Veckans töntigaste?

Trillar över vad som måste vara veckans töntigaste. Vad får man om man korsar det "hetaste" i IT-branschen med det "hetaste" i samhällsdebatten? Med "hetaste" menar jag företeelser som har blivit så hajpade att de flesta talar om dessa som något gudagivet som ska frälsa hela världen, något vars påstådda nytta inte på något sätt får ifrågasättas. Såna här saker som media älskar att haussa och alla som inte omfamnar detta "nya", fantastiska är korkade gamla fossiler.

Naturligtvis missar alla som hakar på dessa "heta" trender att när något kommit så långt att det hamnat i mainstreammedia och allmänhetens medvetande att dessa idéer ofta redan blivit gamla samt att många intressenter förpackat de här idéerna på ett sätt för att själva tjäna på dom.

Det jag pratar om är s.k. "appar" för smarttelefoner och jämställdhetsfrågorna. Kombinera dessa och du får appen "Proud Boss". För den som inte hängt med vad gäller appar så ska alla, precis ALLA ha sin egen app nuförtiden. Finns något inte som app så finns det inte. Spelar ingen roll att det som paketeras i app-form lika gärna kunde vara en webbsida anpassad för mobila enheter - det viktiga är att det är just en APP! Att sedan en webbsida anpassad för mobila enheter är lättare att uppdatera och fungerar får många fler enheter utan specialanpassning spelar ingen roll. Hallå - vi har ju en APP!?!?! Fattaruinte grejen va?? Faktum är att rätt många appar lika gärna skulle kunna bytas ut mot en simpel webb - eller en pdf-fil. Som Juseks lönestatisk-app - eller Proud Boss.

Vad är då Proud Boss? Jo: "Appen Proud Boss är främst tänkt för dig som är chef. Den innehåller texter om diskriminering, lagstiftningen och om vad man bör tänka på för att undvika att diskriminera någon i misstag. Dessutom innehåller den tips på hur man skapar en öppen och inkluderande arbetsmiljö."

Texterna är det gamla vanliga. "Skulle du kunna tänka dig en transvestit som inköpschef, eller en CP-skadad bankdirektör?" "Kvinnor som bryter mot könsnormen riskerar att mötas med härskarteknik", "Män som bryter mot könsnormerna riskerar att bli hånade". Osv osv. Dessutom funkar det inte ens att scrolla i de flesta sidor som är större än en skärm, så jag har inte kunnat dyka in i dessa fantastiska texter för djupare granskning. Jag vill inte heller. Anti-diskriminering i taskigt förpackad appform blir bara så fruktansvärt töntig...

Jomenvisst, sörru - vi satsar hårt på att motverka diskriminering på vår arbetsplats. Vi har ju till och med utvecklat en APP för det!



Herregud...

Fred och frihet med sharia i Libyen

Sharia-lagar i Libyen. Har jag sagt det förut? Jodå.

"Skräckväldet är historia" har tidningarna basunerat ut. "Libyen firar självständighet!". Libyen förklarar fred och frihet!.

Nu ser jag att man även i svensk media tar upp att sharialagar föreslås i Libyen. För oss som hållit utkik i utländsk media är det förstås inget nytt.

Cornucopia uppmärksammar även detta.

Brittisk sågning av svenska statsfeminismen och 12 feministiska myter

Jag ramlade över en intressant bok/skrift för ett tag sedan som jag lyckats bläddra i ikväll. Den är skriven av Catherine Hakim på London School of Economics och heter "Feminist Myths and Magic Medicine" och visar varför kraven på ytterligare jämställdhetslagstiftning i bästa fall kommer att ha liten effekt och i värsta fall förvärra och dessutom innebära slöseri med skattemedel.

Att referera till Pär Ström i Sverige idag när man diskuterar jämställdhetsfrågor är lite som en lightversion av att jämföra med de som i invandringsfrågor hänvisar till Politiskt Inkorrekt. Det innebär att diskussionen slutar att handla om sakfrågan i sig till att istället handla om Pär Ström. Pär släppte för ett tag sedan boken "Sex feministiska myter" - men vad jag såg av debatten handlade den rätt mycket om honom, och istället för att bemöta hans argument hänvisade man till "bibliotek av forskning" samt anklagade honom för att referera till t.ex. tidningsartiklar istället för att gå direkt till källan. Jag har inte läst boken själv och kan inte bedöma detta, men jag kan konstatera att Pär kan använda en hel del källor i den här rapporten för att backa upp sina argument. Dessutom, som titeln anger, avhandlar boken 12 feministiska myter, i detta fall myter som främst har koppling till effekter av jämställdhetsarbete och lagstiftning - till skillnad från de myter som Pär tar upp. Vid snabb anblick finns det gott om källhänvisningar till kvantitativa studier som dessutom utförts över flera länder. Hårda data helt enkelt.

Något som är intressant att se är hur man använder Norge och Sverige som exempel i många fall i boken. Man kan konstatera att Svenska och Norska feminister måste ha skrutit upp sina länder rätt ordentligt vad gäller jämställdhetsarbetet som drivits under statsfeministisk flagg - där Norge och Sverige är bland de länder som gått längst i världen i detta avseende. Dessvärre figurerar Sverige och Norge som exempel på att det faktiskt inte har haft någon större effekt med utökad lagstiftning och statliga kampanjer för jämställdhet. Statsfeminismen får på skallen ordentligt med andra ord.

Jag tänkte återkomma till den här boken senare och bara presentera resultaten av den i det här inlägget - det finns gott om saker att ta upp. Jag känner för övrigt igen en del av de rapporter som nämns från de som togs upp i den Norska dokumentären "Hjernevask" för något år sedan. Här kommer iallafall summeringen:

Jämställdhetspolicies för att ge kvinnor samma möjligheter som män har varit framgångsrika i Storbritannien. Trots detta är många politiker och besvikna över att kvinnor inte tar över toppjobben nog snabbt. Skillnader mellan kvinnor och mäns beteenden tas som självklara bevis för att det finns utspridd könsdiskriminering och stereotypa könsroller istället för att se att det istället handlar om att män och kvinnor överlag tenderar att göra olika val. Av den anledningen talar man ofta om att "krossa glastaket", "eliminera lönegapet" och motverka könsroller bland politiker, överstatliga organisationer, inom akademin och media. Dessa krav på ytterligare förändring vilar dock på felaktiga antaganden, utdaterad och ensidig information. Den senaste akademiska forskningen och internationella komparativa studier visar att de flesta teorier och idéer man kommit fram till de senaste årtiondena är felaktiga.

Trots feministiska krav är sanningen den att män och kvinnor överlag har olika motivation för att göra karriär och olika prioriteringar. Män och kvinnor har ofta olika mål med livet och lagstiftare bör därför inte förvänta sig att få lika utfall i t.ex. mäns och kvinnors val av arbete.

Det finns inga bevis för att könssegregering mellan olika yrken är en viktig orsakt till att män har högra inkomst än kvinnor.

En studie av nio OECD-länder visar att kopplingen mellan mäns och kvinnors olika val av arbete och inkomstskillnaderna är slumpmässiga, inte kausala. Vi vet varför: när fler kvinnor kommer ut på arbetsmarknaden blir arbetsmarknaden mer segregerad (då fler kvinnor utan utbildning går ut på arbetsmarknaden), vilket leder till högre inkomstskillnader.

Könssegregering i olika yrken beror främst på skillnader i mäns och kvinnors dragning till olika yrken och att män och kvinnor gör olika karriärval.

Moderna och "jämställda" samhällen har inte nödväntigtvis bättre poäng på populära mått för jämställdhet. Det land som har minst könssegregation på arbetsmarknaden är Kina. Det land där män och kvinnor har minst skillnad i inkomst är Swaziland - tätt följt av Sri Lanka. Trots familjevänlig politik och jämställdhetslagstiftning har Sverige (och andra nordiska länder) inte lyckats bättre än anglosaxiska länder vad gäller att eliminera mäns och kvinnors yrkesval.

Mer än summeringen blir det inte idag, och jag gissar att de flesta som läser här på bloggen knappast är förvånade över dessa "häpnadsväckande" resultat, utan att det snarare är vardagsmat. Jag tänkte ta upp väl valda delar av boken framöver, men för den som vill läsa vidare eller se argumentationen för dessa slutsatser föreslår jag att du laddar ner den här.

En sak är iallafall klar när man läser detta. Om feminister tycker det har blivit jobbigt att vara just feminister idag - det kommer att bli ännu tuffare framöver.

Speciellt tack till Mannsutvalget för länken.

Schyman har ingen skam i kroppen

Läs Certatios analys av Schymans artikel. Det har några dagar på nacken och Pelle Billing m.fl. redan har kommenterat den. Certatios analys av just detta uttalande av Schyman är klockrent:

Det är inte jämställdheten som kräver att kvinnor ska leva på mäns vis. Det är det fortsatt patriarkala samhället som inte släpper taget och som i symbios med den accelererande marknadsliberalismens dyrkan av individens valfrihet kraftfullt begränsar våra möjligheter att fullt ut vara människa.

Schyman och hennes vänner har i åratal talat om intagande av manliga bastioner och kvotering till typiskt manliga domäner men nu är det plötsligt "det patriarkala samhället" (läs: männen) som är orsaken till detta! Vissa har ingen skam i kroppen.

Hillary Clinton godkänner mord av Gadaffi

Hillary Clinton godkänner idag mord av Gadaffi. "Jag hoppas att Khaddafi snart kommer att dödas eller tas till fånga snart. Den som inte insett hur mycket som är märkligt vad gäller historien om Libyen rekommenderas att läsa en sida jag länkar till i ett tidigare inlägg.

Natos soldater på marken i Libyen skjuter Libyer med glädje medan Clinton är "stolt över att stå på det fria Libyens jord".

Lennarts blogg länkar en intressant video i ett inlägg som tar upp 3 anledningar till varför Gadaffi måste dö. Dessa stämmer väl överens med det jag stött på tidigare.

Från Lennarts blogg:

"1 Khadaffi gjorde det möjligt för Afrika att få en egen kommunikationssatellit för telefon och internet. Det skulle innebära förluster för icke-afrikanska satellitföretag på 500 miljoner dollar per år. 2007 Kahadaffi finansierade satelliten med 300 av de 500 miljoner som krävdes.

2 Tillsammans med övriga afrikanska länder har Khadaffi beslutat skapa 3 viktiga banker i Afrika för att bl a slippa IMFsom enda lånekälla. AMF, African Monetary Fund, som skulle invigas 2011. The Central African Bank som ska hjälpa afrikanska länder att använda sig av afrikanska valutor för handel. Den tredje banken skulle få sitt huvudkontor i Libyen, the Central Bank of Investment.

3 The United States of Africa är det tredje skälet Khadaffi måste dö. Ett enat Afrika är ett mardrömsscenario för USA och Europa. Det var Khadaffis ambition att nå dit för att ena det som varit söndrat av kolonialmakterna och deras efterföljare.
"


För den som är intresserad av att gräva mer i Libyen rekommenderas bl.a.Old Wolf och Motvallsbloggen, mitt tidigare inlägg och speciellt denna sida.

Kvinnors kollektiva ansvar

Att vara kvinna är att vara ansvarig för hela sitt könskollektiv. Om du som kvinna inte uppför dig på rätt sätt och är en bra förebild sviker du ditt eget kön. Hur du som kvinna ska uppföra dig bestäms av andra, framgångsrika kvinnor - för kvinnor är som barn - de klarar inte av att ta initiativ själva. De behöver förebilder.

Projekt Storytelling vid Umeå Universitet publicerar något som verkar lukta "kvinnor behöver förebilder". Berättelser om att vara kvinna och forskare, där kvinnliga forskare får vara goda förebilder för andra kvinnor:

"Berättelserna ger en nyanserad och varierad bild av hur det är att vara kvinna i akademin. Samtidigt syns i de allra flesta berättelser ett mönster som inte går att ta miste på.

Det visar, liksom forskningen på området, att kön spelar roll för såväl bemötandet i akademin som för möjligheterna att göra karriär, säger projektledare Hanna Lönnerskog Nilsson.


Projektet, har finansierats av Delegationen för jämställdhet i högskolan. Läs mer på projektets hemsida här.

Kvinnor dominerar redan idag bland de som bedriver akademiska studier (drygt 2 tredjedelar vill jag minnas), men det kanske är så att de inte forskar i nog stor utsträckning?

På väg mot gorillasamhället?

Pelle Billing hade ett intressant inlägg igår om hur en kvinna upplever att datingmarknaden förändrats. Kort sagt är observationen att i takt med att kvinnors utbildningsnivå höjs och mäns sänks upplever kvinnor det som att det finns färre män som duger. Det finns studier som visar på en stark koppling mellan arbetslöshet och mäns möjlighet att få leva i ett hushåll med barn medan denna koppling inte existerar överhuvudtaget för kvinnor. Kvinnor verkar ha svårare att gifta ner sig medan män inte har några problem med detta. Det är helt enkelt väldigt svårt för en arbetslös man att hitta någon att skaffa barn med.

Fler män slås alltså ut och de få män som är kvar kan välja och vraka mellan de kvinnor som finns samtidigt som de män som kvinnor anser vara intressanta för parbildning inte är intresserade av att skaffa en partner. Vi får något som liknar polygami (vilket man t.o.m. lobbar för att legalisera i Ryska parlamentet pga akut "mansbrist" i Sibirien pga alkoholism) - eller "gorillasamhället".

Inseminationerna ökar och i USA är tydligen 40 procent av alla barn som föds barn till ensamstående mammor. Om man är dystopiskt lagd kan man börja fundera över vad detta kommer att leda till framöver. Vilken bild kommer alla dessa barn som växer upp utan män i sin närhet att få av män?

I kölvattnet av detta snubblade jag över en artikel om ett lesbiskt par som ger sin 11-årige son hormonblockerare för att fördröja hans pubertet, då de säger att han egentligen vill vara flicka. Man undrar hur mycket denna önskan att vara flicka kommer från honom själv eller från hans omgivning. I Indien är det åt andra hållet - där genomför läkare könsbytesoperationer på flickor till pojkar.

För övrigt - idag faller domen i det uppmärksammade barnporrmålet där 23 av 24 åtalade är kvinnor.

Typiska noteringar år 2011

Här har vi en sån där typiskt Sverige 2011-notering. Det handlar om Augustpristet. Svenska förläggarföreningen delar varje år ut Augustpriset i kategorierna Årets svenska skönlitterära bok, årets svenska fackbok och årets svenska barn- och ungdomsbok. Syftet är att stärka den svenska litteraturen och att öka försäljningen på de nominerade titlarna.

Vilka böcker hittar vi då bland de nominerade böckerna, dvs böcker som svenska förläggarföreningen syftar till att öka försäljningen på? Förra året vann Yvonne Hirdman's Den röda grevinnan, i kategorin "Årets svenska fackbok". För er som inte känner till Yvonne Hirdman tidigare är hon alltså en känd genusvetare som ligger bakom teorin om "genussystemet", vilket kort kan sägas vara en akademisk formulering av det s.k. patriarkatet. Genussystemet är en teori som haft stort inflytande på svensk genusforskning och är alltså en axiomatisk utgångspunkt - inte ett konstaterat faktum - och slår fast att det manliga anses vara norm och överordnat medan det kvinnliga anses vara avvikande och underordnat. Baserar man sin forskning på ett antagande som detta är det heller inte så konstigt vad det är för resultat som den s.k. forskningen kommer att nå fram till.

Hirdman har också gjort sig känd för att uttalat sitt stöd för att kvinnliga lärare inom genusvetenskapen "måste får vara i fred, annars blir de uppätna", eftersom könen "befinner sig i krig". Män ska inte komma och ifrågasätta genusvetenskapen. I en offentlig utredning finns också beskrivet hur Hirdman tystat en manlig student som haft kritiska frågor till undervisningen genom att han ombads "hålla käft". Med stolthet skriver hon: "Då lyckades jag sätta honom på plats" (SOU 1995:110, s. 313).

I år hittar vi i kategorin "Bästa svenska barn och ungdomsbok" Pojkarna, av Jessica Schiefauer. Här är ett utdrag:

"På dagarna utstår Kim tillsammans med sina tjejkompisar Bella och Momo killarnas kränkningar, men på nätterna dricker de av nektarn från en fantastisk blomma som förvandlar dem till pojkar."

"Pojkarna är en tonårsskildring som ingen annan. Den kombinerar det plågsamt vardagliga med det vackert magiska i en berättelse om uppväxt, förvandling, kärlek och systerskap."

Jag har faktiskt inte läst boken, men det känns inte alltför spekulativt att gissa varthän det barkar med liknande formuleringar. Värt att notera är också att ordförande på Förläggareföreningen är en viss Eva Bonnier. Eva Bonnier är också ordförande i Albert Bonnier förlag.

I Norge kommer boken "Vi må snakke om Kevin" ut, en bok som publicerades redan 2003 i USA men nu också finns översatt till norska. Den handlar om att vara mor till en massmördare, dvs Kevin, som skjutit ihjäl flera av sina skolkamrater på skolan han gått på. I recensionen konstateras att Kevins mamma går långt i sina antydningar om att pojkar faktiskt föds ondare än flickor.

Typiska böcker som uppmärksammas av media 2011 skulle jag vilja påstå.

Så kallad normbrytande konst

Från SVT kulturnyheter:


Apartheid, katolicism, sex och makt
Den sydafrikanska konstnären Tracey Rose undersöker helt orädd de här ämnena i performance, fotografi och film.
...
Det sexuella våldet, Patriarkatet, den rasmässiga intoleransen och den religiösa konservatismen som fortsätter prägla det nya Sydafrika.

Wow, hon är helt orädd när hon undersöker dessa ämnen! (OBS! Ironi!) Varför skulle man behöva vara rädd när det man gör faller helt inom det som är mainstream, och när man "sparkar" på nåt som är helt okej att sparka på? Den s.k. provocerande och normbrytande konsten som når kulturnyheterna i mainstreammedia idag är allt annat än normbrytande utan ytterst förutsägbar. Vad gäller Sydafrika skulle det vara mer normbrytande att titta på den förföljelse av vita som också pågår där - men det är klart - sånt faller ju utanför normerna för den normbrytande konsten.

Notera att jag inte på nåt sätt vill försvara apartheid, rasism eller sexövergrepp, och visst tycker jag att sådant ska diskuteras. Jag vill bara peka på att media rapporterar ensidigt och lyfter fram sådant som faller inom normen för vad som är okej idag - och ändå låtsas man vara ifrågasättande.

Bättre vara gift med framgångsrik författare än en loser

Åsa Beckman skriver om läsarbrev hon får från läsare som undrar varför man inte recenserat vissa böcker:

"Bland de här läsarbreven finns en viss kategori som kommer från författares äkta hälfter. De skickar gärna med uppskattande citat från andra recensioner eller berättar vad diverse bemärkta personer sagt om deras män. För det är ­kvinnor som skriver de breven. Faktum är att under mina nästan tjugo år på kulturredaktionen har jag inte fått en enda rad från en man som undrat varför vi inte recenserat hans frus eller flickväns bok."


Vad visar det? Förmodligen att ­kvinnor fortfarande är så otroligt inriktade på att rädda sina mäns självkänsla. Genom att i det tysta stödja, släta över, uppmuntra. Genom att ha en positiv inställning till deras framgångar och skylla motgångar på deras kolleger. Att det var så när 1960-talsmännen tog portföljen, lämnade en vinkande hemmafru i förkläde och gick till kontoret, är begripligt: de var familjens avtryck i världen. Men när kvinnor leder partier, företag och fackföreningar är det under­ligare att de ständigt har kvar det där osynliga gummibandet till männens självkänsla.


Jag får omedelbart intrycket av att män inte bryr sig om sin kvinnas karriär, att män håller tillbaka sina kvinnor och inte stöttar dom. Tipsaren Erik har en annan vinkel - "å andra sidan finns normen att en kvinna ska förakta en manlig loser ...".

Ser man det så kan man lika gärna säga att män älskar sin fru oavsett om hon lyckas bli berömd författarinna eller inte - det är i allmänhet inte lika viktigt för en man att ha en framgångsrik fru. Visst kan det säkert vara så att det är jobbigt för en man att ha en framgångsrik fru att stå i skuggan av istället för tvärtom, det ska man inte sticka under stolen med, men att beskriva detta på det sätt som Åsa gör är ensidigt.

Vi ska inte glömma att det är män med status som anses vara attraktiva idag. Man kan definitivt fundera över om dessa kvinnor sin Åsa beskriver enbart handlat i osjälviskt syfte och "räddat sina mäns självkänsla". Det verkar vara viktigare för kvinnor att vara tillsammans med en framgångsrik partner än en loser. Kvinnor gifter upp sig i större utsträckning än män och män utan jobb har väldigt svårt att hitta en partner att skaffa barn med. Arbetslöshet för en kvinna har ingen inverkan alls på hennes möjlighet att hitta en partner att skaffa barn med. Det är inte helt orimligt att tänka sig att det inte är lika viktigt för en man att hans kvinna får framgång. Det förvånar mig inte om det t.o.m. med skulle öka risken för att hon lämnar honom eftersom han inte längre har tillräckligt hög status.

Det "osynliga gummibandet" till mannens självkänsla är att mäns självkänsla har en stark koppling till den status de har i samhället - och mäns status värderas i hur väl de presterar i världen. Denna värdering görs av både män och kvinnor och inte minst av många mäns äkta hälfter. Att "rädda sin mans självkänsla" är alltså att försöka höja hans status, och därmed också sin egen.

Generellt alltså, gott folk, generellt. Se det inte som att jag menar att det här är en lag som gäller för alla förhållanden därute - det finns gott om undantag, och jag är övertygad om att det finns gott om par som älskar varandra för den person den andra är. Jag tycker bara att det är fel att utmåla ena könet som det goda och det andra som det onda utan vill nyansera det hela lite.

Hemlöshet, en viktig mansfråga

Höj ambitionerna i bekämpningen av svensk hemlöshet skriver forskare, prefekt, dekanus och rektor vid Lunds universitet i ett öppet brev till barn- och äldreminister Maria Larsson.

Hur beskrivs hemlösa i brevet?

"De hemlösa är långt ifrån en homogen grupp; den består av psykiskt sjuka människor, kvinnor som misshandlats, äldre hemlösa, unga människor som är på väg in i vuxenlivet och tillfälligt delar rum med andra, personer som drabbats av ekonomiska problem, personer som blivit vräkta p g a ekonomiska eller andra problem, personer som genomgått behandling eller avtjänat fängelsestraff och skrivs ut till ett liv på gatan"


Kvinnor som misshandlats nämns specifikt men att män är markant överrepresenterade bland hemlösa nämns inte. 75 procent av de som saknar bostad är män rapporterar Socialstyrelsen i rapporten "Hemlöshet i Sverige" från 2005. Hemlöshet är en viktig mansfråga men som många av mansfrågorna tenderar de att klassa som allmängiltiga. Hur som helst är det positivt att man uppmärksammar de hemlösa, som tenderar att öka - även andelen kvinnor ökar bland de hemlösa.

Jämställdhetsministern om genusvetenskapens fokus

Genom ett anonymt tips fick jag en länk till jämställdhetsministerns tal vid inledandet av GenusFokus. GenusFokus var en forskarstafett som ägde rum onsdagen den 16 mars i Stockholm, speciellt inriktad mot journalister, politiker och intresseorganisationer. GenusFokus hemsida hittar ni här, och den har också den här illustrationen på sin förstasida. I mitt tycke väldigt oseriöst (eller talande kanske?) att presentera en dag med "det bästa av svensk genusforskning" på det här viset då siffrorna i illustrationen inte stämmer.



Sabuni höll alltså inledningstalet till denna dag, och börjar med att kalla svensk genusforskning för en framgångssaga. Forskningsanslagen i Sverige har höjts till 5 miljarder (generellt alltså, inte för genusforskningen ;-) och ytterligare höjningar av forskningsanslagen väntas 2012. Hon talar om att det finns tre speciella områden som är speciellt viktiga inom hennes eget område. Dessa är:

• mäns våld mot kvinnor
• prostitution och människohandel för sexuella ändamål.
• forskning kring kvinnors hälsa

Vad gäller dessa områden säger hon följande:
- "Vi behöver insatser för våldsutsatta kvinnor, barn som bevittnat våld samt - och det är lika viktigt - våldsutövande män"
Ingenting om att män utsätts för våld i nära relationer av kvinnor i lika stor utsträckning (om än våldet ser ut på ett annat sätt). Det behövs tydligen inte några insatser för män som utsatts för våld i nära relationer.

-"Människohandel för sexuella ändåmål är vår tids slavhandel. Precis som det transatlantiska slaveriet måste detta upphöra."

Begreppet trafficking har blivit synonymt med människohandel för sexuella ändamål när begreppet är vidare och innefattar människohandel. Det som diskuteras i Sverige idag är i princip enbart människohandel för sexuella ändamål, dvs sextrafficking - vilket jag personligen tycker (jag vet faktiskt inte) borde drabba kvinnor värre än män - men det finns en hel del oklarheter vad gäller omfattning av detta. Klart är också att män som offer för trafficking är något som glömts bort i dagens samhällsdebatt. Inte minst Sabuni visar var fokus för människohandel ligger. Wikipedias svenska artikel påstår att det är 85% kvinnor som drabbas av trafficking och att hälften är barn under 18 år. Detta är siffor som härstammar från ECPAT, en lobbyorganisation som tidigare har kommit med väldigt märkliga siffror i andra sammanhang. Det är också viktigt att komma ihåg det är bra för ECPAT att framställa problemet så allvarligt som möjligt, eftersom det är bättre för deras budget ju allvarligare problemet framstår.

Sedan, angående det tredje området - kvinnors hälsa:
- Vården idag är inte jämställd och det måste den bli.
Att vården skulle vara sämre för kvinnor idag har jag hittills inte hittat något bra stöd för, däremot har jag sett experter uttala sig om att så faktiskt inte är fallet. Samhället idag lägger också ner mer 50 miljarder mer på kvinnors sjuklighet än på mäns sjuklighet. Frågan är vad Sabuni grundar sina påståenden på.


Jag hittade också en talande text på Nätverket mot trafficking:s sida:

"FN:s definition av människohandel inkluderar utnyttjande i form av prostitution eller andra former av sexuellt utnyttjande, tvångsarbete, slaveri och avlägsnande av organ. I Sverige ligger fokus på handel för sexuella syften. Globalt sett är dock människohandel även i andra syften vanligt förekommande. Anledningen till att de inte får lika stor uppmärksamhet i media eller inom det internationella politiska systemet beror bland annat på att de inte väcker intresse på det sätt som människohandel för sexuella syften gör. Media porträtterar inte sällan offren genom att sexualisera och objektifiera dem. Dessutom är det inte lika vanligt med tvångsarbete i Europa som i andra fattiga delar av världen. Många människor har också lättare att se kvinnor och barn som utsatts för trafficking som offer än män som till exempel utnyttjas som slavar inom industri och jordbruk."

Den som fortfarande trodde att genusvetenskapen eller Sabuni kommer att ta en riktning som inkluderar båda könen, med utgångspunkt i forskning istället för ideologisk grund torde vid det här laget ha gett upp det hoppet.

Här är en informationsvideo om våld i nära relationer. Det är rätt tydligt vilket kön det är som framställs som utövaren. Monstret.

Amerikansk video om våldsutsatta män i nära relationer

En lokal Fox News-kanal har gjort en dokumentär om män som blir misshandlade av sina kvinnor. De har gjort sin hemläxa och erkänner att det är lika vanligt att män blir misshandlade av kvinnor som tvärtom. De visar också hur olika synen i samhället är vad gäller män som slår kvinnor jämfört med tvärtom. Den är ganska långt från den bild som radikalfeminismen målar upp. Faktum är att män tidigt får lära sig att man inte slår kvinnor - oavsett vad kvinnan gör, medan kvinnor får lära sig att det är okej att slå en man som ofredar henne. "Mäns våld mot kvinnor" ses inte med blida ögon av samhället. En kvinna som utsätter en man för våld kan däremot anses inte sällan vara roligt. Det är inte alls konstigt att män som utsätts för våld av en kvinna i princip inte får någon hjälp av samhället idag.