Invandrarpojkar och hederskultur - Dhaqan celis

Flög förbi en intressant länk på Twitter om hur hederskulturen drabbar pojkar. Artikeln, skriven av Per Brinkemo, är från 2005, men jag har inte läst detta förklarat på det här konkreta sättet (även om jag känner till att hederskultur drabbar invandrarpojkar också):

"Uttrycket betyder ungefär rehabiliterings/uppfostringsresa. Hundratals svenska barn, företrädesvis pojkar, har rest på sådana. De följer alla samma mönster. Mamma och pappa ljuger, säger att de ska åka på semester till Somalia. Väl där lämnas barnen, antingen hos släktingar som barnen aldrig tidigare träffat, eller också sätts de på koranskola. Somliga barn stannar en kort tid. Andra i flera år, ytterligare andra för gott."

....

Dhaqan celis är en aspekt av det vi kallar hederskultur, men en hittills negligerad sådan. Säkerligen för att den främst drabbar pojkar. Det officiella Sverige har överhuvudtaget haft svårt att ta i frågor som berör kulturkrockar. Efter mordet på Fadime gick det emellertid inte längre att blunda. Men allt fokus riktades mot drabbade flickor, flickor som hålls instängda för att inte riskera att förlora sin oskuld, flickor som skickas utomlands för att tvångsgiftas, flickor som till och med mördas för att de vägrar finna sig i familjen, klanens värderingar. Att pojkar är lika mycket offer som flickor har det varit tyst om. Äktenskap ingås av två. Av olika kön. Pojkar får heller inte välja. Pojkar mördas emellertid inte. Inom vissa invandrargrupper, som den somaliska, löser man inte sällan problemen med obstinata tonårspojkar genom att deportera dem från landet och dumpa dem i föräldrarnas hemland."

...

"Och banne mig om inte Sverige hade reagerat om flickor skickats på dhaqan celis och dumpats, även om de varit svarta. Flickor har officiella talesmän, beskyddare, företrädare. De ses som offer, till skillnad från invandrarpojkar som får klara och skylla sig själva.

Är det konstigt att det finns en utbredd misstro mot det svenska samhället hos många unga invandrarpojkar? De vet att de inte får den uppmärksamhet och det stöd som deras systrar, visserligen sent om sider och alldeles för tafatt, får. Med all önskvärd tydlighet har Sverige markerat: Är du pojke, svart och muslim är du en andra klassens medborgare. Ingen ser dig, ingen vill dig. Och sviker mamma och pappa kan du aldrig räkna med samhällets stöd.

Inte ens om du dumpas. För att få hjälp ska du helst vara ljus i skinnet. I näst bästa fall – flicka."

http://www.barnenforst.se/BF/arkiv/uppfostringsresor.htm