Sexism kommer i många former

Debatten går hög om sexism inom idrottsvärlden. Det började med att nättidningen Feministiskt Perspektiv avslöjade att ledarna för ett Engelholms FBC:s pojklag använt sig av sexistiskt material när de tränat 14-åriga pojkar.

Låt mig börja med att jag det jag läst är rätt grovt. Jag är heller inte förvånad över att sånt här förekommer inom idrotten. Frågan är däremot i vilken utsträckning det existerar och hur pass grovt det är. Av det jag själv sett och upplevt har attityden funnits där men den har aldrig varit så uttalad att den funnits i själva träningen och inte heller har den varit så grov som i Engelholms pojklag. Diskussionen är välkommen för min del.

Man ska dock komma ihåg är att sexism kommer i många former. Nu upprörs antidiskrimineringsorganisationer över att idrottsförbunden inte varit nog intresserade av en diskrimineringskonferens. Medlemmar i FIA-projektet är t.ex. Eritreanska kvinnorättsföreningen. Ett av FIA-projektets projekt syftar t.ex. till att kartlägga tjejers plats i musikverksamheten, ett annat handlar om Intersektionellt antidiskriminerings- och jämställdhetsarbete inom SIOS. Frida Karlsson från Diskrimineringsbyrån Uppsala var en av de som talade på diskrimineringskonferensen. Ett exempel på ett verktyg för att motverka diskriminering menar hon är att mäta maktfördelningen på årsmötena. Man kan väl anta att det handlar om att räkna biologiska könsorgan och antal människor med en viss hudfärg t.ex. Då man vet hur s.k. jämställdhetsarbete ofta bedrivs i samhället idag, dvs man tittar enbart på de problem kvinnor har/haft och mäns fördelar samtidigt som man helt missar mäns problem och kvinnors fördelar är jag alltid skeptisk till sådana här s.k. jämställdhetsprojekt och antidiskrimineringsorganisationer. Hur ser det ut vad gäller FIA-projektet själva? Har de en balanserad inställning i frågan? Hur väl uppfyller de sina egna uppställda mål på jämställdhet? På deras hemsida ser jag inte något som tyder på att det handlar om annat än det gamla vanliga. Kvinnor är offer, män är förövare - om än inte direkt så väldigt uttalat. Dyker man ner i deras första nyhetsbrev (finns på webben) hittar man sådant som visar att det finns kopplingar mellan FIA-projektet och feminism. Man tipsar om en bra bok som kan användas när man saknar svar på tal då någon uttrycker sig sexistiskt eller rasistiskt:

Ta makt i vita rum - handbok i ny upplaga

Interfems makthandbok för unga feminister som (be)möter rasism
och sexism i föreningslivet har kommit i ny upplaga.


Boken kan beställas från Interfem, vars vision är ett samhälle fritt från diskriminering där vi kvinnor med utländsk bakgrund blir en erkänd resurs och får större ekonomisk och politisk betydelse på arbetsmarknaden och i samhället (min fetmarkering).

Precis som Frida säger i intervjun - "Ingen sektor i samhället är problemfri. Det här är frågor som hela civila samhället skulle behöva kraftsamla kring." kan man fundera över hur det ser ut just i antidiskrimineringslobbyn? Vad har man för könsfördelning? Vilken utgångspunkt är det som gäller för diskussionerna? Vilket utrymme ger man för mäns problem? Är det något man i sedvanligt ordning hånskrattar bort med hänvisningar till "vita kränkta män"? Den sedvanliga logiken som innebär att eftersom män är överrepresenterade i maktpositioner i samhället är det helt okej att ignorera de problem alla andra män har. Som om en kille som blir våldtagen av en annan man kan stå där och småskrocka under tiden han blir våldtagen eftersom hans köns minsann är överrepresenterat i styrelser? Vad hjälper det honom?

Faktum är att sexism kommer i många former. Den sexism som finns bland ledarna i Engelholms pojklag är dock inte en del av den institutionaliserade sexism som våra barn och ungdomar möter i skolan och media dagligen. En idrottsförening är frivillig att delta i till skillnad från obligatorisk undervisning - därmed inte sagt att man ska negligera den för det - men vi behöver diskutera den institutionaliserade sexism som våra unga drabbas av till vardags. Unga pojkar som tidigt får lära sig att de är del i en "förtryckande struktur", om "mäns våld mot kvinnor" och att män och manlighet är något dåligt. Att det är något på tok när killar har bättre betyg än tjejer men att det beror på pojkars antipluggkultur när killar har sämre betyg än tjejer. Tjejer uppmanas att ta plats, pojkar uppmanas att stå tillbaka - enbart på grund av det biologiska kön man är född till - istället för att även se att det också finns pojkar som behöver uppmuntras att ta plats. Pojkar behöver lära sig att "uttrycka sina känslor", på kvinnors sätt medan flickor uppmanas att anta det som traditionellt anses vara manliga egenskaper (dvs manliga egenskaper är bra om en kvinna har dom, kvinnliga egenskaper är bra om en man har dom - men kvinnliga egenskaper är förstås ändå bättre än manliga). Om inte det är sexism vet jag inte vad som är det.

Tipstack till Erik.