Cornucopia har gjort en liten undersökning som knappast kan sägas vara vetenskaplig då den inte innefattar något obundet slumpmässigt urval. Trots detta kan man konstatera att den inte krossade de fördomar jag själv bär på. Söder är populärt, speciellt bland Aftonbladet och SVT medan förorterna helt lyser med sin frånvaro. Det är etniskt homogena innerstan som gäller, hur mycket än vissa företrädare för yrkeskåren påstår sig gilla olika.
Edit: Cornucopia fortsätter granskningen här
'Vi gillar olika', säger Jan Helin. Fast inte när han ska välja bostadsort eller anställa personal till Aftonbladets redaktion. Både på jobbet och hemma är han omgiven av etniska svenskar, med bara ett fåtal undantag.
SvaraRaderaDet startades en tråd på Flashback där de fast anställda vid landets största tidningar radades upp. På DN fanns inte oväntat några judisk-klingande namn, i övrigt var det idel svenska namn med ytterst få undantag på samtliga redaktioner. Inte alls de ca 20 % med invandrarbakgrund som utgör Sveriges befolkning. Det var tydligen en alltför het potatis även på Flashback, för tråden raderades samma dag av en moderator, med motiveringen 'diskussionsunderlag saknas'.
Själv tyckte jag det var ett utmärkt exempel på PK-journalisternas dubbelmoral. 'Gärna flyktingar, bara jag slipper träffa dem i tvättstugan'.
"5. Slutsatser och diskussion
SvaraRaderaNu vet vi var journalisterna bor. De bor där jobben finns och ekonomin tillåter. I Stockholms
län bor 21 procent av svenska folket och 42 procent av journalisterna. När man vet hur
koncentrerade journalisternas arbetsplatser är till Stockholm så är det inte oväntat många som
bor i Stockholms län. I Stockholm finns de stora riksmedierna och mängder av tidskrifter. Det
som sticker ut är i stället var journalisterna har valt att bosätta sig inom Storstockholm och
inom Göteborg och Malmö. Det här är ju städer med goda kommunikationer, där man lätt kan
ta sig till jobbet från de flesta platser. Även i övriga städer, som går att detaljstudera, kan vi se
att journalisterna helst bosätter sig i centrum eller i några få stadsdelar med en viss status.
Journalisterna bor i städer, framför allt i städer där det finns flera redaktioner. Och allra
flest bor i storstäder. Inom dessa städer och storstadsområden gör journalisterna mycket
tydliga bostadsval. I storstäderna, där kommunikationerna är bra och bredden på
bostadsmarknaden stor finns det ett verkligt val då det gäller bostad.
Många journalister finns i centrum – få journalister finns i städernas utkanter och
förorter.
Områden med många invandrare är samtidigt områden med få journalister. Utpräglade
arbetarstadsdelar lockar inte journalister. Där lönerna är låga och där folk har svårt att få
ekonomin att gå ihop, där bor inte så många journalister. Däremot lockar före detta
arbetarstadsdelar, som har en del av sin gamla ruffiga charm kvar, som Södermalm i
Stockholm och Haga och Masthugget i Göteborg. De har blivit innestadsdelar för journalister.
I utpräglade rikemansområden bor inte så många journalister, fast de är fler här än i
utpräglade fattigområden.
Villa- och radhusområden lockar inte journalister. De bor hellre i lägenhet. Moderna
lägenheter lockar inte, hellre äldre, ombyggda och upprustade.
Givetvis spelar ekonomin in när journalister väljer bostad, precis som pengarna är en
begränsning för de flesta människor. Journalister har i allmänhet inte speciellt hög lön. Många
yrken med lika lång utbildning betalas betydligt bättre. Därmed skulle man kunna tänka sig
att finna många journalister i områden där yrkesutbildade arbetare och lägre tjänstemän bor,
det vill säga i de delar av storstädernas stora och välordnade radhus- och villaområden där
priserna fortfarande är rimliga. Som Tuve i Göteborg, Farsta eller Hässelby i Stockholm och
Husie i Malmö. Men i denna typ av områden finns inte särskilt många journalister. I områden
med många kommunala (allmännyttiga) bostadshus bor ganska få journalister. I områden med
många invandrare bor färre journalister. Små bruks- och industriorter är påfallande
journalistfria.
I några delar av landet har jag granskat om det finns ett samband mellan resultaten i
politiska val och journalisternas bosättning. Två klara samband verkar finnas: Där miljöpartiet
är starkt bor många journalister. Där Sverigedemokraterna har fått många röster bor få
journalister.
Vi vet inte vad som får journalister – eller andra yrkesgrupper – att bosätta sig på en
viss plats. Är det sociala faktorer eller ryktet som avgör? Eller betyder det mest om man har
släkt och vänner på platsen? När journalisten har valt sin bostad är det dock mycket som talar
för att valet påverkar den bild medierna kommer att förmedla från platsen. Och nu vet vi vilka
val han eller hon har gjort."
Apropå detta, så visst, journalister bosätter sig där det finns jobb, men med tanke på pendlingsmöjligheter är det intressant att notera hur de väljer att bosätta sig i svindyra innerstan istället för i något billigare på pendlingsavstånd. Som sagt, journalister har inte speciellt hög lön.
SvaraRaderaMed tanke på detta tycker jag Cornucopia har en viktig poäng då han frågar sig hur objektiv media är vad gäller rapportering från bostadsmarknaden då i princip alla journalister bor i bostadsrätt (eller villa) och är skuldsatta upp över öronen.
Såg en bra kommentar någonstans (tyvärr har jag tappat länken) om att det är sådana här nedlåtande kommenterar av elitjournalister
SvaraRaderahttp://www.sydsvenskan.se/kultur-och-nojen/listan-fran-helvetet
som gör att uttryck som "verklighetens folk" kommer till.