Centrum för genusvetenskap får beröm av Vetenskapsrådet

Centrum för genusvetenskap vid Uppsala universitet får beröm av Vetenskapsrådet i samband med den utvärdering av excellenta genusforskningsmiljöer som nyligen genomförts. Den vetenskapliga kvaliteten rankas som ”very good to outstanding” och forskningsmiljön lovordas för att ha etablerat såväl ny som internationellt erkänd genusforskning.
...

- Våra fyra teman, som är genus och djurforskning, genus och naturvetenskaplig didaktik, genus och fysik samt genus, kropp och kroppslighet kopplat till bland annat medicin och filosofi, är alla relativt nya forskningsfält inom genusforskningen. Vi har lyckats bygga upp nätverk och forskningsgrupper inom dessa teman som ligger i den absoluta toppen, både nationellt och internationellt, säger föreståndaren Anita Hussénius.

Min spontana tanke runt detta blir att det verkar som att det premieras att hitta på nya forskningsområden med koppling till genus. Det är inte alls underligt att Sverige blir världsledande inom områden som genus och fysik, genus och kroppsuppfattning m.m. - finns det någon annanstans i världen där man tycker att det är fruktbara forskningsområden? Om man ser till vad som produceras inom tvärvetenskapliga fält som genus och musik är det rätt tydligt att samhället i övrigt inte har speciellt mycket ut av detta. Jag kan också hitta på nya forskningsområden med genus i - det är ju bara att kombinera alla andra forskningsområden och lägga till "genus" - så får man på köpet att ett genusperspektiv ska genomsyra alla andra forskningsområden - ett av genusforskarna uttalat mål. Sen skulle jag vilja se hur man argumenterar för att forskningen är internationellt erkänd. Har publikationerna från svenska genusvetare ökat nämnvärt i utländska vetenskapliga tidsskrifter på sistone? Det har ju varit rätt illa ställt på med detta tidigare.

Att vetenskapsrådet hyllar satsningar som dessa gör mig rätt orolig. Tack för tipset, Erik!

Uppdatering: Här kan ni läsa vad
VR lägger pengarna på i Umeå med avseende på genusforskning. Här är ett exempel:

Malin Rönnblom, universitetslektor vid Umeå centrum för genusstudier, får totalt 9 miljoner kronor för sitt projekt med titeln Kritiska studier av jämställdhet - att teoritisera politik och praktik. Enligt Malin Rönnblom är bristen stor på vetenskapliga studier av den svenska jämställdhetspolitiken, trots att jämställdhet har funnits som en del av svensk politik i drygt femtio år, och att kvinnoforskning och genusforskning har utvecklats till ett eget forskningsfält.
– Framförallt saknas kritiska granskningar av hur jämställdhet "görs" i svensk politik och vilka konsekvenser detta får, något som jag tänker studera i det här projektet. Syftet är också att använda detta politikområde för att utveckla feministisk teori om politik och politisk förändring.

OldWold tipsar också om hur vetenskapsrådet fördelat pengar vad gäller forskningsansökningar inom genusvetenskap 2011, gissningsvis är detta en del av dessa pengar.


Antalet ansökningar var 83 st, varav 13 beviljades bidrag, det ger en beviljandegrad på 16%.
84% av de sökande var kvinnor och 16% var män.
Beviljandegraden för kvinnor var 17% (12 kvinnor) och för män 8% (1 man).

Medelbidraget år ett (2012) var 1 300 tkr för kvinnor och 1 200 tkr för män (totalt 1 292 tkr). Totalt beviljat år ett (2012): 16 800 tkr. Totalt beviljade medel för hela perioden: 67 100 tkr.


Inte för att jag är någon förespråkare av kvotering - men man tycker ju att man inom dessa kretsar, där man talar om reell jämställdhet, åtminstone borde ha en representativ fördelning utifrån ansökningar - dvs att beviljandegraden var lika hög för män som för kvinnor. 16% av ansökningarna var alltså från män, medan enbart 8% av männen fick sina ansökningar beviljade (dvs endast en man av 13). Då har jag inte ens varit hård nog att tycka att de borde leva som de lär och släppa fram 50% män. Det är dock inte jag som förespråkar den typen av kvotering. Jag tycker bara att man ska leva som man lär.