Hittade ett blogginlägg på en dansk blogg, av Anne Sophia Hermansen, via tidningen Berlingske som tar upp resultatet av en undersökning som visar att allt fler danska kvinnor försörjer sina män. På 10 år har kvinnor gått från att tjäna mest i bara vart fjärde hushåll till att tjäna mest i vart tredje.
Det har varit mycket diskussioner på bloggarna om vad som faktiskt kommer att hända när kvinnor går om män i utbildning och lön, vilket också håller på att hända här i Sverige. Det finns definitivt tecken på att kvinnor i allmänhet har svårare att tänka sig att skaffa barn med en man med lägre status i samma utsträckning som henne själv, samtidigt som också män har svårare att tänka sig att slå sig ihop med en kvinna som tjänar mer än honom själv. Inseminationer av ensamstående kvinnor har också ökat dramatiskt de senaste åren.
I Danmark saknar tydligen var fjärde man utbildning och jobb och förutom att han kan se fram emot att dö tidigare än andra har han inte alls samma möjlighet att bilda familj. Anne Sophia menar att hade dessa män varit kvinnor hade feministerna kastat sig över problemet och krävt politiska åtgärder, men menar att (precis som i Sverige) handlar jämställdhetspolitiken i Danmark om att kvinnorna är offer och männen förtryckare. Jämställdet är först en realitet när det konkret resulterar i lika andel kvinnor och män i bolagsstyrelser, medan man lämnar dessa män åt sitt öde. Och visst ligger det något i att även om kvinnorna skulle leta sig nedåt i den statushierarkin så kanske inte dessa män alla gånger är intresserade av ett sådant förhållande.
Något som är intressant, och som definitivt inte pekar i en positiv riktning, är följande passage:
Sidste år meldte danske parterapeuter, at halvdelen af de par, der sidder i deres venteværelse, har det problem, at kvinderne er blevet for dominerende og mændene for passive. Alligevel fortsætter gammelfeministerne med at italesætte kvinder som et undertrykt køn
Danska parterapeuter har på senare år berättat att hälften av paren som sitter i deras väntrum har problemet att kvinnorna har blivit för dominerande och männen för passiva. Alltjämt fortsätter gammelfeministerna med att utmåla kvinnor som det förtryckta könet. Anne Sophia avslutar med en uppmaning till gammelfeministerna att tiga med tanke på att det ökande antalet kvinnliga familjeförsörjare kommer att ha svårt att se sig som "familjens förtryckta försörjare".
Personligen är jag orolig över att det faktiskt är många kvinnor som redan känner sig så. Svensk media underblåser myten om kvinnor som dubbelarbetande medan männen latar sig, när vi faktiskt arbetar lika mycket (om än med lite olika saker). Jag upplever det som att människor som inte satt sig in i dessa frågor lever övertygade om att det är kvinnan som drar det tyngsta lasset. Att leva i tron att man är förtryckt och att ens partner förtrycker en medan man själv är den som drar in kulorna är knappast det bästa receptet för ett lyckligt parförhållande. Det lär nog göra det än mer lukrativt att utbilda sig till familjeterapeut framöver.
Artikeln som blogginlägget grundar sig på hittar du här
fredagen den 30:e september 2011
Centrum för genusvetenskap får beröm av Vetenskapsrådet
Centrum för genusvetenskap vid Uppsala universitet får beröm av Vetenskapsrådet i samband med den utvärdering av excellenta genusforskningsmiljöer som nyligen genomförts. Den vetenskapliga kvaliteten rankas som ”very good to outstanding” och forskningsmiljön lovordas för att ha etablerat såväl ny som internationellt erkänd genusforskning.
...
- Våra fyra teman, som är genus och djurforskning, genus och naturvetenskaplig didaktik, genus och fysik samt genus, kropp och kroppslighet kopplat till bland annat medicin och filosofi, är alla relativt nya forskningsfält inom genusforskningen. Vi har lyckats bygga upp nätverk och forskningsgrupper inom dessa teman som ligger i den absoluta toppen, både nationellt och internationellt, säger föreståndaren Anita Hussénius.
Min spontana tanke runt detta blir att det verkar som att det premieras att hitta på nya forskningsområden med koppling till genus. Det är inte alls underligt att Sverige blir världsledande inom områden som genus och fysik, genus och kroppsuppfattning m.m. - finns det någon annanstans i världen där man tycker att det är fruktbara forskningsområden? Om man ser till vad som produceras inom tvärvetenskapliga fält som genus och musik är det rätt tydligt att samhället i övrigt inte har speciellt mycket ut av detta. Jag kan också hitta på nya forskningsområden med genus i - det är ju bara att kombinera alla andra forskningsområden och lägga till "genus" - så får man på köpet att ett genusperspektiv ska genomsyra alla andra forskningsområden - ett av genusforskarna uttalat mål. Sen skulle jag vilja se hur man argumenterar för att forskningen är internationellt erkänd. Har publikationerna från svenska genusvetare ökat nämnvärt i utländska vetenskapliga tidsskrifter på sistone? Det har ju varit rätt illa ställt på med detta tidigare.
Att vetenskapsrådet hyllar satsningar som dessa gör mig rätt orolig. Tack för tipset, Erik!
Uppdatering: Här kan ni läsa vad
VR lägger pengarna på i Umeå med avseende på genusforskning. Här är ett exempel:
Malin Rönnblom, universitetslektor vid Umeå centrum för genusstudier, får totalt 9 miljoner kronor för sitt projekt med titeln Kritiska studier av jämställdhet - att teoritisera politik och praktik. Enligt Malin Rönnblom är bristen stor på vetenskapliga studier av den svenska jämställdhetspolitiken, trots att jämställdhet har funnits som en del av svensk politik i drygt femtio år, och att kvinnoforskning och genusforskning har utvecklats till ett eget forskningsfält.
– Framförallt saknas kritiska granskningar av hur jämställdhet "görs" i svensk politik och vilka konsekvenser detta får, något som jag tänker studera i det här projektet. Syftet är också att använda detta politikområde för att utveckla feministisk teori om politik och politisk förändring.
OldWold tipsar också om hur vetenskapsrådet fördelat pengar vad gäller forskningsansökningar inom genusvetenskap 2011, gissningsvis är detta en del av dessa pengar.
Antalet ansökningar var 83 st, varav 13 beviljades bidrag, det ger en beviljandegrad på 16%.
84% av de sökande var kvinnor och 16% var män.
Beviljandegraden för kvinnor var 17% (12 kvinnor) och för män 8% (1 man).
Medelbidraget år ett (2012) var 1 300 tkr för kvinnor och 1 200 tkr för män (totalt 1 292 tkr). Totalt beviljat år ett (2012): 16 800 tkr. Totalt beviljade medel för hela perioden: 67 100 tkr.
Inte för att jag är någon förespråkare av kvotering - men man tycker ju att man inom dessa kretsar, där man talar om reell jämställdhet, åtminstone borde ha en representativ fördelning utifrån ansökningar - dvs att beviljandegraden var lika hög för män som för kvinnor. 16% av ansökningarna var alltså från män, medan enbart 8% av männen fick sina ansökningar beviljade (dvs endast en man av 13). Då har jag inte ens varit hård nog att tycka att de borde leva som de lär och släppa fram 50% män. Det är dock inte jag som förespråkar den typen av kvotering. Jag tycker bara att man ska leva som man lär.
...
- Våra fyra teman, som är genus och djurforskning, genus och naturvetenskaplig didaktik, genus och fysik samt genus, kropp och kroppslighet kopplat till bland annat medicin och filosofi, är alla relativt nya forskningsfält inom genusforskningen. Vi har lyckats bygga upp nätverk och forskningsgrupper inom dessa teman som ligger i den absoluta toppen, både nationellt och internationellt, säger föreståndaren Anita Hussénius.
Min spontana tanke runt detta blir att det verkar som att det premieras att hitta på nya forskningsområden med koppling till genus. Det är inte alls underligt att Sverige blir världsledande inom områden som genus och fysik, genus och kroppsuppfattning m.m. - finns det någon annanstans i världen där man tycker att det är fruktbara forskningsområden? Om man ser till vad som produceras inom tvärvetenskapliga fält som genus och musik är det rätt tydligt att samhället i övrigt inte har speciellt mycket ut av detta. Jag kan också hitta på nya forskningsområden med genus i - det är ju bara att kombinera alla andra forskningsområden och lägga till "genus" - så får man på köpet att ett genusperspektiv ska genomsyra alla andra forskningsområden - ett av genusforskarna uttalat mål. Sen skulle jag vilja se hur man argumenterar för att forskningen är internationellt erkänd. Har publikationerna från svenska genusvetare ökat nämnvärt i utländska vetenskapliga tidsskrifter på sistone? Det har ju varit rätt illa ställt på med detta tidigare.
Att vetenskapsrådet hyllar satsningar som dessa gör mig rätt orolig. Tack för tipset, Erik!
Uppdatering: Här kan ni läsa vad
VR lägger pengarna på i Umeå med avseende på genusforskning. Här är ett exempel:
Malin Rönnblom, universitetslektor vid Umeå centrum för genusstudier, får totalt 9 miljoner kronor för sitt projekt med titeln Kritiska studier av jämställdhet - att teoritisera politik och praktik. Enligt Malin Rönnblom är bristen stor på vetenskapliga studier av den svenska jämställdhetspolitiken, trots att jämställdhet har funnits som en del av svensk politik i drygt femtio år, och att kvinnoforskning och genusforskning har utvecklats till ett eget forskningsfält.
– Framförallt saknas kritiska granskningar av hur jämställdhet "görs" i svensk politik och vilka konsekvenser detta får, något som jag tänker studera i det här projektet. Syftet är också att använda detta politikområde för att utveckla feministisk teori om politik och politisk förändring.
OldWold tipsar också om hur vetenskapsrådet fördelat pengar vad gäller forskningsansökningar inom genusvetenskap 2011, gissningsvis är detta en del av dessa pengar.
Antalet ansökningar var 83 st, varav 13 beviljades bidrag, det ger en beviljandegrad på 16%.
84% av de sökande var kvinnor och 16% var män.
Beviljandegraden för kvinnor var 17% (12 kvinnor) och för män 8% (1 man).
Medelbidraget år ett (2012) var 1 300 tkr för kvinnor och 1 200 tkr för män (totalt 1 292 tkr). Totalt beviljat år ett (2012): 16 800 tkr. Totalt beviljade medel för hela perioden: 67 100 tkr.
Inte för att jag är någon förespråkare av kvotering - men man tycker ju att man inom dessa kretsar, där man talar om reell jämställdhet, åtminstone borde ha en representativ fördelning utifrån ansökningar - dvs att beviljandegraden var lika hög för män som för kvinnor. 16% av ansökningarna var alltså från män, medan enbart 8% av männen fick sina ansökningar beviljade (dvs endast en man av 13). Då har jag inte ens varit hård nog att tycka att de borde leva som de lär och släppa fram 50% män. Det är dock inte jag som förespråkar den typen av kvotering. Jag tycker bara att man ska leva som man lär.
onsdagen den 28:e september 2011
Pojkar speciellt ointresserade av att engagera sig som elevråd
Maria Rönnlund på institutionen för tillämpad utbildningsvetenskap i Umeå disputerar med en avhandling med titeln "Demokrati och deltagande". Här följer en del av hennes slutsatser:
Få elever i årskurs 7–9 deltar aktivt i klassråd, elevråd eller liknande formella organ för elevinflytande. Särskilt sällsynta är engagerade pojkar. Maria Rönnlund vid Umeå universitet och Umeå kommuns Lär- och forskningscentrum anser ändå att dessa system är viktiga för ungdomars demokratiska fostran.
– Men formerna för inflytandet bör diskuteras, och fler elevgrupper involveras.
Det är också mycket färre pojkar än flickor som är aktiva i råden eller i mer informella beslutsprocesser. Då skolans jämställdhetsmål handlar om att bredda individers kompetenser, menar Maria Rönnlund att det är viktigt att pojkar, och även vissa grupper av flickor, stärks när det gäller inflytande.
Varför är pojkar speciellt ointresserade av detta? Vad tror du?
Läs mer här
Få elever i årskurs 7–9 deltar aktivt i klassråd, elevråd eller liknande formella organ för elevinflytande. Särskilt sällsynta är engagerade pojkar. Maria Rönnlund vid Umeå universitet och Umeå kommuns Lär- och forskningscentrum anser ändå att dessa system är viktiga för ungdomars demokratiska fostran.
– Men formerna för inflytandet bör diskuteras, och fler elevgrupper involveras.
Det är också mycket färre pojkar än flickor som är aktiva i råden eller i mer informella beslutsprocesser. Då skolans jämställdhetsmål handlar om att bredda individers kompetenser, menar Maria Rönnlund att det är viktigt att pojkar, och även vissa grupper av flickor, stärks när det gäller inflytande.
Varför är pojkar speciellt ointresserade av detta? Vad tror du?
Läs mer här
fredagen den 23:e september 2011
Vad barnen vill ha
Det har redan varit en massa diskussion angående boken "Happy, happy". Jag tänkte bara ställa detta gentemot en brittisk undersökning som kom för någon vecka sedan. Undersökningen visar att barn hellre vill spendera tid med sina föräldrar än att få dyra leksaker. Tydligen är det speciellt just för Storbritannien att ge barnen såna, förmodligen för att föräldrarna dövar sitt samvete för att de jobbar för mycket.
Katarina Wennstam skriver följande i "Happy happy" (från DN:s recension):
Att genomdriva en skilsmässa tolkas i flera av bidragen som en feministisk gärning och en gåva till ens barn – för vad vill man ge dem om inte, som Katarina Wennstam skriver, en mamma som förverkligar sig själv, lyssnar till sitt hjärta och unnar sig att vara lycklig? Det vill säga indirekt: lycka är jag. Kärlek är jag.
Det ironiska i sammanhanget är att studien genomförts på uppdrag av en kvinnlig brittisk minister som har jobbat hårt för att Storbritanniens mammor ska ut och arbeta mer. Barnen i Storbritannien tycker att både hon och Katarina Wennstam har fel. Därmed inte sagt att det är just mammor som måste spendera mest tid med barnen. Jag har dock bloggat tidigare om att 2 av 3 mammor vill jobba deltid medans 26% vill vara hemmafruar och enbart 11% vill arbeta heltid. Europeiska mammor tycker alltså också att Katarina Wennstam har fel.
Katarina Wennstam skriver följande i "Happy happy" (från DN:s recension):
Att genomdriva en skilsmässa tolkas i flera av bidragen som en feministisk gärning och en gåva till ens barn – för vad vill man ge dem om inte, som Katarina Wennstam skriver, en mamma som förverkligar sig själv, lyssnar till sitt hjärta och unnar sig att vara lycklig? Det vill säga indirekt: lycka är jag. Kärlek är jag.
Det ironiska i sammanhanget är att studien genomförts på uppdrag av en kvinnlig brittisk minister som har jobbat hårt för att Storbritanniens mammor ska ut och arbeta mer. Barnen i Storbritannien tycker att både hon och Katarina Wennstam har fel. Därmed inte sagt att det är just mammor som måste spendera mest tid med barnen. Jag har dock bloggat tidigare om att 2 av 3 mammor vill jobba deltid medans 26% vill vara hemmafruar och enbart 11% vill arbeta heltid. Europeiska mammor tycker alltså också att Katarina Wennstam har fel.
onsdagen den 21:e september 2011
Felaktigheter sprids om BDSM-fallet
I TV4-nyheterna idag (se här) rapporterar man att Hovrätten friar mannen i det s.k. BDSM-fallet. För alla som läst om detta fall känner ni säkert till att mannen och den 16-åriga flickan aldrig hade "legat" med varandra.
Åklagare Ulrika Rögland får föra fram sin linje helt oemotsagd på bästa sändningstid - och menar att det är hemskt att den vuxne inte behöver ta något ansvar för sitt handlande. Den åtalade mannen följde instruktionerna från 16-åringen och hade alltså inte ens "legat" med henne, medan Ulrika Rögland själv drivit detta fall mot den 16-åriga flickans vilja. Jag undrar vem det är som tar ansvar.
TV4-nyheterna påannonserar det hela med att hovrätten friar den man som haft sex med starka våldsinslag med en 16-årig flicka som har självskadebeteende.
Läs även Aktivarums sammanfattning om målet.
Edit: Uppseendeväckande nog är DN inne på precis samma linje som mig och många andra. De kallar dock det hela för en feministisk seger. Personligen tycker jag att jag ser Röglands värderingar dyka upp i samma veva som man pratar om feminism medan DN:s ledare låter mer som det Pär Ström kallar jämställdism.
Åklagare Ulrika Rögland får föra fram sin linje helt oemotsagd på bästa sändningstid - och menar att det är hemskt att den vuxne inte behöver ta något ansvar för sitt handlande. Den åtalade mannen följde instruktionerna från 16-åringen och hade alltså inte ens "legat" med henne, medan Ulrika Rögland själv drivit detta fall mot den 16-åriga flickans vilja. Jag undrar vem det är som tar ansvar.
TV4-nyheterna påannonserar det hela med att hovrätten friar den man som haft sex med starka våldsinslag med en 16-årig flicka som har självskadebeteende.
Läs även Aktivarums sammanfattning om målet.
Edit: Uppseendeväckande nog är DN inne på precis samma linje som mig och många andra. De kallar dock det hela för en feministisk seger. Personligen tycker jag att jag ser Röglands värderingar dyka upp i samma veva som man pratar om feminism medan DN:s ledare låter mer som det Pär Ström kallar jämställdism.
torsdagen den 15:e september 2011
First we take Libya, then we take Syria...?
Sorry, kan inte släppa Libyen-historien, men vad är det med svenska media? Utländsk media verkar bra mycket mer nyanserad, och jag är fortfarande bara och nosar på hela historien känner jag. Här har vi ett klipp som är rätt intressant, med tanke på Sarkozy och Camerons besök där.
Det var väl hyfsat med folk där som viftade med de gamla Libyen-flaggorna, men ingenting som är i närhet av de demonstrationer som hölls för Gadaffi i Juli i år, då det sägs att 1.7 miljoner av Libyens invånare (på 4.5 miljoner) visade sitt stöd för honom:
Kom ihåg - har ni sett folk som viftar med gröna flaggor på bilder i tidningarna har ni sett bilder på de som stödjer Gadaffi.
I DN skriver man att jublande människor mötte Sarkozy och Cameron. Här har vi ett lite intressant klipp, som inte kunde bäddas in. Här är det rätt övertydligt att kameran spelar in "folkmassan" underifrån så man bara får med några män som står längst fram och tjoar. Man kan alltså inte avgöra om det är 10 personer eller flera tusen. Ett klipp på Aktuellt ikväll visade när Sarkozy höll vad som såg ut att vara ett offentligt tal, men jag såg inte några gigantiska folkmassor som jublade där heller.
http://youtu.be/iFKegDQtJ5I
Ni hör Cameron i ett av klippen rikta ett varningens ord mot Syrien. Vissa tror nu att Syrien är nästa land som NATO kommer att gå in i för att "skydda fridfulla demonstranter". En "humanitär insats" med andra ord, precis som i Libyen:
Jag är som sagt fortfarande bara och nosar på detta - men hur tror ni att det är smartast att starta ett krig? Genom att ledarna berättar för folket att de ska inta ett land för att man vill kontrollera deras tillgångar etc - eller att man istället försöker få folket att vilja gå i krig. T.ex. genom att "befria" landet man attackerar...
Nåt stinker vad gäller Libyen... Rejält...
Det var väl hyfsat med folk där som viftade med de gamla Libyen-flaggorna, men ingenting som är i närhet av de demonstrationer som hölls för Gadaffi i Juli i år, då det sägs att 1.7 miljoner av Libyens invånare (på 4.5 miljoner) visade sitt stöd för honom:
Kom ihåg - har ni sett folk som viftar med gröna flaggor på bilder i tidningarna har ni sett bilder på de som stödjer Gadaffi.
I DN skriver man att jublande människor mötte Sarkozy och Cameron. Här har vi ett lite intressant klipp, som inte kunde bäddas in. Här är det rätt övertydligt att kameran spelar in "folkmassan" underifrån så man bara får med några män som står längst fram och tjoar. Man kan alltså inte avgöra om det är 10 personer eller flera tusen. Ett klipp på Aktuellt ikväll visade när Sarkozy höll vad som såg ut att vara ett offentligt tal, men jag såg inte några gigantiska folkmassor som jublade där heller.
http://youtu.be/iFKegDQtJ5I
Ni hör Cameron i ett av klippen rikta ett varningens ord mot Syrien. Vissa tror nu att Syrien är nästa land som NATO kommer att gå in i för att "skydda fridfulla demonstranter". En "humanitär insats" med andra ord, precis som i Libyen:
Jag är som sagt fortfarande bara och nosar på detta - men hur tror ni att det är smartast att starta ett krig? Genom att ledarna berättar för folket att de ska inta ett land för att man vill kontrollera deras tillgångar etc - eller att man istället försöker få folket att vilja gå i krig. T.ex. genom att "befria" landet man attackerar...
Nåt stinker vad gäller Libyen... Rejält...
Svenskarna vill ha krig
Lite snabb uppdatering kring medierapporteringen (propagandan) från Libyen som jag skrev om i ett tidigare inlägg.
I Libyen upptäcker man tydligen massgravar runt Tripoli. Om man misstänker att det är rebeller eller Gadaffitrogna står det inget om. Västvärldens ledare verkar visst vara på väg dit för att hälsa landets nya ledning välkommen och Gadaffis direktdemokrati ser ut att få stryka på foten då övergångsrådet tar makten på allvar. Den svenska insatsen i Libyen förlängs också. Det finns starkt folkligt stöd för insatsen i Libyen i Sverige. Svenska folket uppvisar det största stödet för den internationella militära aktionen i Libyen (69 procent) och toppar också när det gäller stöd för att störta Gaddafi (79 procent).
Apropå "störtandet av Gadaffi" - för den som vet lite mer om Libyen har Gadaffi alltså inte någon formell makt, och kan därmed inte vara diktator. Hur många av de som stödjer insatsen i Libyen har läst annat än det som står i pappertidningarna? Jag påstår inte att jag har koll på läget, bara att jag insett hur mycket propaganda som sprids i rapporteringen. För att stödja bombning av civila mål bör man ha rätt bra på fötterna. Hur bra koll har du själv?
I Libyen upptäcker man tydligen massgravar runt Tripoli. Om man misstänker att det är rebeller eller Gadaffitrogna står det inget om. Västvärldens ledare verkar visst vara på väg dit för att hälsa landets nya ledning välkommen och Gadaffis direktdemokrati ser ut att få stryka på foten då övergångsrådet tar makten på allvar. Den svenska insatsen i Libyen förlängs också. Det finns starkt folkligt stöd för insatsen i Libyen i Sverige. Svenska folket uppvisar det största stödet för den internationella militära aktionen i Libyen (69 procent) och toppar också när det gäller stöd för att störta Gaddafi (79 procent).
Apropå "störtandet av Gadaffi" - för den som vet lite mer om Libyen har Gadaffi alltså inte någon formell makt, och kan därmed inte vara diktator. Hur många av de som stödjer insatsen i Libyen har läst annat än det som står i pappertidningarna? Jag påstår inte att jag har koll på läget, bara att jag insett hur mycket propaganda som sprids i rapporteringen. För att stödja bombning av civila mål bör man ha rätt bra på fötterna. Hur bra koll har du själv?
Två sidor av myntet
Nielsen släppte i somras en stor studie av kvinnors köp och mediavanor, utförd i 21 länder, både utvecklingsländer och industrialiserade. Du kan ladda ned ett white paper för studien här, mer finns också här
Jag har tidigare bloggat om den amerikanska sajten she-conomy, som tar upp varför marknadsförare ska rikta sig till kvinnor. Argumentet som presenteras för detta på she-conomy är just att det är kvinnorna som har makten över hushållens inköp. På she-conomy påstår man också att kvinnor över 50 äger mer än 75% av Amerikas finansiella rikedomar.
She-conomy inriktar sig specifikt på Amerika. Därför är det intressant att se att inledningen på Nielsens white paper proklamerar följande:
When it comes to spending decisions, women are in control!
Women control the majority of purchasing decisions in a household and their influence is growing. Women across the world are expanding beyond traditional roles to influence decisions in the home, in business and in politics. Marketers have a massive opportunity to better connect women with the products they buy and the media technologies they use to make a positive impact both in their lives and in the bottom line.
I en studie som genomförts över 21 länder, innefattande utvecklingsländer, konstaterar man alltså att kvinnor redan kontrollerar inköpen i hushållen och deras inflytande ökar. Om man tittar på Sverige vet vi sedan tidigare att män via den offentliga sektorn överför en ansenlig mängd pengar till kvinnor via skattemedel. Det innebär alltså att kvinnor kontrollerar inköp både i hemmen och är de som drar mest nytta av den offentliga sektorn.
Nu vill jag som vanligt säga att det här inte behöver vara av ondo. Det behöver inte vara något fel i att män drar in pengar medan kvinnorna spenderar dom. Det jag vänder mig mot är att man i media demoniserar män genom att presentera fakta om kvinnor som mer miljömedvetna och männen de värsta miljöbovarna. Ser man till Nielsen's och She-conomys siffror är män i högre grad producenter medan kvinnor är de som kontrollerar och äger konsumtionen. Dessa beteenden hänger ihop. Som det är idag tenderar man att titta på mäns beteende (och då enbart det negativa män gör) utan att ta kvinnors i beaktande, och utan att erkänna det positiva som detta beteende medför.
Jag har tidigare bloggat om den amerikanska sajten she-conomy, som tar upp varför marknadsförare ska rikta sig till kvinnor. Argumentet som presenteras för detta på she-conomy är just att det är kvinnorna som har makten över hushållens inköp. På she-conomy påstår man också att kvinnor över 50 äger mer än 75% av Amerikas finansiella rikedomar.
She-conomy inriktar sig specifikt på Amerika. Därför är det intressant att se att inledningen på Nielsens white paper proklamerar följande:
When it comes to spending decisions, women are in control!
Women control the majority of purchasing decisions in a household and their influence is growing. Women across the world are expanding beyond traditional roles to influence decisions in the home, in business and in politics. Marketers have a massive opportunity to better connect women with the products they buy and the media technologies they use to make a positive impact both in their lives and in the bottom line.
I en studie som genomförts över 21 länder, innefattande utvecklingsländer, konstaterar man alltså att kvinnor redan kontrollerar inköpen i hushållen och deras inflytande ökar. Om man tittar på Sverige vet vi sedan tidigare att män via den offentliga sektorn överför en ansenlig mängd pengar till kvinnor via skattemedel. Det innebär alltså att kvinnor kontrollerar inköp både i hemmen och är de som drar mest nytta av den offentliga sektorn.
Nu vill jag som vanligt säga att det här inte behöver vara av ondo. Det behöver inte vara något fel i att män drar in pengar medan kvinnorna spenderar dom. Det jag vänder mig mot är att man i media demoniserar män genom att presentera fakta om kvinnor som mer miljömedvetna och männen de värsta miljöbovarna. Ser man till Nielsen's och She-conomys siffror är män i högre grad producenter medan kvinnor är de som kontrollerar och äger konsumtionen. Dessa beteenden hänger ihop. Som det är idag tenderar man att titta på mäns beteende (och då enbart det negativa män gör) utan att ta kvinnors i beaktande, och utan att erkänna det positiva som detta beteende medför.
onsdagen den 14:e september 2011
Vem bestämmer vem som är jämställd?
Det finns flera undersökningar som visar att män och kvinnor tycker att de lever jämställt. Jämställdhetsbegreppet har gått från att män och kvinnor ska ha samma möjligheter och rättigheter (formell jämställdhet) till att handla om "reell jämställdhet". Hur våra politiker ser på jämställdhet och vad som står i lagen går att läsa i ett av Tanja Bergkvists inlägg:
”Begreppet formell jämställdhet – de jure jämställdhet – innebär att alla individer har samma medborgerliga fri- och rättigheter och att dessa följer individen, inte den grupp individen tillhör. Målsättningen är likhet i behandling, men har i övrigt inget materiellt innehåll… Begreppet reell (eller materiell) jämställdhet – de facto jämställdhet – innebär att alla har samma ställning och inflytande. Till skillnad från den formella jämställdheten är utgångspunkten vilka materiella villkor som omgärdar individen. Målsättningen är inte likhet i behandling, utan likhet i resultat.”
I och med att målsättningen förändrades från likhet i behandling till likhet i resultat (reell jämställdhet) gick vi till att mäta jämställdhet med biologisk kroppsräkning. Det blev viktigt att vi har 50% män och kvinnor överallt. Eller åtminstone i teorin blev det viktigt - i praktiken framförs krav om kvotering och 50% kvinnor enbart vad gäller åtråvärda samhällspositioner (ge mig gärna ett motexempel) medan man ignorerar mäns övertalighet när det gäller t.ex. hemlöshet och självmord. Dessutom finns det många exempel på att detta tänkande inte slutar vid att det är jämställt då det är 50% kvinnor, utan ju fler kvinnor desto mer jämställt.
Nu försvarar Ann Sörlin en avhandling vid Umeå universitet där hon hävdar att ju mer lika kvinnor och män lever, desto mer lika kommer deras hälsomönster att bli. Vad detta innebär konkret torde alltså vara att kvinnors hälsa försämras, att kvinnors självmord ökar osv. Detta ser vi redan tecken på. Detta nämns dock inte uttryckligen, utan formuleras som följer:
"När män och kvinnor har olika förutsättningar och makt att forma sina liv och delta i samhällutvecklingen påverkas deras hälsa på motsvarande sätt. Ökad jämställdhet kommer då att minska skillnaderna i hälsa mellan kvinnor och män genom konvergens, det vill säga att båda gruppernas värden närmar sig mitten."
En annan sak som är intressant vad gäller formell och reell jämställdhet är att hur vi själva upplever vår vardag inte blir intressant. Det är viktigare att vi har en jämn könsfördelning i alla sammanhang än vad människor själva upplever.
Anställda upplever sina företag som mer jämställda än registerdata visar. Män upplever sina relationer som mer jämställda än vad som rapporteras från den praktiska verkligheten. Kvinnor däremot rapporterar i allmänhet högre grad av jämställdhet än de upplever.
Här ser vi svart på vitt att våra egna upplevelser av jämställdhet inte räknas. Det är registerdata och "den praktiska verkligheten" som räknas. Detta är en följd av det socialkonstruktionistiska antagandet att kvinnor och män skulle bete sig likadant om bara förutsättningarna är lika. Följer man det antagandet blir det problematiskt att kvinnor inte vill utsätta sig för samma risker som män eller väljer att fokusera på barn istället för karriären. Det betyder att det är fel på samhället - inte individen. Med tanke på hur detta synsätt slagit rot i samhället kommer det här bara att vara början. Kvinnor, ni kommer att få ännu större tryck på er att gå ut i arbetslivet och arbeta då barnen är små om dessa politiker får bestämma. Ni kommer att få inse att med frihet följer ansvar. Ökad obetald övertid. Deltidsarbete kommer inte att godkännas. Tro inte att det till första hand handlar om välvilja och tillvaratagande av era intressen som ligger bakom denna utveckling. Att pressa priserna på arbetskraft och på köpet få ökad kontroll över barnen är något politikerna är väldigt positiva till.
”Begreppet formell jämställdhet – de jure jämställdhet – innebär att alla individer har samma medborgerliga fri- och rättigheter och att dessa följer individen, inte den grupp individen tillhör. Målsättningen är likhet i behandling, men har i övrigt inget materiellt innehåll… Begreppet reell (eller materiell) jämställdhet – de facto jämställdhet – innebär att alla har samma ställning och inflytande. Till skillnad från den formella jämställdheten är utgångspunkten vilka materiella villkor som omgärdar individen. Målsättningen är inte likhet i behandling, utan likhet i resultat.”
I och med att målsättningen förändrades från likhet i behandling till likhet i resultat (reell jämställdhet) gick vi till att mäta jämställdhet med biologisk kroppsräkning. Det blev viktigt att vi har 50% män och kvinnor överallt. Eller åtminstone i teorin blev det viktigt - i praktiken framförs krav om kvotering och 50% kvinnor enbart vad gäller åtråvärda samhällspositioner (ge mig gärna ett motexempel) medan man ignorerar mäns övertalighet när det gäller t.ex. hemlöshet och självmord. Dessutom finns det många exempel på att detta tänkande inte slutar vid att det är jämställt då det är 50% kvinnor, utan ju fler kvinnor desto mer jämställt.
Nu försvarar Ann Sörlin en avhandling vid Umeå universitet där hon hävdar att ju mer lika kvinnor och män lever, desto mer lika kommer deras hälsomönster att bli. Vad detta innebär konkret torde alltså vara att kvinnors hälsa försämras, att kvinnors självmord ökar osv. Detta ser vi redan tecken på. Detta nämns dock inte uttryckligen, utan formuleras som följer:
"När män och kvinnor har olika förutsättningar och makt att forma sina liv och delta i samhällutvecklingen påverkas deras hälsa på motsvarande sätt. Ökad jämställdhet kommer då att minska skillnaderna i hälsa mellan kvinnor och män genom konvergens, det vill säga att båda gruppernas värden närmar sig mitten."
En annan sak som är intressant vad gäller formell och reell jämställdhet är att hur vi själva upplever vår vardag inte blir intressant. Det är viktigare att vi har en jämn könsfördelning i alla sammanhang än vad människor själva upplever.
Anställda upplever sina företag som mer jämställda än registerdata visar. Män upplever sina relationer som mer jämställda än vad som rapporteras från den praktiska verkligheten. Kvinnor däremot rapporterar i allmänhet högre grad av jämställdhet än de upplever.
Här ser vi svart på vitt att våra egna upplevelser av jämställdhet inte räknas. Det är registerdata och "den praktiska verkligheten" som räknas. Detta är en följd av det socialkonstruktionistiska antagandet att kvinnor och män skulle bete sig likadant om bara förutsättningarna är lika. Följer man det antagandet blir det problematiskt att kvinnor inte vill utsätta sig för samma risker som män eller väljer att fokusera på barn istället för karriären. Det betyder att det är fel på samhället - inte individen. Med tanke på hur detta synsätt slagit rot i samhället kommer det här bara att vara början. Kvinnor, ni kommer att få ännu större tryck på er att gå ut i arbetslivet och arbeta då barnen är små om dessa politiker får bestämma. Ni kommer att få inse att med frihet följer ansvar. Ökad obetald övertid. Deltidsarbete kommer inte att godkännas. Tro inte att det till första hand handlar om välvilja och tillvaratagande av era intressen som ligger bakom denna utveckling. Att pressa priserna på arbetskraft och på köpet få ökad kontroll över barnen är något politikerna är väldigt positiva till.
söndagen den 11:e september 2011
Den obelysta sidan av Libyen
Ni som följer mig för jämnan vet att jag speciellt fokuserat på jämställdhetsfrågor, och då utifrån ett perspektiv som inkluderar båda könen - och jag lär förmodligen ha svårt att släppa den frågan. Det var det som fick mig fast först, då det är något som berört mig personligen. Samtidigt var det bara en fråga av många som var själva början på ett uppvaknande. Jag har nosat på andra saker sedan dess. Anledningen till att jag velat skaffa mig en uppfattning om hur världen fungerar är barnen. Våra barn växer och äldsta barnet redan tagit sina första steg ut i världen (förskola). För min egen del har jag suttit smått avskärmad i ett eget hörn av världen, där jag hållit på med min mjukvara och min musik, och tyckt att resten av världen kunde göra som den ville. Men med barn förändras allt.
För att göra en lång historia kort - då jag häpnat över hur stor skillnad det är mellan vad som rapporteras i media vad gäller jämställdhetsfrågorna och vad forskningen och vanliga människor säger börjar man fundera över hur det ser ut vad gäller andra saker. Integritetsfrågor, hoten mot ett fritt Internet, klimatfrågan, kostråden vi får från våra myndigheter, hur banksystemet fungerar (eller rättare sagt inte fungerar) är några andra saker jag också trillat över. Jämställdhetsfrågan är bara en av många saker som intresserar mig. För min egen skull, och mina barns, vill jag få en hum om vad det är som händer bakom kulisserna. Allt det där som politiker och media verkar vilja hålla ifrån oss för att vi ska bli enklare att hantera. För det är den slutsatsen jag kan dra utifrån alla dessa smådykningar jag gjort. Det som kommer fram i media är en bild av hur de som bestämmer över oss vill att vi ska se världen. Journalister, politiker, företagsledare - de sitter i samma båt och har gemensamma intressen.
Hur som helst, det senaste jag snubblat över är kriget i Libyen. Ni vet, de skriver i tidningarna om den galne diktatorn Gadaffi som bombar sitt eget folk osv. Jag har förstått att det förmodligen är propaganda vi får från media och har därför inte brytt mig om att gräva i det, men så snubblade över en intressant sajt igår, som ger en helt annan bild av händelserna i Libyen. Ta't lugnt - jag säger inte att det är sant det som står här, utan bara att det är en sida som medvetet verkar hållas ifrån oss.
Om man läser den får man uppfattningen att:
- Libyen är en demokrati. Läs det igen - Libyen är en demokrati. Deras demokratiska system verkar faktiskt vara bättre än vårt då det är mycket närmare mellan människor och de styrande (direktdemokrati) jämfört med vår representativa demokrati (där politikerna verkar mer intresserade av sin egen makt och att styra sina medborgare)
- Eftersom Libyen är en demokrati kan alltså Gadaffi inte vara en diktator. Gadaffi har ingen formell makt, den gav han upp 1977 då han lämnade över makten till folket, med det Libyska direktdemokratiska systemet
- De s.k. rebellerna består av den tidigare styrande eliten som är sura på Gadaffi eftersom de förlorat sin makt. De är islamister som vill återinföra sharia och har kopplingar till Al-Q
- Förutom att ha infört direktdemokrati i Libyen har Gadaffi också infört fri sjukvård och utbildning (för män OCH kvinnor, och uppmuntrar kvinnor att ta del i samhället). Alla medborgare har rätt till en bostad. Yep, RÄTT till. Libyska staten betalar hälften om du köper ny bil, osv osv. Det finns rätt många såna här förmåner som man har bara för att man är libyer
- Gadaffi har starkt stöd av folket medan "rebellerna" är ett fåtal. Anledningen till att NATO hoppade in i Libyen verkar ha varit att 500-600 demonstranter försökte sätta eld på en polisstation eller något i den stilen - med resultatet att polisen försökte sätta stopp för dessa. I vilken annan del av världen går NATO in för att en folkmassa protesterar utanför en polisstation?
På sajten finns också bevis för hur media manipulerat saker (använt felaktiga bilder t.ex. - bilder på demonstrationer FÖR Gadaffi används i texter där man skriver om rebellerna - så att man tror att de stora folkmassorna som stödjer Gadaffi stödjer rebellerna). Det finns så mycket annat också som är värt att ta en titt på. Inte för att jag vet säkert att detta stämmer, men tillräckligt mycket som är lätt att kolla upp stämmer för att man ska bli väldigt misstänksam.
Anmärkningsvärt är f.ö. att t.o.m. Berlusconi gått ut och säger att det är sant att Libyerna stöder Gadaffi. Han var dock själv med och klubbade igenom NATO:s attack, så att han ändrar sig nu är knappast av välvilja. Italien ska tydligen vara det land som är mest beroende av olja från just Libyen...
Den intressanta sajten hittar du här. Motvallsbloggen tar tydligen upp den obelysta sidan av Libyenrapporteringen. Har inte läst den själv så jag har ingen aning om vad som står där.
Ursäkta ett rörigt inlägg - men hela historien med Libyen verkar just rörig. Och märk väl, jag påstår inte att jag har koll - bara konstaterat att det är en hel del som stinker vad gäller medias rapportering - som med så många andra frågor, och att det är skrämmande att folk som inte bemödat sätta sig in i något så tvärsäkert kan säga att de stöder bombandet av civila. Det är en spännande tid vi lever i.
Oavsett om det är den obelysta halvan av jämställdhetsfrågan, finanssystemets kollaps eller situationen i Libyen som alla dessa privata bloggare tar upp är det steg framåt. Trots att jag upplever världen som mycket värre än innan jag började min resa är jag ändå hoppfull. Vi vanliga människor har fått ett sätt att göra oss hörda - för de som intresserar sig för det. Det är stort. Väldigt stort. Det kanske inte är en slump att våra ledare i väst försöker ta kontrollen över Internet då det på samma sätt som Gadaffis demokratiska system för makten närmare de vanliga människorna... OM detta stämmer nu alltså.
De här filmerna var sevärda för övrigt:
Relaterat: http://www.dn.se/nyheter/varlden/algeriet-har-kontakter-med-libyen
Gadaffis son har flytt till Niger
Libysk regering bildas snart (rebell-regering? Rebellerna har tydligen själva bildat en egen centralbank. Samtidigt som de för krig. Det KAN ju vara så att de får hjälp utifrån kanske?)
För att göra en lång historia kort - då jag häpnat över hur stor skillnad det är mellan vad som rapporteras i media vad gäller jämställdhetsfrågorna och vad forskningen och vanliga människor säger börjar man fundera över hur det ser ut vad gäller andra saker. Integritetsfrågor, hoten mot ett fritt Internet, klimatfrågan, kostråden vi får från våra myndigheter, hur banksystemet fungerar (eller rättare sagt inte fungerar) är några andra saker jag också trillat över. Jämställdhetsfrågan är bara en av många saker som intresserar mig. För min egen skull, och mina barns, vill jag få en hum om vad det är som händer bakom kulisserna. Allt det där som politiker och media verkar vilja hålla ifrån oss för att vi ska bli enklare att hantera. För det är den slutsatsen jag kan dra utifrån alla dessa smådykningar jag gjort. Det som kommer fram i media är en bild av hur de som bestämmer över oss vill att vi ska se världen. Journalister, politiker, företagsledare - de sitter i samma båt och har gemensamma intressen.
Hur som helst, det senaste jag snubblat över är kriget i Libyen. Ni vet, de skriver i tidningarna om den galne diktatorn Gadaffi som bombar sitt eget folk osv. Jag har förstått att det förmodligen är propaganda vi får från media och har därför inte brytt mig om att gräva i det, men så snubblade över en intressant sajt igår, som ger en helt annan bild av händelserna i Libyen. Ta't lugnt - jag säger inte att det är sant det som står här, utan bara att det är en sida som medvetet verkar hållas ifrån oss.
Om man läser den får man uppfattningen att:
- Libyen är en demokrati. Läs det igen - Libyen är en demokrati. Deras demokratiska system verkar faktiskt vara bättre än vårt då det är mycket närmare mellan människor och de styrande (direktdemokrati) jämfört med vår representativa demokrati (där politikerna verkar mer intresserade av sin egen makt och att styra sina medborgare)
- Eftersom Libyen är en demokrati kan alltså Gadaffi inte vara en diktator. Gadaffi har ingen formell makt, den gav han upp 1977 då han lämnade över makten till folket, med det Libyska direktdemokratiska systemet
- De s.k. rebellerna består av den tidigare styrande eliten som är sura på Gadaffi eftersom de förlorat sin makt. De är islamister som vill återinföra sharia och har kopplingar till Al-Q
- Förutom att ha infört direktdemokrati i Libyen har Gadaffi också infört fri sjukvård och utbildning (för män OCH kvinnor, och uppmuntrar kvinnor att ta del i samhället). Alla medborgare har rätt till en bostad. Yep, RÄTT till. Libyska staten betalar hälften om du köper ny bil, osv osv. Det finns rätt många såna här förmåner som man har bara för att man är libyer
- Gadaffi har starkt stöd av folket medan "rebellerna" är ett fåtal. Anledningen till att NATO hoppade in i Libyen verkar ha varit att 500-600 demonstranter försökte sätta eld på en polisstation eller något i den stilen - med resultatet att polisen försökte sätta stopp för dessa. I vilken annan del av världen går NATO in för att en folkmassa protesterar utanför en polisstation?
På sajten finns också bevis för hur media manipulerat saker (använt felaktiga bilder t.ex. - bilder på demonstrationer FÖR Gadaffi används i texter där man skriver om rebellerna - så att man tror att de stora folkmassorna som stödjer Gadaffi stödjer rebellerna). Det finns så mycket annat också som är värt att ta en titt på. Inte för att jag vet säkert att detta stämmer, men tillräckligt mycket som är lätt att kolla upp stämmer för att man ska bli väldigt misstänksam.
Anmärkningsvärt är f.ö. att t.o.m. Berlusconi gått ut och säger att det är sant att Libyerna stöder Gadaffi. Han var dock själv med och klubbade igenom NATO:s attack, så att han ändrar sig nu är knappast av välvilja. Italien ska tydligen vara det land som är mest beroende av olja från just Libyen...
Den intressanta sajten hittar du här. Motvallsbloggen tar tydligen upp den obelysta sidan av Libyenrapporteringen. Har inte läst den själv så jag har ingen aning om vad som står där.
Ursäkta ett rörigt inlägg - men hela historien med Libyen verkar just rörig. Och märk väl, jag påstår inte att jag har koll - bara konstaterat att det är en hel del som stinker vad gäller medias rapportering - som med så många andra frågor, och att det är skrämmande att folk som inte bemödat sätta sig in i något så tvärsäkert kan säga att de stöder bombandet av civila. Det är en spännande tid vi lever i.
Oavsett om det är den obelysta halvan av jämställdhetsfrågan, finanssystemets kollaps eller situationen i Libyen som alla dessa privata bloggare tar upp är det steg framåt. Trots att jag upplever världen som mycket värre än innan jag började min resa är jag ändå hoppfull. Vi vanliga människor har fått ett sätt att göra oss hörda - för de som intresserar sig för det. Det är stort. Väldigt stort. Det kanske inte är en slump att våra ledare i väst försöker ta kontrollen över Internet då det på samma sätt som Gadaffis demokratiska system för makten närmare de vanliga människorna... OM detta stämmer nu alltså.
De här filmerna var sevärda för övrigt:
Relaterat: http://www.dn.se/nyheter/varlden/algeriet-har-kontakter-med-libyen
Gadaffis son har flytt till Niger
Libysk regering bildas snart (rebell-regering? Rebellerna har tydligen själva bildat en egen centralbank. Samtidigt som de för krig. Det KAN ju vara så att de får hjälp utifrån kanske?)
torsdagen den 8:e september 2011
Om sexuellt tvång för stundenter i Uganda
En studie från Avdelningen för socialmedicin och global hälsa visar att sexuellt tvång bland studenter i Uganda är vanligt. Nästan en tredjedel av studenterna på ett universitet i Uganda säger sig ha utsatts för sexuellt tvång.
Vad som förvånar författarna av rapporten är att män verkar vara utsatta i nästan lika stor utsträckning som kvinnor.
Förvånande nog var det nästan lika många unga män som unga kvinnor som sa sig ha blivit utsatta för sexuellt tvång - 29.9 procent av männen respektive 33.1 procent av kvinnorna. Det hade forskarna inte väntat sig, eftersom Uganda är ett samhälle med en stor ojämlikhet mellan könen och dessutom en stark fientlighet mot homosexualitet. Homosexuella handlingar är olagliga och kan leda till 14 års fängelse, och i våras diskuterades t.o.m. ett lagförslag om dödsstraff.
Med tanke på risken för straff känns det inte orimligt att spekulera i att siffran för männen förmodligen torde vara högre.
- Tidigare internationell forskning om sexuellt tvång har framför allt studerat kvinnor, eftersom man trott att det främst är flickor och kvinnor som är utsatta. Vi hade inte väntat oss att finna en så hög siffra bland de unga männen i vår studie, kommenterar Anette Agardh.
Med tanke på tidigare inlägg om sexuellt tvång drabbar män i Kongo i stor utsträckning har jag börjat förstå att forskningen vad gäller mäns utsatthet för sexuellt tvång är väldigt eftersatt - just eftersom man tror är det främst är kvinnor som är utsatta. Det är hög tid att vi inser att sexuellt tvång kan vara något som män är drabbade av i lika stor utsträckning. Vi behöver mer forskning inom detta området - och könsmaktsordningen är definitivt inte en lämplig utgångspunkt för den typen av forskning.
Vad som förvånar författarna av rapporten är att män verkar vara utsatta i nästan lika stor utsträckning som kvinnor.
Förvånande nog var det nästan lika många unga män som unga kvinnor som sa sig ha blivit utsatta för sexuellt tvång - 29.9 procent av männen respektive 33.1 procent av kvinnorna. Det hade forskarna inte väntat sig, eftersom Uganda är ett samhälle med en stor ojämlikhet mellan könen och dessutom en stark fientlighet mot homosexualitet. Homosexuella handlingar är olagliga och kan leda till 14 års fängelse, och i våras diskuterades t.o.m. ett lagförslag om dödsstraff.
Med tanke på risken för straff känns det inte orimligt att spekulera i att siffran för männen förmodligen torde vara högre.
- Tidigare internationell forskning om sexuellt tvång har framför allt studerat kvinnor, eftersom man trott att det främst är flickor och kvinnor som är utsatta. Vi hade inte väntat oss att finna en så hög siffra bland de unga männen i vår studie, kommenterar Anette Agardh.
Med tanke på tidigare inlägg om sexuellt tvång drabbar män i Kongo i stor utsträckning har jag börjat förstå att forskningen vad gäller mäns utsatthet för sexuellt tvång är väldigt eftersatt - just eftersom man tror är det främst är kvinnor som är utsatta. Det är hög tid att vi inser att sexuellt tvång kan vara något som män är drabbade av i lika stor utsträckning. Vi behöver mer forskning inom detta området - och könsmaktsordningen är definitivt inte en lämplig utgångspunkt för den typen av forskning.
måndagen den 5:e september 2011
Nu är maskuliniteten i kris igen
Nu är maskuliniteten i kris igen. Hur länge var det sen sist? En vecka sedan? En månad? Journalisterna har skanderat detta i kör rätt ofta på sistone. Tidningar tävlar med varandra om att köra artikelserier om "Manlighet i kris" osv osv. Okej, jag överdriver lite, men åt det hållet är det. Men hur är det egentligen?
Fortfarande behövs även män i samhället. Vem ser till att vi har tak över huvudet, fungerande vägar, vatten i kranarna, att soptunnorna töms, att det faktiskt finns ström i uttagen när maskulinitetskrisjournalisterna pluggar in kontakten för att koppla upp sig på Internet och posta den senaste artikeln om att män har en kris för att de inte behövs? Män. Män, män, män. Och nu menar jag inte att kvinnor inte kan dessa saker, men av någon anledning fascineras män av denna typ av aktivitet mer än kvinnor, tycks det som. Och oavsett om det är biologi eller socialt - den diskussionen behövs inte ens - så är det fortfarande väldigt långt tills vi har kommit till ett samhälle där män inte längre behövs. Och hör och häpna - det råkar vara så att bra, närvarande pappor också behövs! Nästan uteslutande alla kvinnor använder sig fortfarande av en man när det gäller att skaffa barn. Äktenskap är på mode. Ändå är tydligen manligheten i kris. Igen och igen.
Så det här med att "maskuliniteten är i kris" närmast konstant verkar istället vara något mediefeminister tar till för att slippa argumentera med fakta. Härskarteknik i stil med "Ni vet väl om att ni typ inte behövs i samhället idag, gubbar? Och sluta gnäll, det är ju omaaanligt!". Men män behövs. Det är inte maskuliniteten som är i kris utan västvärldens syn på män. Thomas Gür på Corren sammanfattar det hela väldigt bra vad gäller kulturer där man håller tillbaka kvinnor:
Samhällen som i dag hindrar kvinnor från att utföra sådant som tidigare förknippats med manligt risktagande eller typiska manliga sysslor, kommer oundvikligt att hamna på efterkälken relativt de samhällen som kan se till att både män och kvinnor, med minskat risktagande, kan komma till sin rätt. Det är trösterikt att veta att de platser i världen där man fortfarande hindrar kvinnor från att studera, arbeta och att vara fullvärdiga medborgare inte bara är omoraliska samhällen - de är också dömda till undergång på grund av dålig konkurrensförmåga
På samma sätt gäller detta åt andra hållet. De platser i världen där man nedvärderar män och hindrar dom från att utnyttja sin fulla potential också dömda till undergång på grund av dålig konkurrensförmåga. Hur långt ska det behöva gå innan samhället förstår att en positiv syn på män fungerar mycket bättre än dagens destruktiva?
Med anknytning till detta passar det bra att länka den nya sajten Misandripatrullen. Ovan länkade artikel kvalificerar sig där.
Fortfarande behövs även män i samhället. Vem ser till att vi har tak över huvudet, fungerande vägar, vatten i kranarna, att soptunnorna töms, att det faktiskt finns ström i uttagen när maskulinitetskrisjournalisterna pluggar in kontakten för att koppla upp sig på Internet och posta den senaste artikeln om att män har en kris för att de inte behövs? Män. Män, män, män. Och nu menar jag inte att kvinnor inte kan dessa saker, men av någon anledning fascineras män av denna typ av aktivitet mer än kvinnor, tycks det som. Och oavsett om det är biologi eller socialt - den diskussionen behövs inte ens - så är det fortfarande väldigt långt tills vi har kommit till ett samhälle där män inte längre behövs. Och hör och häpna - det råkar vara så att bra, närvarande pappor också behövs! Nästan uteslutande alla kvinnor använder sig fortfarande av en man när det gäller att skaffa barn. Äktenskap är på mode. Ändå är tydligen manligheten i kris. Igen och igen.
Så det här med att "maskuliniteten är i kris" närmast konstant verkar istället vara något mediefeminister tar till för att slippa argumentera med fakta. Härskarteknik i stil med "Ni vet väl om att ni typ inte behövs i samhället idag, gubbar? Och sluta gnäll, det är ju omaaanligt!". Men män behövs. Det är inte maskuliniteten som är i kris utan västvärldens syn på män. Thomas Gür på Corren sammanfattar det hela väldigt bra vad gäller kulturer där man håller tillbaka kvinnor:
Samhällen som i dag hindrar kvinnor från att utföra sådant som tidigare förknippats med manligt risktagande eller typiska manliga sysslor, kommer oundvikligt att hamna på efterkälken relativt de samhällen som kan se till att både män och kvinnor, med minskat risktagande, kan komma till sin rätt. Det är trösterikt att veta att de platser i världen där man fortfarande hindrar kvinnor från att studera, arbeta och att vara fullvärdiga medborgare inte bara är omoraliska samhällen - de är också dömda till undergång på grund av dålig konkurrensförmåga
På samma sätt gäller detta åt andra hållet. De platser i världen där man nedvärderar män och hindrar dom från att utnyttja sin fulla potential också dömda till undergång på grund av dålig konkurrensförmåga. Hur långt ska det behöva gå innan samhället förstår att en positiv syn på män fungerar mycket bättre än dagens destruktiva?
Med anknytning till detta passar det bra att länka den nya sajten Misandripatrullen. Ovan länkade artikel kvalificerar sig där.
torsdagen den 1:e september 2011
Sabuni har inte gjort sitt underhållsarbete
Åtminstone senaste 10 åren har vi data på att män och kvinnor jobbar lika mycket. Kvinnor lite mer hemma, män lite mer inom förvärvsarbete. Hemmaarbetet skiljer sig dock åt mellan kvinnor och män - män arbetar mer med underhållsarbete medan kvinnor lägger större tid på hushållsarbete.
Tyvärr tycker vår jämställdhetsminister att det inte duger. Det är tydligen så att det är just hushållsarbetet som är det värsta enligt henne.
"– Hämta och lämna barn, laga mat och städa skapar stress. Underhållningsarbetet som männen ägnar sig åt är planerbart. Stressen för hushållsarbetet får kvinnor att arbeta deltid, säger Nyamko Sabuni..."
Sabuni har dålig insikt på vad underhållningsarbete (det heter underhållsarbete, och har inget med underhållning att göra) innebär. Att en diskmaskin går sönder är tydligen planerbart. Punktering eller andra problem med bilen går tydligen att planera. Målning kan man tycka går att planera, men är liksom det mesta underhållsarbete utomhus väldigt väderberoende. Vattenläckor, elfel och annat går tydligen också att förutse. Listan kan göras lång. Sabuni har tydligen inte utfört sin del av underhållsarbetet hemmavid då hon inte verkar ha någon som helst förståelse för vad det innebär. Enligt Katerina Janouchs har hon alltså svikit sitt eget släkte. Sen vet jag inte vad hon har för dagis och mattider men hos oss lämnar man och hämtar vissa tider, samtidigt som vi brukar äta lunch och middag vid ungefär samma tider.
Till detta går att lägga att majoriteten av alla olyckor med maskiner i hemmet drabbar män. Det är heller liksom inte ofarligt att stå på taket och gör tunga lyft när man lagar skorstenen eller skottar taket.
Har jag problem med att det är främst män som gör dessa farliga arbeten i hemmet medan kvinnorna oftare diskar, städar och lagar mat? Nej, inte ett dugg. Tycker jag att män drabbas värst? Nej!
Det jag har problem med är att det arbete män utför systematiskt nedvärderas i media och att vår jämställdhetsminister inte har förståelse för vad det innebär att vara man. Inte konstigt att vi har den jämställdhetspolitik vi har - men troligtvis börjar det i andra änden; dvs vår jämställdhetsministers agerande beror just på den snedvridna bild av jämställdhet vi har i Sverige idag.
Mediefeminister driver kampanjer i tidningarna om en "manlighet i kris". Jag hävdar iställat att vi har en syn på manlighet som är i kris. Män och pojkar är en tillgång för samhället. Män sköter samhällets infrastruktur, ser till att vi har vatten i kranarna, avloppen fungerar, att vi har fungerande elektricitet och värme. Byggnadsarbetare (män) tar risker för att vi ska ha tak över huvudet. Sabuni sällar sig därmed till skaran av de mediefeminister som (medvetet eller omedvetet) nedvärderar det viktiga arbete män utför i samhället.
Och för sakens skull - jag menar inte att män gör viktigare saker än kvinnor. Båda kön behövs och gör viktiga saker. Idag är det är dock män som utmålas som att de "inte tar ansvar", och att de kommer undan lättare än kvinnor, och det är inte sant.
Fler om detta:
Pelle Billing (1 & 2).
GenusNytt
Tyvärr tycker vår jämställdhetsminister att det inte duger. Det är tydligen så att det är just hushållsarbetet som är det värsta enligt henne.
"– Hämta och lämna barn, laga mat och städa skapar stress. Underhållningsarbetet som männen ägnar sig åt är planerbart. Stressen för hushållsarbetet får kvinnor att arbeta deltid, säger Nyamko Sabuni..."
Sabuni har dålig insikt på vad underhållningsarbete (det heter underhållsarbete, och har inget med underhållning att göra) innebär. Att en diskmaskin går sönder är tydligen planerbart. Punktering eller andra problem med bilen går tydligen att planera. Målning kan man tycka går att planera, men är liksom det mesta underhållsarbete utomhus väldigt väderberoende. Vattenläckor, elfel och annat går tydligen också att förutse. Listan kan göras lång. Sabuni har tydligen inte utfört sin del av underhållsarbetet hemmavid då hon inte verkar ha någon som helst förståelse för vad det innebär. Enligt Katerina Janouchs har hon alltså svikit sitt eget släkte. Sen vet jag inte vad hon har för dagis och mattider men hos oss lämnar man och hämtar vissa tider, samtidigt som vi brukar äta lunch och middag vid ungefär samma tider.
Till detta går att lägga att majoriteten av alla olyckor med maskiner i hemmet drabbar män. Det är heller liksom inte ofarligt att stå på taket och gör tunga lyft när man lagar skorstenen eller skottar taket.
Har jag problem med att det är främst män som gör dessa farliga arbeten i hemmet medan kvinnorna oftare diskar, städar och lagar mat? Nej, inte ett dugg. Tycker jag att män drabbas värst? Nej!
Det jag har problem med är att det arbete män utför systematiskt nedvärderas i media och att vår jämställdhetsminister inte har förståelse för vad det innebär att vara man. Inte konstigt att vi har den jämställdhetspolitik vi har - men troligtvis börjar det i andra änden; dvs vår jämställdhetsministers agerande beror just på den snedvridna bild av jämställdhet vi har i Sverige idag.
Mediefeminister driver kampanjer i tidningarna om en "manlighet i kris". Jag hävdar iställat att vi har en syn på manlighet som är i kris. Män och pojkar är en tillgång för samhället. Män sköter samhällets infrastruktur, ser till att vi har vatten i kranarna, avloppen fungerar, att vi har fungerande elektricitet och värme. Byggnadsarbetare (män) tar risker för att vi ska ha tak över huvudet. Sabuni sällar sig därmed till skaran av de mediefeminister som (medvetet eller omedvetet) nedvärderar det viktiga arbete män utför i samhället.
Och för sakens skull - jag menar inte att män gör viktigare saker än kvinnor. Båda kön behövs och gör viktiga saker. Idag är det är dock män som utmålas som att de "inte tar ansvar", och att de kommer undan lättare än kvinnor, och det är inte sant.
Fler om detta:
Pelle Billing (1 & 2).
GenusNytt
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)