Jag ramlade över en intressant bok/skrift för ett tag sedan som jag lyckats bläddra i ikväll. Den är skriven av Catherine Hakim på London School of Economics och heter "Feminist Myths and Magic Medicine" och visar varför kraven på ytterligare jämställdhetslagstiftning i bästa fall kommer att ha liten effekt och i värsta fall förvärra och dessutom innebära slöseri med skattemedel.
Att referera till Pär Ström i Sverige idag när man diskuterar jämställdhetsfrågor är lite som en lightversion av att jämföra med de som i invandringsfrågor hänvisar till Politiskt Inkorrekt. Det innebär att diskussionen slutar att handla om sakfrågan i sig till att istället handla om Pär Ström. Pär släppte för ett tag sedan boken "Sex feministiska myter" - men vad jag såg av debatten handlade den rätt mycket om honom, och istället för att bemöta hans argument hänvisade man till "bibliotek av forskning" samt anklagade honom för att referera till t.ex. tidningsartiklar istället för att gå direkt till källan. Jag har inte läst boken själv och kan inte bedöma detta, men jag kan konstatera att Pär kan använda en hel del källor i den här rapporten för att backa upp sina argument. Dessutom, som titeln anger, avhandlar boken 12 feministiska myter, i detta fall myter som främst har koppling till effekter av jämställdhetsarbete och lagstiftning - till skillnad från de myter som Pär tar upp. Vid snabb anblick finns det gott om källhänvisningar till kvantitativa studier som dessutom utförts över flera länder. Hårda data helt enkelt.
Något som är intressant att se är hur man använder Norge och Sverige som exempel i många fall i boken. Man kan konstatera att Svenska och Norska feminister måste ha skrutit upp sina länder rätt ordentligt vad gäller jämställdhetsarbetet som drivits under statsfeministisk flagg - där Norge och Sverige är bland de länder som gått längst i världen i detta avseende. Dessvärre figurerar Sverige och Norge som exempel på att det faktiskt inte har haft någon större effekt med utökad lagstiftning och statliga kampanjer för jämställdhet. Statsfeminismen får på skallen ordentligt med andra ord.
Jag tänkte återkomma till den här boken senare och bara presentera resultaten av den i det här inlägget - det finns gott om saker att ta upp. Jag känner för övrigt igen en del av de rapporter som nämns från de som togs upp i den Norska dokumentären "Hjernevask" för något år sedan. Här kommer iallafall summeringen:
Jämställdhetspolicies för att ge kvinnor samma möjligheter som män har varit framgångsrika i Storbritannien. Trots detta är många politiker och besvikna över att kvinnor inte tar över toppjobben nog snabbt. Skillnader mellan kvinnor och mäns beteenden tas som självklara bevis för att det finns utspridd könsdiskriminering och stereotypa könsroller istället för att se att det istället handlar om att män och kvinnor överlag tenderar att göra olika val. Av den anledningen talar man ofta om att "krossa glastaket", "eliminera lönegapet" och motverka könsroller bland politiker, överstatliga organisationer, inom akademin och media. Dessa krav på ytterligare förändring vilar dock på felaktiga antaganden, utdaterad och ensidig information. Den senaste akademiska forskningen och internationella komparativa studier visar att de flesta teorier och idéer man kommit fram till de senaste årtiondena är felaktiga.
Trots feministiska krav är sanningen den att män och kvinnor överlag har olika motivation för att göra karriär och olika prioriteringar. Män och kvinnor har ofta olika mål med livet och lagstiftare bör därför inte förvänta sig att få lika utfall i t.ex. mäns och kvinnors val av arbete.
Det finns inga bevis för att könssegregering mellan olika yrken är en viktig orsakt till att män har högra inkomst än kvinnor.
En studie av nio OECD-länder visar att kopplingen mellan mäns och kvinnors olika val av arbete och inkomstskillnaderna är slumpmässiga, inte kausala. Vi vet varför: när fler kvinnor kommer ut på arbetsmarknaden blir arbetsmarknaden mer segregerad (då fler kvinnor utan utbildning går ut på arbetsmarknaden), vilket leder till högre inkomstskillnader.
Könssegregering i olika yrken beror främst på skillnader i mäns och kvinnors dragning till olika yrken och att män och kvinnor gör olika karriärval.
Moderna och "jämställda" samhällen har inte nödväntigtvis bättre poäng på populära mått för jämställdhet. Det land som har minst könssegregation på arbetsmarknaden är Kina. Det land där män och kvinnor har minst skillnad i inkomst är Swaziland - tätt följt av Sri Lanka. Trots familjevänlig politik och jämställdhetslagstiftning har Sverige (och andra nordiska länder) inte lyckats bättre än anglosaxiska länder vad gäller att eliminera mäns och kvinnors yrkesval.
Mer än summeringen blir det inte idag, och jag gissar att de flesta som läser här på bloggen knappast är förvånade över dessa "häpnadsväckande" resultat, utan att det snarare är vardagsmat. Jag tänkte ta upp väl valda delar av boken framöver, men för den som vill läsa vidare eller se argumentationen för dessa slutsatser föreslår jag att du laddar ner den här.
En sak är iallafall klar när man läser detta. Om feminister tycker det har blivit jobbigt att vara just feminister idag - det kommer att bli ännu tuffare framöver.
Speciellt tack till Mannsutvalget för länken.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar