Anna Laestadius Larsson drar, liksom så många andra, liknelsen om att tidningar som riktar sig till pojkar respektive flickor hör hemma på 50-talet. Det har varit rätt mycket liknelser med just 50-talet. Själv tycker jag att om vi nu "gillar olika" så ska det väl också få finnas sådana tidningar? Strunta i att köpa tidningarna till dina barn - vad är problemet??
Om vi nu drar liknelser till olika tidsperioder är det snarare så att Anna Laestadius Larsson och genusadeln som vill kontrollera vilka vad som får publiceras har en världssyn som hör hemma långt tidigare. Då snackar vi inte ens 1900-talet utan tidsperioder när en allsmäktig elit bestämde vad som fick publiceras och vilka åsikter man fick vädra. Det svenska 50-talet framstår som otroligt öppet och modernt jämfört med detta.
A-L Laestadius har ju tidigare gjort sig känd som pojkhatare, http://www.svd.se/nyheter/inrikes/nej-jag-tycker-inte-synd-om-killarna_5814433.svd, så varför ägna henne någon som helst uppmärksamhet?
SvaraRaderaJag tycker att härskartekniken "Osynliggörande" är mycket lämplig i detta fall. För samhällets bästa liksom...