" och "vilket kön är det mest synd om".

Makten är en underdog

Låt mig börja med att konstatera att efter att jag ramlat in i bloggvärlden för ett år sedan har jag definitivt tappat mycket av det lilla förtroende jag haft för media och politiker. Min tro på rättsväsendet har även det minst sagt naggats i kanten. Även om jag tycker att det varit jobbigt att se hur illa det är ställt med många saker idag har det samtidigt fört mycket positivt med sig. Tidigare har jag inte varit engagerad i samhällsdebatten. Jag har alltid känt att det ändå inte har funnits någon källa jag kunnat lita på. Nu har jag istället lärt känna människor jag har förtroende för, människor jag vet drivs av sin egen övertygelse, människor som jag inte tror kommer att kohandla för att få eller behålla sin makt. Människor som faktiskt verkar mena det de säger.

Det hela började med att jag ramlade in i genusdebatten via Tanja Bergkvists blogg. Jag har sedan börjat smygfölja klimatdebatten, piratrörelsen och nu efter valet medias reaktioner på Sverigedemokraternas intåg i riksdagen.

Som jag upplever det idag har vi ett samhälle med en elit som gör sitt bästa i att försöka kontrollera sina medborgare. Man menar att vi lever i en demokrati, men den styrande eliten försöker hellre att tvinga sina medborgare att uppföra sig på det sätt man själv tycker är korrekt istället för att försöka lyssna till sina medborgare. Visst kan det finnas anledning till att staten vill ska göra det, men jag tycker att gränsen är rejält överskriden.

Jag börjar tro att Winston Churchill hade rätt när han menade att framtidens fascister skulle kalla sig för antifascister. Det finns gemensamma drag mellan genusrörelsen, klimatalarmisterna och antifascisterna. Det postkoloniala perspektivet med den vite mannen som ond förtryckare av hela världen är en sådan. Postmodernismens syn på vetenskap en annan. "Vetenskap" både ses och används som ett maktmedel. Erik på Aktivarum sammanfattade det hela rätt bra (hittar ingen länk) då han analyserade Focaults idéer om maktutövning inom organisationer och och hans politiska aktivism. Focault var en inflytelsefull filosof och mycket av hans idéer präglar vårt samhälle idag. Han var revolutionär, antiborgerlig och funderade mycket över makt och maktutövning. En av hans böcker heter t.ex. "En genealogisk studie av maktens organisation och organisationens makt".

Jag är ingen Focault-kännare och har inte tänkt bli en heller, och har dålig koll på nutida filosofer, men jag upplever att vi hamnat i ett samhälle där de som Focault menade hade makt har blivit utbytta mot dåtidens maktkritiker. Etablissemanget blev störtat av antietablissemanget, som nu blivit ett nytt etablissemang. De lever dock kvar i tron (eller låtsas göra det) att de är underdogs och att de för de förtrycktas talan, medan det i själva verket är de som utövar makten.

Exempel på detta är socialdemokratin, tidigare ett parti som stod för att de värnade om de svaga. Nuförtiden upplever jag dom som ett maktfullkomligt parti som är mer intresserade av att behålla makten genom att köpa röster istället för att verka för ett bättre samhälle för alla. Ett annat är antifascisterna och vänstern som hellre spittar sin minimala riksdagsgrupp, än sitter på samma våningsplan som Sverigedemokraterna och uppmanar till utomparlamentariska metoder som leder till att politiker knivhuggs, misshandlas och hotas. Politisk förföljelse med andra ord. Vi har feminismen som är i existensiell kris och istället för att handla om kvinnokamp istället anammats av politikerna i hopp om att detta ska ge dom mer makt över medborgarnas liv, till och med över sådana saker som vad föräldrar ska få sätta för kläder på sina barn.

Vilka är det som är oliktänkande idag? De som riktar kritik mot hur invandring sköts. De som undrar om koldioxidutsläppen verkligen är orsak till global uppvärmning. De som vågar kritisera radikalfeminismens grundläggande tes att män förtrycker kvinnor för sin egen vinnings skull. De som menar att det faktiskt finns prostituerade som gör det för att de väljer det själva, och tycker att prostitution ska vara laglig. Detta var några exempel. Hur behandlas dessa människor?

Här är dock det som fick mig att skriva det här inlägget överhuvudtaget. Ett exempel på hur vissa inom miljörörelsen verkar resonera vad gäller oliktänkande om klimatfrågan och koldioxidutsläpp. "Vi gillar olika" men bara inom de gränser som vi själva satt upp. Man har nu dragit tillbaka den här informationsfilmen och bett om ursäkt, men vad har man för värderingar om man ens kommer på tanken att göra en film som denna?


Vad har man för nytta av Focault när dåtidens underdogs har tagit över och blivit maktfullkomliga? Dekonstruktionen har blivit den allenarådande strukturen. Den skulle nog må bra av att dekonstrueras.

Uppdatering: Notera att ActionAid är inblandade i 10-10-kampanjen.