Frun tipsar mig om en artikel i tidningen Personal och Ledarskap där maskulinitetsforskaren Jesper Fundberg föregår med gott exempel. Jag har inte koll på vad han gjort annars, men av det jag kan läsa i P&L blir jag positivt förvånad. Ingenstans nämns könsmaktsordning utan det talas om könsroller. Jag har inte tid att gå igenom artikeln, och det är ett par grejor jag blev lite fundersam över, men den stora grejen är att manlighet framställs som positivt.
Artikeln handlar om ledarskap och kurser som Jesper håller för manliga chefer. "Grabbiga chefer är osäkra och jagar bekräftelse från andra grabbar - i stället för att leda som en vuxen man som låter andra växa.".
"Hur ser då en vettig manlig ledarroll ut, enligt Jesper Fundberg? Det är en man som har insett hur han påverkas av könsroller och den bekräftelse han fick som liten, men som gör ett eget val hur han vill vara. Vissa saker i könsrollerna kanske är bra, andra inte. Det viktiga är att välja själv."
Det låter väldigt långt från kompensatorisk genuspedagogik där man på dagis plockar bort pojkleksaker och förbjuder flickor att ha rosa, samtidigt som man utgår från en världsbild där män (och därmed också pojkar) i egenskap av sitt kön förtrycker kvinnor/flickor. Det känns bra mycket trevligare så.
Får jag infoga en liten varning för Jesper Fundberg – som visserligen tjänar bra på sina kurser, som ligger rätt i tiden, men vilkas nödvändighet trots det kan ifrågasättas:
SvaraRaderahttp://tanjabergkvist.wordpress.com/2009/11/30/gubbslemmet-och-den-kollektiva-genusglomskan/#comment-4843
Ja, jag fick en känsla av att det var lite väl bred pensel han målade upp världen i, men då man säljer kurser vill man gärna framstå som att det man säljer löser problem. Han har ett intresse av det. Att män som ser fotboll dreglar över fotbollsspelares kroppar tror jag heller inte på. Det förtar dock inte det faktum att han verkar se manlighet som något positivt, och det vill jag ge honom cred för.
Radera