Om kollektivistiska resonemang

Läser på Genusnytt att kvinnor i byggbranschen i Norge har tjänar mer än män. Detta på grund av att kvinnor i byggbranschen förekommer i ledande befattningar jämfört med männen. Och nej, jag har inte tänkt gå igång och skrika om hur hemskt detta är (och jag tror inte att Pär Ström menar att det är det heller) utan att det snarare handlar om att peka på inkonsekvensen i jämställdhetsdebatten idag.

Schyman brände som bekant pengar i Almedalen i somras - med utgångspunkten att kvinnor tjänar mindre än män – utan att titta på vad de jobbar med – och konstaterar att kvinnor tjänar mindre än män – utan att titta på utbildning, arbetsuppgifter, övertid m.m.

Jag undrar hur man ska hantera situationen med norska byggbranschen om man har en sådan kollektivistisk syn. Ska man strunta i detta faktum på grund av att man tycker det är viktigare att se att män över hela världen har större inkomst än kvinnor eller är det faktiskt ett problem? Vem sätter kriterierna för när det är dags att agera? Vem bestämmer vilka grupperingar det är som är intressanta? Kvinnor i väst har t.ex. mindre inkomst som kollektiv än män, men grupperar man istället utan att ta hänsyn till kön ser man att afrikaner har mycket lägre inkomst än svenskar - bra mycket större än skillnaden mellan svenska kvinnor och män!

Struntar man i att männen har lägre inkomst i byggbranschen på grund av att män i Sverige kollektivt har högre inkomster än kvinnor borde man också strunta i att kollektivet kvinnor i Sverige har lägre inkomst än män – med hänvisning till att Afrikaner oavsett kön har lägre inkomst än svenskar. Ska man vara konsekvent vad gäller prioritering av saker utifrån vem som är mest orättvist behandlad lär svenska kvinnor komma väldigt långt ner på listan ”sett ur ett globalt perspektiv” (vilket är ett populärt uttryck i debatten idag).

"Livet på söder" är på riktigt

Ni som ramlat över bloggen "Livet på söder" har säkert noterat att det handlar en hel del om ekologiska cykelhjälmar, klimatpepp och surdegsbröd. För att inte nämna macchiatos och barnyoga. Nu är det bevisat att bloggen kanske inte är så överdriven som den ibland kan verka. Stockholm har nämligen fått världens första surdegshotell där folk kan lämna in sin surdeg när de åker på semester - så sköter hotellet om degarna och ser till att de mår bra.

Only on Söder, Sweden, folks...

Schyman goes South Park

Glad Påsk!

Gjord med SP Studio. Sprid gärna vidare, länka mig gärna om du använder bilden.

Genusöverkänslighet

Nåt säger mig att genusväldet kommer att stöta på ordentligt med motstånd i USA, och tittar man på det här klippet från "The Daily Show" så blir man fascinerad av hur upprörda folk blir av en reklambild av en mamma som målat sin 5-årige sons tånaglar rosa. Herregud vad de här människorna skulle ha det jobbigt i Sverige...

Anna-fallet vs Assange

Eva-Britt Svensson menar att Sverige måste vägra lämna ut Anna till Grekland. För den som inte hängt med har det stått en hel del om Anna-fallet i nyheterna senaste dagarna. En svensk tjej åker till Samos och blir enligt henne själv våldtagen. Läkare i Sverige bekräftar att det finns spår på hennes kropp som stämmer väl överens med hennes historia. En grekisk diplomat får ett mail angående detta där vederbörande tycker att han ska skämmas, men svarar med att det är mailskrivaren som borde skämmas över hur svenska kvinnor beter sig i Grekland. Anna har nu själv blivit anklagad för förtal och en grekisk domstol begär nu att hon kommer till Grekland för att ställas till svars.

Jag tycker det här verkar vara en rätt otrevlig historia, men jag har ingen aning åt vardera håll överhuvudtaget. Jag har inte tänkt gå in på fallet specifikt, har inte satt mig in i det, och har heller inte tänkt göra det. Jag tycker det är skandal att på förhand döma Anna med hänvisning till "hur svenska kvinnor beter sig" i Grekland - hon har rätt till en rättvis prövning som alla andra - precis som män eller invandrare inte ska anklagas kollektivt utifrån vad andra män eller invandrare gör.

Det jag däremot skulle vilja att folk noterar är parallellerna, eller rättare sagt det som borde vara paralleller men inte är det, till Assange-fallet. Bilden man fick av fallet då var att media inte borde spekulera i skuld åt ena eller andra hållet, utan låta det hela avgöras i domstol. Nu publicerar tidningarna artiklar om den grekiska rättsrötan, Grekland anklagas för nationalchauvinism - med andra ord har media i det här fallet redan valt sida, vilket man också gjorde i Assange-fallet, men då det var "från andra sidan" så blev retoriken tvärtom.

Min poäng är: menar man att det är helt oproblematiskt att Assange ska komma till Sverige och stå till svars här - varför tycker man då att det är så problematiskt i Anna-fallet? Vi har avtal med alla EU-länder vad gäller utlämning - och vad gäller anklagelser om grekisk rättsröta finns det gott om underligheter och tecken på att människor inblandade i rättsprocessen i Assange-fallet är partiska plus att fallet skötts på ett sätt som får en att bli väldigt illa till mods.

Alexandra Pascalidou välkomnar uppmärksamheten kring fallet Anna, men hon ställer sig samtidigt undrande till varför svenskar med sådan självklarhet förväntar sig utlämning av Julian Assange hit, medan krav på utlämning av svenskar till Grekland alltid möts av skepsis.

– Vore Greklands rättsväsende verkligen så ruttet som det ibland framställts i svenska medier, så hade väl landet slängts ut ur EU för länge sedan, säger Alexandra Pascalidou.

Ja, vilka är det som är präktiga nationalchauvinister egentligen? Och hur är det med alla som klagar på Sverigedemokraterna? Lite här och var i media slungas nu anklagelser mot greker - de har dålig kvinnosyn, kan inte sköta sin ekonomi (alla vet ju att greker är lata), de är nationalistiska och tycker att Grekland är bäst i världen, Grekland är korrumperat och det bästa vore att de blev uteslutna ur EU osv. Hette det inte "vi gillar olika" förresten?

Nä, reaktionerna på fallet Anna är så typiskt Sverige. Sverige är bäst i världen och alla andra borde anpassa sig efter oss. Själv har jag problem med både Assange och Anna-utlämningarna, men det handlar mer om att jag misstror politiker i alla länder och är benägen att tro att det i starkt politiserade, medieuppblåsta rättsfall där prestige står på spel är stor risk att man försöker styra processen åt ett visst håll. Svensk medias rapportering om båda dessa fall tycker jag definitivt pekar i den riktningen. Usch...

Samlagskontrakten

Apropå samlagskontrakt är det något som är på tapeten just nu. Ask och hennes vänner har ett lagförslag som innebär omvänd bevisbörda vad gäller samlag. Mannen ska kunna styrka att kvinnan varit med på noterna när det gäller samlag. Anledningen till att folk talar om ett papper man ska skriva på är att ett papper är något som man kan ta fram i efterhand - om man nu inte väljer att videofilma hela akten då.

Här finns ett förslag på en standardmall. Många tar upp det här med att man ska ha ett kodord för att kunna avbryta kontraktet när som helst - nåt som tydligen är kutym när man håller på med BDSM-sex. Tyvärr faller hela idén med ett samlagskontrakt på papper om man kan bryta det med ett kodord - anledningen till att man överhuvudtaget har ett kontrakt är ju att lagförslaget stipulerar att mannen måste kunna bevisa att det funnits en överenskommelse. Möjligheten till muntligt terminerande av kontraktet gör att det är omöjligt att bevisa att kontraktet har gällt genom hela akten.

Tänk er följande ordväxling i rätten:
- "Jag sa det kodordet som bröt kontraktet och du fortsatte ändå!"
- "Nää, det gjorde du inte alls det"
- "Joho!"
- "Nähä!"

osv...

Har vi istället kontrakt som inte kan brytas, hur blir det då? Kan inte kvinnan bli våldtagen under en viss tidsperiod? Om tjejen som skrivit på upptäcker att hon fått mens när kläderna kommer av - är hon då skyldig att genomföra, eller måste hon göra något annat i gentjänst? Här har vi ju ett guldläge för den som gillar tvång och förnedring - så fort kvinnan har skrivit på är det fritt fram att tvinga sig på eftersom ett muntligt "Nej!" inte är giltigt längre. “Nähä, du får skylla dig själv - du skrev ju på att du godkände vaginalt samlag under en tretimmarsperiod. Under dessa tre timmar KAN du inte bli våldtagen, åtminstone inte vaginalt!”. De prejudicerande rättsfallen kommer att bli givande för den med bisarr och svart humor…

Vad folk kan tänka sig hålla på med och ställa upp på varierar ju - så den som har lycka på krogen måste först läsa igenom kontraktet, gå igenom alla eventuella oklarheter (”Vänta - jag ska bara faxa min advokat så hen kan läsa igenom det och se till att jag inte kommer att skriva på något jag inte går med på!”). Ett antal timmar och ett extra dyrt advokatarvode senare (eftersom klockan 1 en lördagnatt var då det blev läge för sex) kan paret äntligen hoppa i säng med varandra utan att vara oroliga. Men, som det heter - “den som väntar på nåt gott”...

Inte konstigt att svenska kvinnor har mindre sex än kvinnor på kontinenten - och dessutom är missnöjda över detta.

Att kvinnor sedan har mage att bli besvikna då en kille inte fattar att ett nej inte betyder nej gör mig bedrövad. Förstår ni överhuvudtaget risken en man som inte tar ett nej för ett nej tar? Kräver man att mannen ska riskera att få hela livet förstört för att man ska vilja hoppa i säng med honom ska man nog ta sig en rejäl funderare över vad det är för killar man är ute efter.

Fler som bloggar om detta:

Zac

Pelle Billing

Aktivarum

Skivad Lime visar hur lätt det är att sätta dit någon för ett påstått brott om omvänd bevisbörda används

Med örat mot rälsen

Plastikkirurgi för småbarn

Disclaimer: JA, det här är gammalt, jag vet! Hur som helst, så mycket som jag ogillar att man stoppar in feministisk propaganda i böcker för små barn och åker omkring och läser dessa på dagis så trillade jag över boken My beautiful mommy och måste få klaga på den.

Från AB Wendela:

Boken riktar sig till barn mellan fyra och sju år, och handlar om en flicka vars mamma ska operera näsan, fettsuga magen och förstora brösten....
"Min kropp har blivit äldre och får inte plats i mina kläder längre" förklarar mamman för dottern. ...
"Men Dr. Michael ska fixa det och få mig att må bättre", säger mamman.
Dr. Michael är den superhjältesliknande plastikkirurgen som ser till att mamman kommer hem ännu vackrare än förut, till dotterns förtjusning.


Äckligt är bara förnamnet. Å andra sidan behöver jag knappast oroa mig för att någon ska högläsa ur den här boken på vårt dagis och jag tror heller inte man kommer att läsa den i barnradion.

Feminism, islamism och det här med att gilla olika

Läser på SvD att feministisk streetdance ställdes in då den innehöll dans till en koranvers - och det är tydligen inte första gången som kultur med feministiskt budskap censureras i Sverige för att den riskerar att provocera islamister.

Ni som läser här vet att jag inte är direkt överförtjust i feminismen vi har i Sverige idag. Jag kan inte säga att jag är antifeminist, då feminism kan betyda väldigt olika saker och det finns feminister som säger bra saker. Jag har kommit fram till att det jag har problem med är teorin om könsmaktsordningen och idén om könet som social konstruktion. Dessa två idéer dominerar dessvärre svensk feminism idag.

Oavsett detta ogillar jag skarpt att religiösa gruppers åsikter leder till att andra gruppers åsikter inte får framföras - det är ett hot mot yttrandefriheten, och yttrandefriheten måste vara överställd religiösa principer (vilket den är enligt lag om jag fattar det rätt. Å andra sidan har vi "religionsfrihet", men till vilken gräns? Om jag bekänner mig till satanismen och det ingår i min religion att offra spädbarn - är det okej?).

Hur som helst, jag sätter rätt mycket på att vi inte kommer att få höra Gudrun Schyman, Eva-Britt Svensson eller Lars Ohly lyfta den här frågan. Ledande feminister och vänstern föredrar istället att utmåla den vite mannen som roten till allt ont. De som tar upp kvinnosynen bland religiösa invandrare blir utfrysta ur den organiserade feministiska rörelsen eftersom man är rasist om man säger något som på något sätt kan uppfattas som kritiskt mot invandrare.

Tyvärr går det inte att få båda världar. Ska man påstå sig vara för kvinnors rättigheter kan man inte ignorera att det finns en del som definitivt inte går att förena med den kvinnosyn som vissa religiösa grupper förespråkar, vissa väldigt specifikt knutna till invandrare. Istället försöker dock Feministiskt Initiativ plocka billiga poäng på att anklaga SD för att vara rasister medan Gudrun Schyman menar att motståndet mot burka och niqab kommer att göra så att den militanta islamismen "stärker sina patriarkala och religiösa krafter". Logik gällande effekten av kritik gäller tydligen inte vita västerländska män, feminismens och vänsterns måltavla nummer ett, och det ligger väl nåt i det eftersom svenska män lydigt har hukat sig och accepterat statsfeminismens krav. Samtidigt är det just uttalanden som detta som gör att Schyman och hennes vänner tappar trovärdigheten totalt.

Schymans strategi verkar alltså vara som följer: Kritik gör saken värre, så det är bättre att vara tyst. De militanta islamisterna kommer i framtiden i ett slag av insikt som en blixt från klar himmel att inse att de har en s.k. "unken kvinnosyn" och går kollektivt med i Feministiskt Initiativ eller Vänsterpartiet. Det hela kröns av en islamsk pride-parad genom Stockholms gator sjungandes Kum-ba-yah där ledande mullor deklarerar att den store profeten var faktiskt gay. Muslimska kvinnor bränner behån och niqab i ett stort bål utanför Nationella Genussekretariatet. Gudrun, Tiina och ledande kvinnliga HBT-personer bjuds in till fredagsbönen i moskén, tillsammans med männen, och kröner ceremonin med ett postkolonialt islamistisk-feministiskt performancenummer som avslutas med ett interaktivt rollspel som syftar på att problematisera hur kön görs i moskén.

I vanliga fall klagar man på att det inte går fort nog att införa jämställdhet. EU-parlamentarikern Viviane Redings utmaning till de europeiska storbolagen är minst 30 procent kvinnor i styrelserna till år 2015. År 2020 ska andelen vara 40 procent. Men det är klart, ovanstående scenario har garanterat hunnit inträffa innan dess, alldeles av sig själv. För kritik gör ju saken värre.

Läs gärna Skivad Limes inlägg om symboldebatterna vi har idag istället för att diskutera riktiga problem. Tystnaden som kommer att gälla tjejernas inställda dans till förmån för de nya sedlarna säger en hel del.

Faderskap och vaccinering

Åsa Erlandsson tar i Aftonbladet Wendela upp hur gammaldags processen fortfarande är vid fastställande av faderskap idag. Något som hon inte ens berör endast berör med en mening (som har varit en av de stora ögonöppnarna för mig när jag börjat intressera mig för de här frågorna) är att efter att faderskapet fastställts är du som pappa endast skyldig att betala underhåll. Det är upp till mamman om du ska få del av vårdnaden, eftersom hon får den ensam, automatiskt. Faktum är att jag senast förra veckan träffade på en man som råkat ut för just detta - dvs han hade ingen vårdnad av barnet då mamman vägrat ge honom det. Som tur var fick han träffa sitt barn, men de dagar han får lov att vara med sitt barn har han ingen ersättning från Försäkringskassan.

Enda alternativet man har i det här läget som pappa är då att driva en civilrättslig process, som man får bekosta själv. Har hört att det brukar gå på åtminstone nånstans runt 100 papp... (nån som vet mer om detta?). Så går det till i Sverige idag, 2011.

Lästips: Ett städat yttre granskar DISA-metoden, satsningar specifikt på tonårstjejer för att de ska må bättre. Inte helt otippat när det gäller satsningar som verkar grunda sig på en feministisk världssyn så saknas helt vetenskapliga belägg för att metoden fungerar. Faktum är att det kanske inte bara är slöseri med skattepengar, utan rent av har motsatt effekt för tjejerna som tvingas genomgå programmet. En annan satsning med typiskt feministiska förtecken är vaccineringen som görs mot livmoderhalscancer. Med tanke på bieffekterna av svininfluensevaccinet skulle jag vara väldigt tveksam till att låta min egen dotter bli vaccinerad, då det verkar vara ytterligare ett vaccin som pushas ut utan att man har testat det ordentligt (och jämfört med svininfluensan är det inget säsongsbetonat virus det handlar om), och vissa menar att pojkar också borde vaccineras för att det ska ha någon effekt. Till skillnad från DISA är dock vaccineringen mot livmoderhalscancer frivilligt, då DISA-projekten ofta är en del av den obligatoriska undervisningen.

Tack till Fabbe för tips!

Politiskt korrekta pengar

Missförstå mig rätt, jag tycker inte om Evert Taube. Har jag aldrig gjort. Jag tycker han verkade vara en suput som snodde låtar av andra och var ute och svinade runt medan frun fick vara hemma och ta hand om ungarna. Som bonus på det skrev han sen låtar som "Pappa kom hem". Nånstans skär det sig väldigt illa tycker jag. Å andra sidan är det rätt mycket jag inte gillar som andra gillar. Typ "Let's dance", och jag har heller aldrig varit på en enda hockeymatch i hela mitt liv - vilket gör mig lite udda när senaste matcherna gås igenom vid fikat på jobbet. Men om Taube på 50-lappen är ett svek mot sexturismens offer - hur tolkar man då medias uppskrivningar av Kerstin Thorvall?

Hur ska pengar se ut i Sverige idag för att vara okej? Så här kanske?




Uppdatering: Bonnie Bernström klagar på att 1000-lappens bild gick till en man. Jag säger som några trevliga twittrare: Patriarkalt att mäta allt i pengar! Bonnie glömmer synlighetsfaktorn, hur ofta ser man en tusenlapp i affären?

Kan kvinnor vara gärningsmän?

Från artikel här. En kvinna knivhögg en annan kvinna, avslutningsvis står det att gärningsmannen greps, men frigavs senare under natten efter förhör. Det kan mycket väl vara okej att skriva på det sättet men det ser väldigt konstigt ut. När man läser avslutningen undrar man om man missade något om en man i texten, eftersom det handlade om två kvinnor. Nån språkpolis som har koll på om det är okej att skriva på det här sättet? Jag tycker det låter konstigt.

Lästips: Ett städat yttre skriver att pojkar behöver må sämre i skolan. Tycker det var en intressant vinkling på problemet med pojkars prestation och betyg i skolan.

Noterat

Mats Alvesson, professor vid Ekonomihögskolan, medskribent till boken "Kön och organisation", ligger bakom en artikel på SvD idag som handlar om vad som händer när man tillsätter personer beroende på vilket kön de har. Kontentan är att även om man ökar den "reella" jämställdheten ställer man den inkvoterade personen i tveksam dager och misstänkliggör det inkvoterade könet. Jag tycker den var läsvärd, du hittar den här

En ung kvinna frias från sexbrottsåtal:

Det var på hösten 2008 som pojkens föräldrar gjorde en anmälan om att deras pojke och den tre år äldre flickan har sexuellt umgänge. Inget våld eller tvång har förekommit, men åklagaren påpekade att pojken var under 15 år, och det är straffbart att ha sex med en person under 15 år.

Trots detta friar Skellefteå tingsrätt den unga kvinnan, som i dag är i övre tonåren.
Å ena sidan menar tingsrätten, utifrån vad som framkom vid rättegången, att det finns starka skäl att tro att hon visste om att pojken var under 15 år.
Å andra sidan resonerar tingsrätten i domen kring den omständighet att man kan fria där ungdomar runt 15 år har sexuellt umgänge och där det inte förekommit något våld eller tvång.

Nu vet jag inte hur det är med just det här fallet, men jag har tidigare tagit upp fall som varit liknande dessa men könen varit ombytta, och då har pojkarna dömts. Jag skulle gärna vilja att en utredning gjordes där man gick igenom hur kön spelar roll för påföljd vid denna typ av brott. Som det är nu har jag sett ett flertal fall där man dömer pojkar som utan tvång haft sex med minderåriga men då rollerna är ombytta frias flickorna. Läs mer här. Notera att man i vanliga fall brukar säga att pojkar mognar senare - vilket i detta sammanhang borde innebära att man ska se flickorna som ännu äldre än deras biologiska ålder och vice versa.

Jävla värld!

Det är ungefär 1,5 år sedan jag började intressera mig om vad som händer utanför min egen lilla bubbla. Innan dess brydde jag mig väldigt lite. Det har att göra med att man får barn, tror jag. Man börjar fungera på ett annat sätt. Man funderar över vad det är för värld de ska växa upp i. Följden blir att man också funderar själv över vad man har vuxit upp i för värld - man jämför nu och då.

Det ord jag kommit att tänka på mest när jag dykt ner i de frågor jag dykt ner i, vilket främst är jämställdhetsdebatten, upphovsrättsfrågor och klimatdebatten - är ordet korruption. Korruption betecknar jag som att en människa med viss makt väljer att åsidosätta det den är satt att göra till förmån för egna fördelar. Jag har förstått att korruptionen är rätt stor i Sverige, mycket värre än jag trott när jag var liten. FN och EU ska vi inte tala om, och FN har jag i alla fall när jag var liten trott var något bra. Så inte längre.

Det är jobbigt att förlora oskulden och inse hur illa det är ställt med så mycket idag. Samtidigt får det en att inse hur viktiga de små sakerna är i livet. Då man fattar hur lätt det är för en vanlig människa att råka ut för problem blir det viktigt att välja sina allierade, och det har glatt mig väldigt att se hur många det ändå finns därute som väljer att se allt det vi har möjlighet att se idag. Jag tror det är svårt att spekulera i hur stora konsekvenser dagens nya informationsflöden redan har för samhället, men stora är de redan, och större kommer de att bli. Nya källor har etablerats de senaste åren - makten har förskjutits från media till enskilda bloggare och diskussionsforum, och de gamla strukturerna är förstås inte vidare glada över detta. Visst, folk i allmänhet kommer förmodligen se hockey och Let's Dance men de som faktiskt vill skaffa sig en bild av vad som händer i världen idag har helt andra möjligheter än förr. Måtte det fortsätta så.

Här har vi ett bra exempel på korruption. Politiker vill kontrollera oss, men förvägra oss rätten att kontrollera dom! Kan nån förklara för mig varför en människa med makt ska kunna åtnjuta åtalsskydd? Känns som bäddat för att folk ska missköta sig. Jag blir uppriktigt sakt rent förbannad av att läsa sånt här. Jävla värld!

Är det kvinnligt att inte bry sig?

De nya talespersonerna för Feministiskt Initiativ menar i en artikel på Newsmill att dagens säkerhetspolitiska strategi tar avstamp i att våld kan lösa konflikter och att människors säkerhet är beroende av vapen. Dessa utgångspunkter har med föreställningar om maskulinitet att göra.

Utan att vara insatt i den här historien i Libyen tycker jag att det med samma logik betyder det att det är något typiskt kvinnligt att inte engagera sig (annat än att blåsa ut en varmluft i form av anklagelser mot män) då det gäller att försöka undvika att en galen diktator försöker ha ihjäl en hel massa människor?

Eller tänk så här: om en kvinna är på väg att bli våldtagen och - varför ska jag försöka avstyra våldtäkten genom att med våld försöka brotta ner våldtäktsmannen på marken? Det är ju bara en unken föreställning om maskulinitet att tro att det kan göra saken bättre. I kvinnlig ordning borde jag alltså låta bli att bry mig här? Eller är det hela ett dåligt aprilskämt?