Igår kväll var jag ute och gjorde patriarkatets verk och kände mig överordnad. Jag skottade snö! En riktigt tung plogkant var det dessutom. Faktum är dock att jag nuförtiden inte har något emot att göra såna här typiskt "manliga" saker. Jag behöver inte "protestera" längre utan kan t.o.m. trivas och vara nöjd över mig själv när jag gör dom. "Här går jag med min snöskyffel och gör minsann en bra grej! Det kan ni inte ta ifrån mig längre!". Varför ska min fru måsta göra det bara för att några elitfeminister tycker det - när jag är starkare än henne? Det blir nästan lite av en skön protest att räcka långfingret åt dom genom att gå där och vara könsstereotyp utan att skämmas ett dugg, utan till och med ha mage att gå och trivas också!
Men visst, det finns roligare saker. Jag tänkte att jag skulle få tiden att gå lite lättare genom att för en gångs skull höra på radio. Faktum är att jag har börjat få väldigt svårt att lyssna på radio och läsa tidningar nuförtiden eftersom jag börjar se hur mycket propaganda det är som kablas ut. Och att public service skulle vara "fri" radio och "fri" television? Jo, tjena. Även om jag naturligtvis är med på att det inte skulle vara att föredra att alla nyheter var kommersiella. Jag tänkte dock bara göra en kort redogörelse över vad jag fick höra på P1 när jag traskade fram och tillbaka med min plogkant.
Först hamnade jag mitt i en intervju med #prataomdet-Koljonen. Faktum var att hon inte lät alltför ovettig (som man säger häruppe) förutom att hon lyckades klämma in könsmaktsordningen och hävdade att det var ett pojkbeteende att tafsa hej vilt på tjejer i skolan (och vuxenvärlden låter dom dessutom göra det då lärarna menade att "pojkar gör så" och "han är nog bara kär i dig"). Jag som är uppvuxen i lite av en Bullerbytillvaro som liten känner definitivt inte igen det där med fritt tafsande på tjejer. När hon och reportern i slutet av intervjun tillsammans börjar gråta över att det var så fint att Johanna inte brydde sig om priset hon fick utan att hon istället kände att "om hon dog nu hade hon iallafall gjort EN bra sak" fick jag dock lite väl mycket ryggdunks och självgodhetskväljningar. Vi får sedan veta att man morgonen efter ska ägna ett helt program åt "näthatet" som följde i kölvattnet av #prataomdet. "Vilka är det som hatar på nätet?". Låt mig gissa att det är de arga, unga vita männen, och att de gör det av rent könsmaktsordningsgrundade skäl.
Nästa program är utdrag från Täppas och Ring P1. Vet inte varför, men jag gillar Täppas sätt att prata. Han låter som en riktig myskorv - och så är det allt mellan himmel och jord som kommer in via telefonlinan.
Sedan barkar det ordentligt när programmet OBS tar upp staden i Mexico där 500 kvinnor mördas om året. Radiorösten (nån socialantropolog) låter lite som någon av medlemmarna i Knutna Nävar och hela texten är fullkomligt genomsyrad av radikalfeministisk teori. Patriarkala nätverk av män struntar i morden. Kvinnornas kroppar används som verktyg. Våldet i hemmen har trappats upp på grund av att många män förlorat arbetet och som sista desperat utväg för att få behålla sin status så ser de till att spöa upp frugan, så de åtminstone ha NÅN de kan utöva makt över. Kvinnorna är dessutom ensamma familjeförsörjare osv. Jag får känslan av att jag lyssnar till en inspelning från något revolutionärt kommunistiskt parti på 70-talet. Enda skillnaden är att man bytt klass mot kön. Efter att denne herre fått lägga fram sin text kommer ett inslag om en ekonom som tydligen tycker att den kinesiska modellen av kapitalism är bra.
Tyvärr (?) kan jag inte länka något av programmen eftersom SR:s hemsida verkar ha allvarliga problem med scripten de kör på serversidan (har varit så sen åtminstone igår). Men det kanske inte är så viktigt det där med tekniken, det är ju ett av patriarkatets verktyg. Jag trodde att det var Sovjet-Sverige jag växte upp i, men efter gårdagens radiosändning verkar det som att Sovjet-Sverige tydligen lever än.
Kort tillägg:
Apropå Mexico och mord på kvinnor (femicides) mördas det långt fler män i staden Ciudad Juarez. Att man blåser upp detta som ett kvinnoproblem visar bara i mitt tycke vilken syn vissa feminister har på män. Jag kan inte dra andra slutsatser av detta än att de tycker att en kvinnas liv är mer värt än en mans. Som jag förstått det är en vanlig procedur för de män som mördas av narkotikagängen att man efter diverse tortyr börjar med att skära av honom kuken för att gå vidare till att skära av andra kroppsdelar (medan han fortfarande lever förstås) för att någonstans avsluta med att hugga huvudet av honom. Sedan styckar man resten av kroppen och slänger ut kroppsdelarna på gatorna i det område där han bodde. Hela proceduren spelas inte sällan in på video också. En kopia levereras sedan till släkt och vänner.
Narkotikagängens Mexico är ett helvete för både män och kvinnor.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar