Det har redan varit en massa diskussion angående boken "Happy, happy". Jag tänkte bara ställa detta gentemot en brittisk undersökning som kom för någon vecka sedan. Undersökningen visar att barn hellre vill spendera tid med sina föräldrar än att få dyra leksaker. Tydligen är det speciellt just för Storbritannien att ge barnen såna, förmodligen för att föräldrarna dövar sitt samvete för att de jobbar för mycket.
Katarina Wennstam skriver följande i "Happy happy" (från DN:s recension):
Att genomdriva en skilsmässa tolkas i flera av bidragen som en feministisk gärning och en gåva till ens barn – för vad vill man ge dem om inte, som Katarina Wennstam skriver, en mamma som förverkligar sig själv, lyssnar till sitt hjärta och unnar sig att vara lycklig? Det vill säga indirekt: lycka är jag. Kärlek är jag.
Det ironiska i sammanhanget är att studien genomförts på uppdrag av en kvinnlig brittisk minister som har jobbat hårt för att Storbritanniens mammor ska ut och arbeta mer. Barnen i Storbritannien tycker att både hon och Katarina Wennstam har fel. Därmed inte sagt att det är just mammor som måste spendera mest tid med barnen. Jag har dock bloggat tidigare om att 2 av 3 mammor vill jobba deltid medans 26% vill vara hemmafruar och enbart 11% vill arbeta heltid. Europeiska mammor tycker alltså också att Katarina Wennstam har fel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar