Vi har haft förmånen att få spendera mer tid på landet på sistone. Det är lugnt och skönt, långt från stadens stök och stoj, och förstås även långt från stadens alla förträffligheter som fina, välsorterade affärer. Och lugnt och skönt, visst lever jordbruksmaskiner om ibland också, men det är inte alls samma sak som stadens konstanta brus.
Det är öppna vidder och det finns en hjälpa-varandra-anda som jag fascineras väldigt av. Människor låser inte huset och säger att om man behöver låna verktyg är det bara att gå in i verkstan. Man drar ihop ett gäng och fixar saker tillsammans. Det ligger så pass långt från resten av världen att mamma staten inte har resurser att fixa grejer åt en. Vill man ha något gjort får man göra det själv, och det fina med att inte få hjälp när man gör något är att man inte blir beroende. Resurserna som finns byggs upp lokalt. Mamma statens och pappa EU:s byråkrater förlorar makt när folket ute i byarna inte blir beroende (bönderna är förstås långt ifrån oberoende av EU, men ni hajar). Naturligtvis är det inte ett samhälle utanför samhället, men man känner ändå att man är långt från storstadens politiker och journalister, och det känns skönt. Oerhört skönt.
Själv har jag kommit att bli en sån där som köpt vad domedagsprofeterna säger. Att det blir slut på olja inom en hyfsat snar framtid. Landsbygden behöver förstås olja för transporter, vilket staden också gör, och på kort sikt kan det vara bättre att vara i staden. Personligen tror jag dock att det finns många andra problem i staden som kommer att dyka upp i skuggan av peak oil, och att de problemen kan bli allvarliga, och där tror jag att landsbygden kommer att klara sig bättre, då man redan byggt upp de personliga relationerna som kommer att bli viktiga framöver. Västvärlden är i full färd att kollapsa under sin egen tyngd. Maktapparaten och regelverken som behövs för att hålla samhället kostar allt mer och samhället har oerhört svårt att backa tillbaka frivilligt, trots att resurserna krymper. Först när det kommit en rejäl smäll kommer man att inse hur dåligt läget faktiskt är. Då vi i dagsläget monterat ner de personliga relationerna till förmån för en statlig mellanhand tror jag i dagsläget att landsbygden är bättre förberedd för den smällen.
Risken att staten inte kommer att kunna ta hand om dig när du blir äldre är alldeles för stor idag för att inte investera i alternativ. Att göra saker tillsammans och hjälpas åt är inte så dumt heller för den delen.
Vad tror ni som hänger här om framtiden? Är ni lika dystra som mig?
En herre som tittat mycket mer i detalj på detta än mig är Cornucopia:
Folk som bygger egna nätverk är oberoende av myndigheter, politiker och brysselbyråkrater. Alltså ska landsbygden avfolkas. Den dramatiska (för de som berörs) ökningen av björn- och vargstammen är väl det tydligaste exemplet på hur överheten jobbar med uppgiften.
SvaraRaderaDet kanske hänger ihop, men själv har jag tolkat det som att det beror på Södermalmslattedrickarmiljövänsterns världsfrånvända syn på världen. Vargar är snälla hundar, björnar gosiga nallar och alla djur och människor kan leva tillsammans som snälla kompisar. Bara man gillar olika på samma sätt då förstås.
RaderaPeak oil kommer men på vilket sätt den slår blir lite spännade. Oljan tar nog inte slut men produktionen kommer inte att hinna med efterfrågan. Det tror jag är största risken med peak oil.
SvaraRaderaSlut blir det förstås aldrig men det blir för dyrt att plocka upp det som är kvar. Peak har redan inträffat f ö, enligt Cornu lär det vara svårt att få importera olja om 20 år då det lilla som är kvar kommer att användas av de producerande länderna själva. Intressant blir det. Det ser ut att vara väldigt dåligt att utbilda sig till genusvetare iallafall.
RaderaVi har just flyttat ut på landet. När du sitter och undrar varför affärshyllorna gapar tomma skördar jag grönsakslandet. Du är dock välkommen att hälsa på, om du orkar cykla så långt ;-D
SvaraRadera"Södermalmslattedrickarmiljövänsterns", luktar lite väl primitiv generalisering, som knappast gynnar en konstruktiv diskussion. Rovdjuren har ju varit fridlysta länge, långt innan någon i Sverige visste vad latte var. Och naturskyddsrörelsen är gammal och absolut inte begränsad till storstaden. På 60-talet var den snarare en del av en konservativ strömning, vänstern ville ha modernisering och bolmande fabriker.
SvaraRaderaVad gäller sårbarhet så är försörjningen av livets nödtorft lika sårbar på landet som i staden, om inte värre.
Visst, man kan producera mat själv men det blir lätt dyr mat i arbetstid räknat, och ska man leva på den hela året det krävs det att en massa andra saker runtomkring fungerar. Been there, done that. Och livets nödtorft är ju mycket mer än mat. Viktigare är nog att minska sin ekonomiska sårbarhet, och det kan man göra både i stan och på landet. Billigast är nog inte att bo i en gammal gård i en naturskönt belägen by, utan en halvful lägenhet eller villa i ett bruksort/småstad är nog modellen.
Däremot håller jag helt med om att kontaktnät och personliga relationer är viktigt. Oavsett var man bor.
@Fredrik: Visst, jag raljerar här, men det kanske inte är en slump att de som är mest kritiska mot rovdjur är de som får ta konsekvenserna av att ha dom inpå knutarna, och så utmålas alla som kommer med kritik som inskränkta, skjutglada vapendårar (såna finns förstås också). Det är enkelt att sitta långt borta och bestämma om saker som andra får ta konsekvenserna av, oavsett om det handlar om rovdjursjakt eller jordbrukspolitik.
RaderaLigger förstås något i vad du säger, fast jag får ju å andra sidan som naturberoende stadsbo ta konsekvenserna av jägarnas idiotiska vinterutfodrande av vildsvin, upprätthållande av höga klövviltstammar som äter upp alla lövträd, etc. Och av skogsägarnas transformation av skogslandskapet till ett rutnät av enahanda cellulosaplantager. När jag fiskar får jag ta konsekvenserna av yrkesfiskarnas katastrofala tömning av haven. Kort sagt, naturpolitiken berör alla, inte bara de som bor permanent i glesbygd, jagar eller äger mark. Därför ska de viktiga besluten avgöras på riks eller EU nivå, på vetenskaplig grund och fritt från särintressen.
SvaraRaderaBara för att balansera litegrann....:-). Som du förstår är jag lite allergisk mot "det är per automatik synd om oss i glesbygden" retoriken.
Det var inte meningen att låta som "synd om glesbygden", men jag ser att det var lätt att tolka på det viset. Det är snarare kritik mot att det är lätt att man flyttar politiska frågor för långt från de som berörs av dom. Visst, alla berörs av naturpolitiken, om inte annat i senare led, men vissa får se den första smällen och har koll på hur saker och ting fungerar i det dagliga. Frågan är förstås hur man ska göra avvägningen lokalt vs centraliserat, för var och en kan förstås inte göra som denne känner för, det måste finnas regler.
RaderaPersonligen har jag dock inte direkt hög tilltro till politiker och ser det som att vi lever i en tid av stark centralisering och maktförflyttning. Makt korrumperar och politikerna verkar göra allt för att få mer makt, lägger sig i detaljfrågor och vill bara bestämma allt mer. Det ligger i systemets natur, politikerna är systemets eget särintresse. Våra egna politiker är mer intresserade av att vara snälla med kompisarna högre upp (karriärsmöjligheter) än att representera väljarna, och de som ska granska politikerna sitter i samma smet. En sån positiv syn har jag på världen, vet du. :-)
Med den synen på världen blir det naturligt att man tycker att det inte är helt fel om "vanligt folk" får bestämma lite mer över det de själva håller på med till vardags. De viktiga besluten ska vara gemensamma förstås (vad nu de "viktiga besluten" är) ska vara, men låt bli att pillra i folks vardag. Det är ett evinnerligt pillrande där numer, och pillrandet sker allt längre bort från oss, av människor som vi själva inte valt ska pillra på oss.
Jag flummade iväg från ämnet något och viftade med några favoritkäpphästar i förra kommentaren...:-). I stort sett är vi överens ser jag nu.
Radera@Mathias
SvaraRadera"Maktapparaten och regelverken som behövs för att hålla samhället kostar allt mer och samhället har oerhört svårt att backa tillbaka frivilligt, trots att resurserna krymper."
Samhället backar redan tillbaka, det är bara att titta på sjukvård, tandvård, äldrevård, pensioner, skolor, jobbtillgång o.s.v. Jag "tror" att vi helt enkelt blir tvungna att mer eller mindre bli självförsörjande i högre grad även om det mycket väl stämmer med det @Fredrik skriver här...
"Visst, man kan producera mat själv men det blir lätt dyr mat i arbetstid räknat, och ska man leva på den hela året det krävs det att en massa andra saker runtomkring fungerar. Been there, done that.
Ja, det är helt rätt men man får helt enkelt andra prioriteringar och då spelar arbetstiden och "lönsamheten" mindre roll.
Mitt stalltips:
Se till att ha tillgång till friskt dricksvatten, mat och goda vänner som du kan lita på och byta tjänster med.
Bara en kommentar om tid: John Seymour skriver i bibeln Självhushållning: "En självhushållare är med nödvändighet en mycket upptagen man." Och det stämmer. Allt tar tid och man behöver en massa utrustning som står oanvänd större delen av tiden. Titta exempelvis i redskapsbodarna i gamla bevarade gårdar. Otroliga mängder prylar som behövdes för alla sysslor. Och i varenda gård fanns samma uppsättning. Visst kan man sätta lågt pris på sin egen arbetstid, men dygnet har bara 24 timmar...
Radera@Fredrik
SvaraRaderaVisst har du rätt, det är skitjobbigt, bökigt och besvärligt på alla sätt men... Jag talar om ett scenario där det helt enkelt gäller att överleva och då räknar man inte kronor och ören, bekvämt eller obekvämt. Är uppväxt på landet så jag vet att det långtifrån är romantiskt eller lätt. Som sagt var, jag ger dig rätt men tror tyvärr inte vi har så många valmöjligheter i en dystopisk framtid. Nu kan ju iofs. framtiden komma att se helt annorlunda ut beroende på vad som händer i vår omvärld. Allt kan kastas över-ända över en natt och va kan få ett helt annat framtidsscenario som ingen av oss kunnat drömma om eller förutsäga. Låt oss passa på att leva livet och njuta av det så länge vi har det och inte vara alltför pessimistiska, människan är trots allt en "överlevare" av stora mått.
Höjda bränsleskatter, rovdjurspolitik, indragen samhällsservice. Många saker gör livet på landet svårare. Här är ännu en sak som gör det tråkigare ...
SvaraRadera"Ett bilskrotningsförslag från Naturvårdsverket hotar att göra alla som demonterar bilar som hobby till bovar. Förslaget har väckt ont blod och ett upprop på internet har hittills samlat över 3000 underskrifter."
http://www.sn.se/nyheter/nykoping/1.1487270
Det där med att landsbygdsbor tar tag i saker själva och är mer oberoende än stadsbor stämmer i Småland, men knappast i Norrland. Skillnaden mellan dessa båda landsbygdsregioner är som mellan natt och dag när man studerar olika statistiska data. Det handlar med andra ord mer om att ha en viss kultur än om landsbygden i sig.
SvaraRadera"Landsbygden behöver förstås olja för transporter"
Och för konstgödsel! Utan konstgödsel skulle det moderna jordbruket gå under.
Rent allmänt tycker jag att det är viktigt att folk (vi) som är realistiska/pessimistiska till den framtida samhällsutvecklingen t.ex vad gäller energiförsörjning och utebliven ekonomisk tillväxt tänker utåtriktat och inte bara ser om huset för de närmaste. Det behövs en levande gräsrotsrörelse och positiva initiativ som gör samhället mer robust. För att det ska funka måste man vara beredd att diskutera och samarbeta med folk som är annorlunda och delvis har andra åsikter än en själv.
Radera@Fredrik
SvaraRadera"Det behövs en levande gräsrotsrörelse och positiva initiativ som gör samhället mer robust. För att det ska funka måste man vara beredd att diskutera och samarbeta med folk som är annorlunda och delvis har andra åsikter än en själv."
Vackra tankar men det kommer aldrig att bli så förrän människorna konfronteras med ett allvarligt yttre hot, så länge vi inte är där kommer ingenting konkret att göras heller. Vi kommer dit förr eller senare och då är det inte helt fel att ha sett om sitt eget hus och sin egen familj. Tid, pengar och resurser är begränsade och jag räddar hellre mig själv och "mina egna" innan jag försöker imitera Florence Nightingale och rädda världen.
Kort fråga, har du några förslag på positiva, realistiska och genomförbara initiativ? Hur skall vi t.ex. kunna säkra åsikt, yttrandefrihet, Internet, kommunikation m.m. framöver?
När det gäller att vara beredd att samarbeta så räcker det inte att den "ena sidan" ar villig att kompromissa. Det krävs mist två till Tango och i ditt fall hela världens befolkning! Hur tänker du dig t.ex. att få diverse religioner att samarbeta och dra i samma riktning?
Nja, jag tror inte att det behövs ett akut allvarligt yttre hot, det räcker med ett tydligt behov. Titta på folkrörelsernas tidiga historia, arbetarrörelsen, idrottsrörelsen, kooperationen etc. Man hade ont om tid och pengar men löste problem och behov genom att samarbeta och organisera sig. Miljörörelsen var ju på 70 och 80 talen väldigt alternativ i betydelsen stod i opposition till det etablerade samhället och den rådande tidsandan. Så småningom blev dess ideer allmänt accepterade och miljöarbetet flyttade in på universitet, företag och den politiska byråkratin.
SvaraRaderaIdag är jag t.ex för kärnkraft, men det är ändå imponerande att se fungerande vindkraftverk i landskapet, på 80talet var bilder på dessa rena fantasier om en teoretisk möjlig men inte sannolik framtid.
Genomförbara alternativ: man kan bilpoola, köpa mat billigt gemensamt i stora partier, odla mat gemensamt, hjälpas åt att ta hand om varandras barn, hjälpa utsatta barn med t.ex läxläsning,vara allmänt aktiv i lokalsamhället och föreningslivet etc etc.
Religionsmotsättningar hanterar man genom att försvara den sekulära staten där beslut fattas grundat på förnuft och beprövad erfarenhet och där rättigheter tillkommer individer och inte grupper. I praktiken handlar det om att ta bort konfessionella inslag i skolan, statstelevisionen och författningen, och att inte ge någon religion några som helst allmäna ekonomiska bidrag eller andra privilegier.
@Fredrik
SvaraRaderaVi får se hur det blir, allt det du nämner... folkrörelsen, arbetarrörelsen, idrottsrörelsen, kooperationen och miljörörelsen har väl mer eller mindre mynnat ut i pannkaka och maktfullkomlighet. Många av dessa tidigare "vänner" är kanske rentutav motståndare i dag. Beträffande vindkraftverken så är de väl knappast försvarbara på någon punkt och är en styggelse att beskåda. Bilpooler har man försökt med många gånger men de faller alltid platt, köpa mat billigt och gemensamt är just samma koncept som det kooperativ vi pratar om och som är relativt värdelöst idag.
Odla mat gemensamt är väl OK och litet av det Mathias var inne på, att hjälpas åt med barnpassning kan bli svårt åtminstone om man skall vara beroende en bilpool.
Men visst finns det enormt mycket man kan göra om man vill. När det gäller att vara "aktiv" så tycker jag snarare att det är alla dessa "aktiviteter" som stjäl värdefull familjetid. Såg för någon vecka sedan ett skräckexempel i TV på detta, en familj hade bokat in så många aktiviteter år alla håll och kanter att det krävdes två egna bilar, en megafet plånbok och nästintill 36 timmars dygn för att hinna med allt.
När det gäller religion så hänger jag med till 100% och menar att samma sak skall gälla för kultur, inga privilegier eller särbehandling alltså.