Genusteater på universitetet

Här har vi såna här grejor som universitetet verkligen ska hålla på med. Verkligen en del av kärnverksamheten:

Forskning - undervisning - teater: Att synliggöra, utmana och förändra stereotypa föreställningar om naturvetenskap och genus
Samarrangemang mellan Umeå centrum för genusstudier, Umeå School of Education och Teknisk-Naturvetenskapliga Fakulteten vid Umeå universitet.

I projektet utforskas lärarstudenters relation till lärande och undervisning i naturvetenskap: Hur förändras deras syn på naturvetenskap när såväl ämnesinnehåll som undervisning i ämnet belyses med ett kritiskt genusperspektiv? Hur stärks studenten i sin roll som blivande NoOlärare av en sådan vidgning av ämnesundervisningen eller på vilket sätt uttrycks ett motstånd mot att beakta sådana aspekter? Hur skapas identiteter som lärare i naturvetenskap och hur påverkas detta identitetsskapande av ämnesdidaktiska kunskaper och genus(o)medvetenhet?

Läs mer här och här

"Kvinnor kan" gäller även i rätten

Innan jag börjar vill jag först bara säga att jag inte är ute efter att påstå att kvinnor är pedofiler i större utsträckning än män - jag tror själv att det finns ungefär lika många rötägg fördelade över respektive kön, vare sig det gäller pedofiler eller såna som misshandlar sin partner. Det här inlägget handlar om att försöka uppväga medias ensidiga bild av män som onda subjekt och kvinnor som goda och viljelösa offer. Jämställdhet kräver att även kvinnor ses som människor som är kapabla att ta ansvar för sitt eget liv och sina egna handlingar. Det innebär att man inte kan urskulda och ursäkta kvinnors handlande i större utsträckning än män. Om vi ska se kvinnor som kapabla ute i arbetslivet gäller detta även inom rättsväsendet!

Ingen har väl missat de 23 kvinnorna som nu åtalas för barnporrsinnehav. Jag har tidigare tagit upp att media inte gärna vill uppmärksamma kvinnors sexbrott, men i och med detta rättsfall måste man helt enkelt rapportera. Intressant är att se hur man istället vinklar detta till att det är den 43-årige mannen som är ansvarig. Han har skickat barnporrbilder till kvinnorna, som enligt chattloggar påstås ha begärt fler bilder. Som Olsin Cantwell uttrycker det:

.. journalistiken kring ­denna utredning har utgått från föreställningen att de misstänkta är några slags viljelösa offer för en satanisk man.

Själv har jag sett löpsedlar och rubriker i stil med att 'de kom och hämtade henne då hon firade sin 60-årsdag', 'Det var äckligt så jag raderade allt' och 'Malin greps på grund av nätchatten'. Jag kan inte för mitt liv föreställa mig att man skulle skriva något sådant om det handlat om män. Däremot har jag förståelse för att man inte skulle polisanmäla någon om någon skulle få för sig att skicka en barnporrbild i en chatt på grund av rädsla för att man själv skulle kunna bli drabbad utan att ha gjort något. Enligt åklagaren handlar det dock om att kvinnorna frågat efter fler bilder, några påstås också ha skickat nakenbilder på sina egna barn, eller barn i släkten, tillbaka. Det är rätt stor skillnad att gå från att bruta kontakten vid ett första passivt mottagande utan att anmäla - till att vara delaktig på det viset.


Amerikanska justitiedepartementets genomförde en undersökning om sexuella övergrepp på ungdomsvårdsanstalter, "Sexual Victimization in Juvenile Facilities Reported by Youth, 2008-09", (läs sidan 13). 95% av alla som rapporterat övergrepp påstår att det var kvinnlig personal som låg bakom övergreppet.

Återigen - jag menar inte att det är vanligare att kvinnor är pedofiler än män. Det har jag inte koll på - (jag tvivlar dock på det, min gissning är att övergreppen ser olika ut men att det är relativt jämnt fördelat mellan könen). Däremot är det tydligt att samhället har svårt att acceptera att kvinnor också kan vara förövare. Feministiskt vinklad media och rättsväsende har spelat en viktig roll här. Bilden av en pedofil idag är att det är en socialt avvikande man, en bild som Patrik Sjöbergs uttalanden på sistone har nyanserat rejält. Rapporten från Amerikanska JD fick mig själv att tvivla på det jag läste. Det blir intressant att se hur rapporteringen fortsätter i detta fall, och hur det hela kommer att sluta. Det kan komma att säga en hel del om samhällets attityder till kvinnlig pedofili.

Läs också Medborgarperspektiv och GenusNyttom detta.
Rapporten från Amerikanska Justitiedepartementet hittar du här.

Den biologiska olyckan och feminism som skapar patriarkat

Okej, det här kan tyckas vara en liten grej, men jag har en personlig koppling till detta. Forskningsresultat från Umeå Universitet igen. Genetik den här gången. Det handlar om X och Y-kromosomer. Manligt och kvinnligt alltså.

"Hanar har en X-kromosom medan honor har två. Detta gäller för både människor och bananflugor. Trots det ska generna som ligger på X-kromosomen uttryckas lika mycket i hanar som i honor. Nu visar Umeåforskare i tidskriften Nucleic Acids Research nya rön som förklarar hur denna kompensering kan vara så exakt som den är."

Rubriksättningen är "Hur hanar kompenserar för sina brister", och jag undrar om det är en slump. Det är inte bara i SCUM-manifestet man kan läsa om att män är en biologisk olycka. Att män har XY istället för XX brukar av vissa feminister beskrivas som att "något trillade bort" från Y-kromosomen. Den är egentligen bara ett misslyckat X. Hanar är bara ofullständiga kvinnor.

Här kommer min personliga koppling. När jag gick i högstadiet hade vi en medelålders lärarinna som inte var direkt förtjust i oss pojkar. Det var här det började, det här med att jag fick lära mig att jag som man var sämre än kvinnor. Tillsammans med en del annat drog hon just det här med män som sämre på grund av kromosomuppsättningen. Och visst, som jag förstår det finns det problem med Y-kromosomen som medför att män har lättare att få olika medfödda sjukdomar. Å andra sidan har jag också fått höra att Y-kromosomen kan vara anledningen till den större variationen bland män. Män är som bekant överrepresenterade både bland genierna och dårarna. Det känns talande att man i rubriksättningen väljer att titulera detta som "brister".

Okej, det här kan tyckas vara en struntsak, varför överhuvudtaget bry sig? Jo, för att jag väldigt väl kommer ihåg den här lektionen, det är något jag har burit med mig. Jag var antagligen känsligare för såna här saker än andra. Många sådana här små saker har inneburit att jag lagt ihop saker och trott att jag har varit dålig, just på grund av att jag varit född till man - medan andra pojkar/män inte bryr sig alls i samma utsträckning har jag förstått. Och det är här det intressanta kommer - det är antagligen dessa män som är sådana män som feminister anklagar för att göra allt ont här i världen. På det sättet fungerar feminismen som en ideologi som används för att gallra ut de känsligare männen mot de okänsligare. De pojkar som sitter i klassrummen och tar åt sig av feminismens gift är de som inte behövde göra det överhuvudtaget. Det kväser dom - medan de män som inte bryr sig får fördelar av detta. Och vilka män är det som anses attraktiva? Det är ingen slump att eDarling riktar sig till de som har "höga krav".




Feminismen är, med dess egna termer, högst delaktig till att skapa det som i dess egna termer brukar beskrivas som "patriarkatet". Att genomskåda detta och förstå att man inte är ond i egenskap av sitt kön är oerhört befriande!

Osminkad Mona Sahlin bad om ursäkt

Fick följande tips av Fabbe:
Från SvD, en artikel med rubriken "Orakad Muller bad om ursäkt":

Ensam på en scen på fabriksgolvet vände sig en orakad Victor Muller till Saabs alla anställda.

Som Fabbe skrev:
Rakning och sminkning får väl ses som hyfsat likvärdiga procedurer - båda görs för syns skull och ingedera är nödvändigt ur hälsoperspektiv -- eller strikt nödvändigt ur socialt perspektiv

Visst, det är en petitess - men det säger något att det är okej att i media anmärka på mäns utseende men inte kvinnors. Jag skulle inte bry mig om att gnälla ifall det inte var för att det inte är ovanligt att feminister i media påstår att kvinnor bedöms efter utseende medan män inte behöver bry sig om hur de ser ut. Vad tror ni hade hänt om SvD hade skrivit en rubrik om att en osminkad Mona Sahlin gjort något?

Dags sluta #prataomdet?

I skuggan av IMF-chefens eventuella förehavanden... Feckblog är igång igen. Nu har han hittat åt en studie från 2007 om sexuellt tvång gentemot kvinnor och män. Data kommer från från IDVS (International Dating Violence Study) som vände sig till studenter på 38 olika platser över världen, även om det vid snabb anblick ser ut att röra sig om den industrialiserade delen av världen (Europa, USA, Kanada, Sydkorea, Kina, Indien & liknande - ja, Sverige finns också med).

Ingen missade väl #prataomdet-kampanjen som syftade till att diskutera saker som definitivt hör hemma i den här häraden. Istället för anekdotisk bevisning har vi alltså här data från folk som faktiskt försökt göra en undersökning. Författarna av studien påstår att det vid genomförandet inte fanns någon större studie än IDVS gällande detta syfte - det ska alltså vara världens största datamaterial på området man använt sig av (7,667 universitetsstudenter på 38 platser över världen).

Det finns mycket annat intressant (t.ex. studiens syfte och vad man kommer fram till) men jag tänkte bara rycka de siffror Feckblog presenterar då bara de i sig är intressanta.

Utslaget över alla respondenter får vi följande siffror vad gäller sexuellt tvång, både fysiskt och verbalt:

--------------------------------Men------------Women-
Forced sex:              almost 3.0%             2.3%
-forced oral/anal sex:          2.4%             1.6%
-forced vaginal sex:            2.1%             1.6%

Verbal Coercion:               22.0%     almost 25.0%
- insisted on sex w/o condom   13.5%            11.0%
- insisted on vaginal sex      11.7%            14.7%
- insisted on oral/anal sex     7.5%             8.3%
- threatend into oral/anal sex  1.9%             1.7%
- threatend into vaginal sex    1.9%             1.8%

At least one type of CSA       30.0%            32.0%
----------------------------------------------------

Vad gäller fysiskt tvång var alltså männen aningen mer utsatta än kvinnorna, 3% jämfört med 2.3%. Inte riktigt vad jag hade trott själv om vi säger så, och definitivt inte den bild som visas upp i media idag (hänger ihop det där). Den bild jag själv fått är att kvinnor definitivt skulle vara mer utsatta för detta. Anmärkningsvärt är också att vad gäller övertalning om sex utan kondom blev männen utsatta för det i större grad än kvinnorna. Slutsiffrorna blir alltså att det är 30% av männen som rapporterat någon incident medan 32% av kvinnorna gjorde det. Inga anmärkningsvärda skillnader mellan könen alltså, även om kvinnor är aningens mer utsatta. Med tanke på vad vi läser i tidningarna skulle jag själv för ett par år sedan trott att förhållandet var 1 till 5 eller något liknande. De flesta berättelserna i #prataomdet-kampanjen kom från kvinnor, vilket också gav en bild av kvinnor som utsatta och män som förövare.

Är det inte hög tid att en gång för alla skrota feministiska teorier om att män utnyttjar kvinnor sexuellt för att visa sin makt och överlägsenhet? Varken IMF-chefen eller Kapten Klänning är representativa för majoriteten av män - precis som majoriteten av kvinnor inte ska vara ansvariga för vad ett fåtal kvinnor gör.

I väntan på Strauss-Kahn-poängplockning

Ingen har väl missat anklagelserna mot IMF-chefen? Nu väntar jag bara på första artikeln där någon ledande rabiatfeminist försöker plocka poäng på att hävda att Dominique Strauss-Kahn bara är som alla andra män. Jag hävdar att den är en lågoddsare. Å andra sidan märkte jag aldrig att det kom någon "Kvinnor drabbas värst av Fukushimakatastrofen" som jag trodde. Det får man se som positivt.

Oavsett om anklagelserna stämmer eller inte (karln har erkänt att han gjort saker som pekar i den riktningen tidigare) gillar jag @kjhealy's kommentar till det hela:

"No-one told Dominique Strauss-Kahn that being Director of the IMF doesn't mean you get to do to people what the IMF does to countries."

IMF är ingen "snäll" organisation. Inte FN heller.

Nästan en transgenusmotor

Sajten http://www.jewify.org gör samma sak som Transgenusmotorn, fast för engelska sajter och den byter zigenare mot judar.

Bakåtsträvande barnmorskor och byggare?

Byggbranschen väljer bort kvinnorna hävdar Jessica Löfström, vd för bemanningsföretaget ExpanderaMera, i en debattartikel i SvD. ExpanderaMera hyr ut och rekryterar personal inom yrken som: snickare, betongarbetare, byggnadsarbetare, träarbetare, hantverkare, byggtjänstemän, byggnadsingenjörer och byggchefer.

Läser man sen artikeln så är det Jessica ondgör sig över att bransch- och arbetsgivarorganisationen Sveriges Byggindustrier utsåg en styrelse i början av maj där det inte fanns en enda kvinna med bland ledamöterna. Hon hade innan utnämnandet av styrelsen själv lämnat in en lista med förslag på kompetenta kvinnliga profiler - något hon hade gjort gången innan också.

Det här är inte bara en styrelsefråga hävdar hon, utan visar hur byggbranschen fungerar och styrs. Branschens mansdominans tyder på att man inte har tillräckligt mycket mod för att stå vid sitt ord om att öka mångfalden, stärka svenska byggföretags konkurrensförmåga och göra byggbranschen mer attraktiv. Hon manar till upprop för fler kvinnor på ledande positioner i byggbranschen, ett upprop som visar att förändring är nödvändigt för att göra branschen attraktiv samt släppa in och behålla de kvinnliga talanger som har eller funderar på att söka sig till byggbranschen.

Jag kan hålla med om att det inte är enbart en styrelsefråga, men det är så att man nästan skäms å Jessicas vägnar då hon enbart förespråkar att kvinnor ska in på de ledande positionerna och säger att den måste göras attraktivare för kvinnor. Byggbranschen är Sveriges farligaste bransch, en bransch där 42 personer om året mister livet, och det är sant att det är den bransch där det finns minst kvinnor. Då Jessica arbetar inom rekrytering till just denna bransch torde hon ha en aning om hur många (läs: få) kvinnor som söker sig till huvudverksamheten i denna bransch, dvs själva byggandet. Därför är det orättvist att hon kräver att fler kvinnor ska in på de ledande positionerna.

Jessica, varför måste byggbranschen göras mer attraktiv för att locka kvinnor? Varför tycker du inte att kvinnor kan ta samma villkor som män i den bransch du arbetar i? Har du hört talas om det där med att jobba sig upp - har du spikat ett tak själv någon gång - eller ska vi börja fundera över om du har fått ditt jobb just på grund av att du är kvinna?

Skulle jag använda samma resonemang som Gudrun Schyman skulle jag förespråka en "tack för huset"-avgift som kvinnor betalar till män (som kollektiv) då de flyttar in i ett hus, eftersom de "kapitaliserar på mäns risktagande och konstruktionsförmåga". Nu är jag som tur är inte lagd åt det hållet. Jag har heller inte något emot fler kvinnor i byggbranschen, tvärtom - men visst handlar det här om jämställdhet om lika spelregler för båda könen?

Att män representerar en bransch där män är de som utför arbetet är naturligt. Det är precis samma sak med organisationer för barnmorskor. Tycker du att man med tanke på barnmorskornas förbunds styrelses sammansättning med rätta kan kalla "barnmorskebranschen" för bakåtsträvande - för här snackar vi om yrkesområdet med minst likvärdiga siffror vad gäller "reell jämställdhet"! Det har jag inga som helst problem men, men Jessica (och många andra idag) borde ha det. Konstigt nog har jag aldrig hört någon klaga på detta. Det är förstås viktigare att klaga på hur folk anmärkte på Sahlins väska och inte Reinfeldts klocka och totalt missa hur det skulle ha låtit om man anmärkte på en kvinnas attribut på samma sätt som man gjort på Juholts mustasch. För att inte tala om att det där med extraordinära väskor blir bra mycket känsligare i och med att Mona representerade något som skulle föreställa ett arbetarparti.


För övrigt - det är känt att kvinnor i byggbranschen tjänar mer än män. Inte för att det är konstigt för min del, men vissa andra borde bli upprörda.

Hellre 50-tal än medeltid

Anna Laestadius Larsson drar, liksom så många andra, liknelsen om att tidningar som riktar sig till pojkar respektive flickor hör hemma på 50-talet. Det har varit rätt mycket liknelser med just 50-talet. Själv tycker jag att om vi nu "gillar olika" så ska det väl också få finnas sådana tidningar? Strunta i att köpa tidningarna till dina barn - vad är problemet??

Om vi nu drar liknelser till olika tidsperioder är det snarare så att Anna Laestadius Larsson och genusadeln som vill kontrollera vilka vad som får publiceras har en världssyn som hör hemma långt tidigare. Då snackar vi inte ens 1900-talet utan tidsperioder när en allsmäktig elit bestämde vad som fick publiceras och vilka åsikter man fick vädra. Det svenska 50-talet framstår som otroligt öppet och modernt jämfört med detta.

Unga svenska forskare står sig dåligt i konkurrensen

Trots att jämställdhetsprojekten sägs vara lönsamma, göra forskning bättre, trots allt värdegrundsarbete - så är tydligen svensk forskning inte nåt vidare jämfört med resten av Europa. Men det är klart, rektorerna har viktigare saker för sig än att fokusera på universitetets huvudverksamhet. Många är tydligen "mycket framgångsrika" påstår man ändå, trots att man konstaterar att svenska forskare inte står sig tillräckligt bra i den europeiska konkurrensen.

Att unga svenska forskare inte står sig tillräckligt bra i den europeiska konkurrensen indikeras av utfallet av ERC starting grants. Europeiska forskningsrådet ERC har under fyra år i rad finansierat unga framstående forskare genom startbidrag.
– Vi måste se över vår tjänstesituation och vad det är vi erbjuder våra unga forskare. Många är mycket framgångsrika men känner oro för hur deras förutsättningar att framgångsrikt kunna konkurrera i det lite längre perspektivet ser ut. För att kunna konkurrera internationellt måste vi ge dem rätt förutsättningar, säger Lena Gustafsson.

Eller som GenDr uttrycker det:
"Som rektor, prefekt eller en annan del i universitetsledningen har du en viktig uppgift som kräver många olika kompetenser. En förståelse för forskning och utbildning är given men ibland är det inte lika lätt att förhålla sig till administrativa uppgifter, personalansvar och strategisk planering. Alla vill dra i en och prioriteringar och avvägningar måste göras.

Att driva ett praktiskt jämställdhetsarbete är av ytterste vikt för att säkra kvaliteten i högskolans alla tre huvuduppgifter...
...
Samhället består inte av vita medelklass män, det är inte heller rimligt att det är just sådana män som ska ansvara för att ta fram nya kunskaper och förmedla detta till en bredare publik.

Jag håller definitivt med om att unga svenska forskare skulle tjäna på att få rätt förutsättningar. Det är ju snudd på en tautologi - något som är sant enligt definitionen av ordets betydelse. Ge dom lite mer jämställdhetsutbildningar ch avsätt mer tid på att förankra och implementera värdegrunden så ska ni se att svensk forskning kommer att gå om resten av världens i raketfart. Eller så byter man spår helt och låter forskarna fokusera på själva ämnesområdet istället. Bara en idé sådär.

Tack till Erik för tips!

Familjepolitik, normer och de ensamståendes situation

Innan jag börjar - jag är inte ute efter att smutskasta ensamstående mammor utan ventilera mina funderingar kring hur man framställer gruppen i denna rapport samt ställa det mot hur dagens "normkritiska" normer (pun intended). Kärnfamilj, vit och medelklass är inte direkt inne om vi säger som så - speciellt inte om man dessutom råkar vara man.

Man får inte säga att det är bättre för barn att växa upp i en kärnfamilj än ensamstående föräldrar, eller, gud förbjude om man skulle säga att det vore bättre att växa upp med mamma och pappa jämfört med två mammor. För att inte tala om debatten som varit om insemination på sistone. Och visst - det går inte att dra alla över en kam - bara för att man växer upp i en kärnfamilj blir inte allt bra. Det finns definitivt homosexuella som är bättre föräldrar än heterosexuella föräldrar som lever i kärnfamilj. Men ändå - vad säger rapporten om gruppen ensamstående mammor?

Idag är ungefär 20 procent av ensamstående mammor tvungna att förlita sig på socialbidrag för att klara sig. För befolkningen generellt är motsvarande siffra sex procent.

... socialbidraget svarar för omkring 40 procent av gruppens totalinkomster, och bidragstagandet varar i snitt 1,5 månader längre än för andra grupper. Ungefär en tredjedel av de ensamstående mammorna har någon form av individrelaterade problem, som psykisk ohälsa och missbruk.

...

Det borde gå att finna en mer generell lösning för att stötta den överrepresenterade gruppen ensamstående mammor.

Wow, jag har inte siffror på hur det ser ut i kärnfamiljer, men att en tredjedel skulle ha "individrelaterade problem" tror jag inte en sekund på. Jag menar, utifrån detta, om jag rent hypotetiskt skulle ha valmöjlighet som barn att välja förälder skulle jag tänka nog inte välja att vara barn till en ensamstående mamma. Nu gör det här förstås inte mig som lever i kärnfamilj till en bättre människa bara för det, vi ska bedömas utifrån våra handlingar - inte kollektiv grupptillhörighet, men om så många som en tredjedel har "individrelaterade problem" tycker jag det är ganska anmärkningsvärt att samhället inte försöker ta till ordentligt med åtgärder för att undvika att folk hamnar i detta läge.

Det kan vara tufft att ha barn. Att vara ensam med ansvaret och inte kunna dela på bördan måste vara riktigt jobbigt. Det är alls inte så dumt att vara två om saken, är det så svårt att erkänna detta? Om man ser siffror som ovan undrar man varför inte samhället är intresserat av att uppvärdera statusen på kärnfamiljen (eller åtminstone parförhållanden), och få oss att spendera lite mer tid med våra barn? Men det är klart, farbror Reinfeldt och hans vänner vill hellre att vi lämnar barnen på genusdagis och jobbar heltid istället, trots att det inte finns något som talar för att det skulle vara en bra idé om man ser till barnens hälsa och utveckling - snarare tvärtom.

Nu är jag inte den som tycker att homosexuella och ensamstående inte får skaffa barn - om staten ska bestämma vem som får göra barn med vem och under vilka omständigheter skulle det vara ett väldigt otrevligt samhälle vi levde i. Jag är däremot hjärtligt trött på att det framställs så häftigt att vara queer och "bryta mot normerna" (dvs leva enligt den nya normen). Kärnfamilj är inte så jäkla dumt, och om det nu blir separation visar forskningen även att växelvis boende är det bästa efter en separation. Med tanke på hur situationen är för de ensamstående mammorna och deras barn så skulle jag säga att om jag fick välja familj som barn så skulle jag hellre välja att växa upp i en kärnfamilj. Det är väldigt fult att säga det i Sverige idag!

Förresten - tror du som läser detta att man hade skrivit på samma sätt om det hade varit ensamstående pappor det handlade om? Hade det varit synd om dom? Hade de inte fått ta sig i kragen, "skärp dig, skaffa dig ett jobb!"? Vad tror du?