"Kvinnor lider inte av penisavund, slår SCUM-manifestet fast. Män lider av fittavund. Det är väl en alldeles utmärkt utgångspunkt för en diskussion om könsroller bland landets gymnasieelever."
Anna Laestadius Larsson, i SvD. Läs här. Menar hon något i den här stilen?
"Hej pojkar - idag ska vi prata om er destruktiva manlighet och ert fittavund.... Men först börjar ni med att i kör säga 'Jag är en anspråkslös liten skit'"
"Undrade om det är så männen känner när de får lite högre lön och styrelseposter bara för att de är män."
SvaraRaderaSjälvklart handlar det alltid om att de får det för att de är män. Blir så störd på den diskussionen. Tänker på Carl Bildts "kvalitets tid" med sina barn. Många av dessa män har kommit dit de har kommit genom att offra saker och ting. I vissa fall familjen. På mitt gamla jobb i ett amerikanskt företag visade det sig att alla manliga chefer var skilda. Min gissning är att de inte hade så mycket kontakt med sina barn.
Så de har inte kommit dit de kommit för att de är män - utan för att de är beredd att betala priset. Det finns även kvinnor som kommit en bit på vägen nu men många hoppar av när de får familj. Tryck från mannen - eller eget val? Vad vill man prioritera?
Läste någon som diskuterade det här med "deltidsfällor" som tog upp en bra frågeställning:
http://ravennasblogg.blogspot.com/2011/11/deltidsfalla-ett-begrepp-som-stor-mig.html
[blockquote]Det viktigaste tycks vara att pensionen blir så hög som möjligt och så lika partnerns pension som möjligt - inte att man får ut största möjliga lycka av livet på vägen till pensionen. Om en kvinna medvetet och till en kostnad väljer att spendera 5000 vakna kvalitetstimmar extra tillsammans med sina barn så är det inget att klandra henne för eller försöka få henne att känna sig fångad i en fälla för. Vaddå "deltidsfälla"?!? Kan man inte kalla det "mertidsfri" istället? 5000 timmar motsvarar över ett år i vaken tid. Hennes liv, hennes val. Jag önskar henne all lycka, och jag slår vad om att hon på ålderdomshemmet om många år kommer att tycka att det var värt kostnaden att få en bättre relation med sina barn och många fina minnen.[/blockquote]
Vill bara förtydliga att jag även känner till män som väljer bort arbete som chef eller styrelseledamot då de vill prioritera annat i livet. Som vägrar ta med sig arbetet hem i form av arbetstelefon och bärbar dator då de vill skilja på privatliv och arbete. Precis som det finns kvinnor som satsar på karriär.
SvaraRadera
SvaraRadera”Jag såg den förra veckan. Satt där i den omvända världen på en av de röda sammetsklädda kvinnostolarna och smaskade i mig vindruvor och godis med ett sting av dåligt samvete eftersom de på mansläktaren inte fick smaka. Undrade om det är så männen känner när de får lite högre lön och styrelseposter bara för att de är män.”
Ordningen återställd.
Idag sätter jag mig på min sammetsklädda mansstol och smaskar i mig vindruvor och godis när jag sitter på min styrelsepost som jag fick bara för att jag är man.
Jag skojar givetvis, jag försöker tagga ner på godiset. Dock har jag lite dåligt samvete för att jag fick min styrelsepost bara för att jag är man.
@Trollan: Jag har slutat reagera på den där med män och styrelser. Många av de där standardargumenten är jag bara så less på att jag inte orkar bry mig. Det jag reagerar på är att A.L.L. bara sådär nu har fastslagit att män lider av fittavund och menar att det är en bra utgångspunkt att diskutera det här avundet med gymnasieelever. "Hej pojkar - idag ska vi prata om er destruktiva manlighet och ert fittavund.... Men först börjar ni med att i kör säga 'Jag är en anspråkslös liten skit'"?
SvaraRadera@elchalce: fniss! :)