Utifrån dessa herrars perspektiv har vi redan haft peak oil. Vi har ett finansiellt system som inte kan annat än kollapsa på sikt (FIAT-valuta och fractional reserve banking). Det är inte någon nyhet att USA har stora ekonomiska problem, och flera europeiska länder för den delen också. Verkligheten är förmodligen bra mycket värre än den beskrivs i media. Sverige anses vara en "tigerekonomi" och vår statsskuld är förhållandevis låg jämfört med många andra länder. Dessvärre har vi många banker som har osäkra fordringar, och den statliga bankgarantin gör att statsskulden framstår som en struntsak i sammanhanget ifall våra banker skulle dras med i den finansiella tsunamin. Vilket de förmodligen också kommer att göra.
I höstas kom också SD in i riksdagen, något jag själv menade är ett tydligt tecken på den ökande polariseringen i samhället. Vi har sedan dess haft ett misslyckat bombattentat av en självmordsbombare i Stockholm, och nyligen ett skrämmande dåd med klara politiska kopplingar i Norge. Två tecken på den ökade polariseringen, även om jag definitivt inte sällar mig till dom som påstår att sådana här saker beror på "den hatfyllda retoriken" eller liknande. Jag sluter mig hellre till de som tror att människor som dessa skulle ha kanaliserat det de bar inom sig på ett liknande sätt i en annan situation. Det ohyggliga sätt det trots allt konkretiserats på beror förstås på det rådande samhället, det ska man inte glömma.
Vad som kommer att hända på större nivå när de stora förändringarna slår igenom har jag inte funderat på i så stor detalj. Det behöver inte bli en regelrätt krasch, även om det finns de som menar att det kommer en sådan i slutet av 2012 eller början av 2013. Av en slump ramlar jag dock över en kommentar på Cornucopias blogg som ger mig en klump i magen. Det länkar till ett inlägg av en viss Oskorei som skrevs redan i slutet av 2008. Oskorei beskriver sig som identitär indo-europeisk traditionalist, indo-europeisk hedning, identitär traditionalist, och högerradikal. Jag inte är på det klara med vad det betyder i praktiken, men en snabb överblick ger att det handlar en hel del om etnicitet i bloggen.
Den anonyma kommentaren i Cornucopias blogg innehåller bl.a. följande rader:
"Då jag vistas mycket med människor som befinner sig i en bidragssituation, så har jag observerat att man sen alliansen införde varianten Fas 3 mer och mer känner ett avstånd till de etablerade politikerna, och därför valde att i protest rösta på SD. Jag ser ingen minskning i den tendensen.
Alla upprörs över EnmansTerroristen Brevik.
Drevet går mot SD.
Men varför, medvetet eller omedvetet, gödar man den miljö (även tankemässigt) där vi på sikt, kanske snart, får fler EnmansTerrorister?
Det spelar ingen roll hur mycket gott du ger till råttan i dess lilla bur, för råttan är inte dum då dess instinkt säger den att om den inte på något sätt kommer ur sin bur, så är det slut när vattnet nått dess tak.
Likså med människor omkring Er.
För många förstår, att hur mycket man än får "jobba till låga löner med att skala räkor" för att man skall få sin mat i buren, så säger instinkten att det inte räcker.
Man vill ha sin Frihet.
Och upplever man då att någon befaller att det är bäst att man håller sig till sin lilla bur och den fiktiva "friheten" där, så finns risken att reaktionen blir våldsam om alternativen upplevs obefintliga.
Vi är på god väg dit."
Just partiet om frihet upplever jag som mycket viktig. I kölvattnet av Breiviks dåd upplever jag att vi redan har fått ett debattklimat som gör att folk inte kan diskutera saker utan att bli stämplade som islamofober eller rasister. Kan vi inte diskutera fritt kommer de "kvästa" grupperna kommer att bli än mer missnöjda, vilket leder till ytterligare motsättningar och "utomparlamentariska metoder".
Men nu över till det som ger mig ont i magen. Från inlägget på Oskoreis blogg i slutet av 2008:
"Vad gäller den ekonomiska krisen har vi bara sett början. Den kommer att innebära fortsatta uppsägningar, nedläggningar, och på sikt en försämrad budget. Detta kommer dessutom samtidigt som en borgerlig regering försämrat villkoren för a-kassa och socialförsäkring, vilket innebär att en stor grupp svenska familjer som är vana vid en ”svenssontillvaro” plötsligt kommer att konfronteras med livet på socialbidrag. Dessa familjer kommer inte att uppskatta den erfarenheten, och det kommer att finnas en radikal potential bland dem som kan innebära att de stödjer rörelser de tidigare inte identifierat sig med (från Vänsterpartiet till etniskt medvetna alternativ). Intressant är också frågan om i vilken grad mellanskikten kommer deklasseras, alltså i vilken mån akademiker, företagsekonomer och andra relativt priviligierade grupper kommer att uppleva en rejäl förlust av inkomst och status. Sådana deklasserade skikt är mycket benägna att stödja högerradikala rörelser historiskt."
"I samband med en ekonomisk kris kommer även de etniska konflikterna att förvärras, eftersom det normalt är den senast anlända arbetskraften som har sämst förankring på arbetsmarknaden (ungdomar och invandrare). Staten kommer heller inte ha råd att köpa dessa gruppers lugn under en sådan period (vi tänker inte på detta under normala perioder, men de enorma summor som årligen förs över från etniska svenskar till icke-svenskar via skatter och bidrag är en form av tribut, beskyddarpengar som garanterar oss ett visst lugn). Sådana etniska konflikter har blivit allt värre redan under ekonomiskt relativt goda tider, men situationen kommer förvärras framöver"
"Den här tiden med finanskris och kollaps innebär en otrolig chans.
Risken är som sagt att folk börjar leta sig vänsterut på skalan. Det var samma läge på 30-talet i Tyskland."
Den finansiella krisen sågs av personer som Oskorei som en otrolig chans. SD kom också in i riksdagen 2010, trots att Sverige klarade sig jämförelsevis strålande. Sedan inlägget skrevs var bilden i media att den finansiella krisen blåste över och att vi haft högkonjunktur - något som även media på senare tid tvingats backa från. Nu ser dock Finanskris 2.0 ut att vara ett faktum, och jag tvivlar starkt på att Sverige kommer att komma undan lika lätt som förra gången.
Vi kan också se att det kollektivistiska resonemang som många feminister använder i följande passage, angående att "det personliga är politiskt" är något som inte bara gäller kön utan lika gärna kan appliceras på etnicitet - och att visa resultatet av detta var syftet med Transgenusmotorn.
"Politiker och media vill exempelvis gärna att vi ska tro att när en kvinna blir våldtagen av en svensk man är det en fråga om ”strukturer”. Detta beskrevs av 68-rörelserna med orden ”det privata är politiskt”. Man menade med detta bland annat att när en hemmafru drabbades av känslor av depression och meningslöshet så var det inte bara hennes privata problem. Utan det kunde förklaras med större patriarkala strukturer, strukturer som drabbade miljoner andra i hennes situation, strukturer som gick att förändra genom kollektivt handlande.
De politiskt korrekta vill inte att vi ska inse att ”det privata är politiskt” även när det gäller sådant som de ökade våldtäkterna eller ungdomsrånen i ett mångkulturellt ”samhälle”. Var och en som drabbas ska istället individualisera det som hänt tänka något i stil med ”nu hade jag otur” eller rentav ”det var mitt eget fel, jag borde fattat att man inte kan gå hem ensam från jobbet”. Men det privata är politiskt. Den statistiskt intresserade skulle rentav kunna använda siffrorna om massinvandringen och olika gruppers överrepresentation inom olika brott för att räkna ut hur många extra mord, våldtäkter och rån som drabbat vårt folk enbart som en följd av politiska beslut (beslutet om massinvandring).
"
"...vi lever i spännande tider och det finns skäl till optimism"
Många drog en lättnadens suck över att Breiviks ideologi går att koppla till högerextremism (även om det är en långt från tydlig koppling), men blir resultatet att "locket läggs på" är vi illa ute. Det är väl inte bara jag som upplever att "locket lagts på"? Att ännu tydligare gränser dragits som man inte får gå över? Att det diskussionsutrymme, som redan idag är förhållandevis snävt i vårt konsensussträvande land, har krympt ytterligare?
"Politiker och media vill exempelvis gärna att vi ska tro att när en kvinna blir våldtagen av en svensk man är det en fråga om ”strukturer”. Detta beskrevs av 68-rörelserna med orden ”det privata är politiskt”. Man menade med detta bland annat att när en hemmafru drabbades av känslor av depression och meningslöshet så var det inte bara hennes privata problem. Utan det kunde förklaras med större patriarkala strukturer, strukturer som drabbade miljoner andra i hennes situation, strukturer som gick att förändra genom kollektivt handlande.
De politiskt korrekta vill inte att vi ska inse att ”det privata är politiskt” även när det gäller sådant som de ökade våldtäkterna eller ungdomsrånen i ett mångkulturellt ”samhälle”. Var och en som drabbas ska istället individualisera det som hänt tänka något i stil med ”nu hade jag otur” eller rentav ”det var mitt eget fel, jag borde fattat att man inte kan gå hem ensam från jobbet”. Men det privata är politiskt. Den statistiskt intresserade skulle rentav kunna använda siffrorna om massinvandringen och olika gruppers överrepresentation inom olika brott för att räkna ut hur många extra mord, våldtäkter och rån som drabbat vårt folk enbart som en följd av politiska beslut (beslutet om massinvandring).
"
"...vi lever i spännande tider och det finns skäl till optimism"
Många drog en lättnadens suck över att Breiviks ideologi går att koppla till högerextremism (även om det är en långt från tydlig koppling), men blir resultatet att "locket läggs på" är vi illa ute. Det är väl inte bara jag som upplever att "locket lagts på"? Att ännu tydligare gränser dragits som man inte får gå över? Att det diskussionsutrymme, som redan idag är förhållandevis snävt i vårt konsensussträvande land, har krympt ytterligare?
"Man vill ha sin Frihet.
Och upplever man då att någon befaller att det är bäst att man håller sig till sin lilla bur och den fiktiva "friheten" där, så finns risken att reaktionen blir våldsam om alternativen upplevs obefintliga."
Jag är orolig. Väldigt orolig. Idag är företaget Apple mer likvida än den Amerikanska staten. Tumskruvarna kommer att dras åt.
Det ser mörkt ut därute just nu. Mycket mörkt.
Och upplever man då att någon befaller att det är bäst att man håller sig till sin lilla bur och den fiktiva "friheten" där, så finns risken att reaktionen blir våldsam om alternativen upplevs obefintliga."
Jag är orolig. Väldigt orolig. Idag är företaget Apple mer likvida än den Amerikanska staten. Tumskruvarna kommer att dras åt.
Det ser mörkt ut därute just nu. Mycket mörkt.
