Vem bestämmer vem som är jämställd?

Det finns flera undersökningar som visar att män och kvinnor tycker att de lever jämställt. Jämställdhetsbegreppet har gått från att män och kvinnor ska ha samma möjligheter och rättigheter (formell jämställdhet) till att handla om "reell jämställdhet". Hur våra politiker ser på jämställdhet och vad som står i lagen går att läsa i ett av Tanja Bergkvists inlägg:

”Begreppet formell jämställdhet – de jure jämställdhet – innebär att alla individer har samma medborgerliga fri- och rättigheter och att dessa följer individen, inte den grupp individen tillhör. Målsättningen är likhet i behandling, men har i övrigt inget materiellt innehåll… Begreppet reell (eller materiell) jämställdhet – de facto jämställdhet – innebär att alla har samma ställning och inflytande. Till skillnad från den formella jämställdheten är utgångspunkten vilka materiella villkor som omgärdar individen. Målsättningen är inte likhet i behandling, utan likhet i resultat.”

I och med att målsättningen förändrades från likhet i behandling till likhet i resultat (reell jämställdhet) gick vi till att mäta jämställdhet med biologisk kroppsräkning. Det blev viktigt att vi har 50% män och kvinnor överallt. Eller åtminstone i teorin blev det viktigt - i praktiken framförs krav om kvotering och 50% kvinnor enbart vad gäller åtråvärda samhällspositioner (ge mig gärna ett motexempel) medan man ignorerar mäns övertalighet när det gäller t.ex. hemlöshet och självmord. Dessutom finns det många exempel på att detta tänkande inte slutar vid att det är jämställt då det är 50% kvinnor, utan ju fler kvinnor desto mer jämställt.

Nu försvarar Ann Sörlin en avhandling vid Umeå universitet där hon hävdar att ju mer lika kvinnor och män lever, desto mer lika kommer deras hälsomönster att bli. Vad detta innebär konkret torde alltså vara att kvinnors hälsa försämras, att kvinnors självmord ökar osv. Detta ser vi redan tecken på. Detta nämns dock inte uttryckligen, utan formuleras som följer:

"När män och kvinnor har olika förutsättningar och makt att forma sina liv och delta i samhällutvecklingen påverkas deras hälsa på motsvarande sätt. Ökad jämställdhet kommer då att minska skillnaderna i hälsa mellan kvinnor och män genom konvergens, det vill säga att båda gruppernas värden närmar sig mitten."

En annan sak som är intressant vad gäller formell och reell jämställdhet är att hur vi själva upplever vår vardag inte blir intressant. Det är viktigare att vi har en jämn könsfördelning i alla sammanhang än vad människor själva upplever.


Anställda upplever sina företag som mer jämställda än registerdata visar. Män upplever sina relationer som mer jämställda än vad som rapporteras från den praktiska verkligheten. Kvinnor däremot rapporterar i allmänhet högre grad av jämställdhet än de upplever.


Här ser vi svart på vitt att våra egna upplevelser av jämställdhet inte räknas. Det är registerdata och "den praktiska verkligheten" som räknas. Detta är en följd av det socialkonstruktionistiska antagandet att kvinnor och män skulle bete sig likadant om bara förutsättningarna är lika. Följer man det antagandet blir det problematiskt att kvinnor inte vill utsätta sig för samma risker som män eller väljer att fokusera på barn istället för karriären. Det betyder att det är fel på samhället - inte individen. Med tanke på hur detta synsätt slagit rot i samhället kommer det här bara att vara början. Kvinnor, ni kommer att få ännu större tryck på er att gå ut i arbetslivet och arbeta då barnen är små om dessa politiker får bestämma. Ni kommer att få inse att med frihet följer ansvar. Ökad obetald övertid. Deltidsarbete kommer inte att godkännas. Tro inte att det till första hand handlar om välvilja och tillvaratagande av era intressen som ligger bakom denna utveckling. Att pressa priserna på arbetskraft och på köpet få ökad kontroll över barnen är något politikerna är väldigt positiva till.