Man får inte säga att det är bättre för barn att växa upp i en kärnfamilj än ensamstående föräldrar, eller, gud förbjude om man skulle säga att det vore bättre att växa upp med mamma och pappa jämfört med två mammor. För att inte tala om debatten som varit om insemination på sistone. Och visst - det går inte att dra alla över en kam - bara för att man växer upp i en kärnfamilj blir inte allt bra. Det finns definitivt homosexuella som är bättre föräldrar än heterosexuella föräldrar som lever i kärnfamilj. Men ändå - vad säger rapporten om gruppen ensamstående mammor?
Idag är ungefär 20 procent av ensamstående mammor tvungna att förlita sig på socialbidrag för att klara sig. För befolkningen generellt är motsvarande siffra sex procent.
... socialbidraget svarar för omkring 40 procent av gruppens totalinkomster, och bidragstagandet varar i snitt 1,5 månader längre än för andra grupper. Ungefär en tredjedel av de ensamstående mammorna har någon form av individrelaterade problem, som psykisk ohälsa och missbruk.
...
Det borde gå att finna en mer generell lösning för att stötta den överrepresenterade gruppen ensamstående mammor.
Wow, jag har inte siffror på hur det ser ut i kärnfamiljer, men att en tredjedel skulle ha "individrelaterade problem" tror jag inte en sekund på. Jag menar, utifrån detta, om jag rent hypotetiskt skulle ha valmöjlighet som barn att välja förälder skulle jag tänka nog inte välja att vara barn till en ensamstående mamma. Nu gör det här förstås inte mig som lever i kärnfamilj till en bättre människa bara för det, vi ska bedömas utifrån våra handlingar - inte kollektiv grupptillhörighet, men om så många som en tredjedel har "individrelaterade problem" tycker jag det är ganska anmärkningsvärt att samhället inte försöker ta till ordentligt med åtgärder för att undvika att folk hamnar i detta läge.
Det kan vara tufft att ha barn. Att vara ensam med ansvaret och inte kunna dela på bördan måste vara riktigt jobbigt. Det är alls inte så dumt att vara två om saken, är det så svårt att erkänna detta? Om man ser siffror som ovan undrar man varför inte samhället är intresserat av att uppvärdera statusen på kärnfamiljen (eller åtminstone parförhållanden), och få oss att spendera lite mer tid med våra barn? Men det är klart, farbror Reinfeldt och hans vänner vill hellre att vi lämnar barnen på genusdagis och jobbar heltid istället, trots att det inte finns något som talar för att det skulle vara en bra idé om man ser till barnens hälsa och utveckling - snarare tvärtom.
Nu är jag inte den som tycker att homosexuella och ensamstående inte får skaffa barn - om staten ska bestämma vem som får göra barn med vem och under vilka omständigheter skulle det vara ett väldigt otrevligt samhälle vi levde i. Jag är däremot hjärtligt trött på att det framställs så häftigt att vara queer och "bryta mot normerna" (dvs leva enligt den nya normen). Kärnfamilj är inte så jäkla dumt, och om det nu blir separation visar forskningen även att växelvis boende är det bästa efter en separation. Med tanke på hur situationen är för de ensamstående mammorna och deras barn så skulle jag säga att om jag fick välja familj som barn så skulle jag hellre välja att växa upp i en kärnfamilj. Det är väldigt fult att säga det i Sverige idag!
Förresten - tror du som läser detta att man hade skrivit på samma sätt om det hade varit ensamstående pappor det handlade om? Hade det varit synd om dom? Hade de inte fått ta sig i kragen, "skärp dig, skaffa dig ett jobb!"? Vad tror du?
Ett mycket bra inlägg, Matte! Det är hög tid att någon vågar säga att kärnfamiljen är ett riktigt bra alternativ. KD försöker, men det går inget vidare för dem ...
SvaraRaderaTack, Ingrid. Jag har tyvärr en del fundamentala ideologiska problem med KD annars, men de vågar iallafall stå upp för kärnfamiljen. Jag säger inte att allt blir bra bara för att det är kärnfamilj, men det är väldigt trist att media och politiker i sin yra att överträffa varandra i att vara "normkritiska" (för att vara "normkritisk" är ju normen idag) tenderar att nedvärdera så mycket som är bra. Kärnfamilj och hetero är fult idag och det är tragiskt att barn (och vuxna för den delen) ska drabbas för att politiker och media är intresserade av att framstå som coola.
SvaraRaderaJag har inga problem med KD:s ideologi, men däremot en del av deras utövare! Har du läst deras ideologi någon gång? Den är bra:
SvaraRaderahttp://sv.wikipedia.org/wiki/Kristdemokrati
Ingrid: Det kanske är så det är egentligen. Det här med den täta kopplingen till religionen gör det jobbigt för mig. Jag är uppvuxen i en väldigt KD-ig miljö och har sett en del på nära håll, och precis som med feminismen så är det svårt att skilja på personer i rörelsen och ideologin - även om det kan se bra ut på papperet.
SvaraRaderaDet är ju strålande att du har koll på verkligheten!
SvaraRaderaJag har förstått att det saknas viss verklighetsförankring hos en del ibland.
Du länkar ju friskt med inlägg på våldsamma alternativt lössläppta kvinnor hos Pär Ström med.
Tror du att alla som är ensamstående kvinnor har slängt ut mannen, för att jävlas? Eller för att de på något sätt vill vara lesbisktradikalfeministiskt revolterande mot den konventionella kärnfamiljen?
Kan det finnas andra anledningar? Nej det är självklart, att de kvinnorna frivilligt vill ha en sämre ekonomi och slita med ungarna själv.
Fast det är klart det är ju bättre att leva i en ytligt lycklig kärnfamilj och pigga upp livet på sidan om, med andra via datingsiter.
Då får man ju till och med lite glada tillrop från Kristdemokraterna som har ännu bättre koll på läget. Tjoho. :-D
@Lotta: Var har jag skrivit att alla ensamstående kvinnor har kastat ut mannen för att jävlas? Det här har väl inte bara med kvinnorna att göra - det handlar mer om ensamstående föräldrar än mammor - sen finns det fler ensamstående mammor än pappor. Vart vill du komma? Att jag sitter och lever i en ytligt lycklig kärnfamilj och piggar upp livet vid sidan om via datingsajter? Du har ju tydligen bättre koll på mig och min familj än jag själv.
SvaraRaderaNej, jag skrev inte att du sagt, att alla ensamstående kvinnor kastat ut sina män! Jag fick den uppfattningen när du själv skrev;
SvaraRadera"Det är alls inte så dumt att vara två om saken, är det så svårt att erkänna detta?"
Det gav mig inspiration att svara dig. Förmodligen inte med önskvärda ord men det kan ju alltid vara lite uppfriskande ibland.
Jag var dock lite ironisk. Kan även förtydliga att jag inte syftade på dina privata familjeförhållanden, utan allmänt beskrev en annan sida av verkligheten!