Den isländska feminismen

Julian Assange har kallat Sverige för feminismens Saudi-Arabien. Det verkar som han hade fel.

Jag snubblade över en bloggpost som beskriver vilka uttryck feminismen tagit sig på Island, landet som bl.a. var först med att tillsätta en kvinnlig president, Vigdís Finnbogadóttir, som tillsattes 1980 och sedan satt vid makten i hela 16 år.

Definitionen av feminism är något som ständigt diskuteras och något man ofta får höra när man diskuterar med feminister är att feminism handlar om jämlikhet för både män och kvinnor. Jag har redan tidigare redogjort för min ståndpunkt här - att jag tycker den diskussionen är en pappersfråga då feminism är ett så vitt begrepp att det saknar mening. Att en person kallar sig feminist kan betyda vad som helst. Det är viktigare att titta på vad feminism gör än att diskutera vad feminism är.

När man läser vad feminism i dess politiska form inneburit på Island är det tydligt att feminismen i politisk organiserad form är en fackförening för kvinnor. Även om mansfrågorna lyser med sin frånvaro bland feministiska organisationer i Sverige är det tydligt att feministerna på Island gått några steg längre. Trots att jag följt jämställdhetsdebatten i Sverige i några år nu häpnar jag när jag läser vad som händer på Island. Vi tar några exempel:

2008 tillsattes en kommitté som föreslog lagförändringar som skulle kunna ge Isländska fäder större rätt till sina barn. Den viktigaste förändringen i förslaget var att en domare skulle kunna tilldöma lika rättigheter och skyldigheter till ett barn, då de i ett tvistemål enligt lag var tvingade att välja en av föräldrarna - något som innebar att kvinnorna i nästan alla fall vann full vårdnad om barnen. Man kan tycka att feminister borde ha välkomnat ett lagförslag av den typen, men tvärtom motsatte sig NoF (National organization of Feminists) detta och lobbade hårt för att stoppa detta. Då Islands vänster är i majoritet i nuläget och dessa har stark koppling till feministrörelsen har följdaktligen dessa delar av förslaget strykts. De Isländska feministerna jobbade alltså aktivt mot att män skulle få möjligheten att ses som fullvärdiga föräldrar.

Taleskvinnan för den mest framstående och välfinansierade feministiska organisationen, Stigamot (finansieras till största del med skattepengar förstås), Gudrun Jonsdottir, uttalade för några månader sedan offentligt stöd för att inskränka mäns rättsliga rättigheter genom att tillämpa omvänd bevisbörda för män. Om en man åtalas för våldtäkt ska han alltså inte anses oskyldig till motsatsen bevisats utan tvärtom kunna bevisa sin oskuld - något som strider mot FN:s mänskliga rättigheter. Motiveringen till detta var att feministisk forskning visat att oskuldsprincipen är "förlegad". Man kan förstås ta Jonsdottirs uttalande som något som en enskild extremist kastat ur sig. Andra feminister har dock uttalat sitt stöd för detta och NoF delade med sig av hennes uttalande via deras officiella Facebooksida. Inlägget blev det populäraste inlägget någonsin sett till hur mycket det delats och hur många som gillade det. (Gudrun Jonsdottir verkar också ha kopplingar till ROKS.)

Finanskrisen drabbade Island hårt och majoriteten av de som blev utan jobb var män och undersökningar har visat att fler kvinnor är i arbete nu än innan finanskrisen. Män har alltså inte fått tillbaka sina jobb medan kvinnor har blivit fler på arbetsmarknaden. Trots detta har de feministiska organisationerna enbart krävt insatser för kvinnor som förlorat sina jobb. Finanskrisen tillskrevs också män som kollektiv - "männen som stal våra pengar".

Så nästa gång du debatterar har du inte bara exempel från Sverige att peka på när det gäller vad feminism leder till, utan även Island. Naturligtvis kan man inte dra alla feminister över en kam, men återigen - det är viktigare att se vad feminism gör än att diskutera vad feminism är. Att bara peka på att definitionen av feminism faktiskt handlar om lika rättigheter mellan män och kvinnor (vilket jag inte håller med om) medan resultatet visar att det inte blir så är som att lyssna på en kommunist om varför inget samhälle lyckats "implementera" kommunismen med framgång. Om en idé om hur samhället ska se ut aldrig fungerat i praktiken är det bättre att skrota idén än att hävda att det är fel på världen.

Till kvinnodagen 2012 rankades Island som det bästa landet i världen att leva i som kvinna - att de isländska feministerna trots det inte uppmärksammar mansfrågor utan istället flyttar fram gränserna säger en del.

Tips till inlägget som ligger bakom huvuddelen av denna text kom via Pär Ströms twitterflöde. Tack Pär!